torsdag 21 januari 2010

Taxman

Min karl, som jag älskar oerhört mycket, har en TAX som jag (numera) också är väldigt förtjust i. Detta är desto egendomligare då jag tidigare i mitt liv endast har avgudat katter, och till och med har hörts (fåvitskt, i slutna sällskap) uttala att "jag aldrig skulle kunna vara ihop med nån som har en hund".

(Kan ni se det hjärteknipande film-manuset framför er? "Sur tant blir mild hundälskare". Samma genre som "Sur invalidiserad homofob blir vårdad av översminkad transvestit med hjärta av guld och måste ändra inställning" och "Liten stjärnögd buspojke tinar upp förbittrad gammal gubbes frusna hjärta". Ni vet hurdana filmer jag menar...)

I alla fall: inför mitt första besök hos karln hade han förberett mig på att han hade en tax. Redan i trappen hördes det mordiska skällandet, och så fort dörren öppnades, överfölls jag av något som liknade en hysterisk utter, men med vilt flaxande öron och lång borstmustaschprydd nos.

Denna blandning av leklystet spolformat rovdjur och irländsk pubägare kastade sig genast med full kraft på mig. Jag lyckades dock behålla mitt stelt positiva leende, som blev ännu stelare när jag såg det (som jag trodde) märkliga prydnadsföremål som den ljuvliga karln hade den dåliga smaken att ha stående på tamburgolvet: en mycket ful, gråaktigt fläckig gris av obestämbart material. Den log lika stelt tillbaka mot mig. Var hade jag hamnat? I vilken krets?

Det var ett tag sedan detta hände. Jag har förändrats. Kärleken gör mirakel. Min senaste goda gärning, när det var så iskallt nyligen, var att handla HUNDBOTTINER (små stövlar som liknar slappa boxhandskar ungefär) åt den förtjusande voffsingen, som vid rastning i snön ynkligt lyfte sina frusna uttertassar en och en och därvid tittade så vemodigt att hjärtat nästan brast.

I julklapp fick han ett jätteben. Och jag utbrister numera i sinnessvagt joller så fort den stackars hunden verkar sakna något. En såååå stilig vovve! Vilka ståtliga rödbruna pubägarmustascher, vilka själfulla ögon, vilka lena öron och kraftfulla tassar - Världens Vackraste Tax!

Här kan man, dessutom, snacka om att bli SEDD. Han följer varje rörelse man gör, varje tugga man tar. Han lyssnar på varje ord ("ut" till exempel). Han håller långa tal när han känner sig förbigången. Och...eh... den där fula latexgrisen... ja den var ju hans. Han har fått en ännu värre av mig. Han har flera. De piper gällt (han gillar dem för att de skriker på hjälp när han biter dem, har jag förstått). Jag och hans elvaåriga matte turas om att köpa gräsliga, skrikande grisar åt honom.

Vi har även varit på HUNDCAFÉ och han har ätit delikatesstallrik och sjömanspepparkaka. När jag drar fram vantarna ur kappfickorna följer nu ofta en svart liten plastpåse med. Jag ler fånigt mot alla slags hundar på stan. Kort sagt, en helt ny värld har öppnat sig, kan man säga.

Hund. Den kommer, den ser, den segrar. VUFF! Läsare som till äventyrs inte har sett filmen "Turner and Hooch" kan lämpligen gå in på Youtube och kolla några klipp. Så förstår ni vad jag menar.

8 kommentarer:

  1. Men tuss! Finessen med Sabbat är att han är en liten korkad hund fångad i en kattkropp. Så han hälsar på en när man kommer hem. Och tassar hoppfullt ut i köket när han hör att någon är där, för att sedan sätta sig tillrätta bredvid ens ben och gny lite hjärtskärande efter maten man lagar. Dock blir han direkt ointresserad efter att ha luktat på det man gör. Någon hundaptit har han alltså inte.

    SvaraRadera
  2. Hej Inger!
    Vill bara nämna att jag hittade din bok till slut igår i bokaffärn i Nordstan. Och var stod den? Jo, under Psykologi! Grattis! :-)

    SvaraRadera
  3. (alltså Hur jag lärde mig...)

    SvaraRadera
  4. Ja, jag vet så väl vad du menar... Som du vet. Fast går han verkligen i sina hundbottiner. Skulle aldrig få på mina hårbollar såna.

    SvaraRadera
  5. gott att höra att du överlämnat dig till "den villkorslösa hundkärleken" ;-) för, jag minns när du var på besök och hur vår Ruby(människo-kräsen hund)smög sig upp i din famn och att hon utan minsta tvivel ville ligga kvar och njuta där så länge din vist varade..du blev utvald att älskas av henne ganska på direkten :-)
    kram/marie

    SvaraRadera
  6. Kära Lena-fena. Bottinerna var problematiska, de ramlade av. Lilla tassen frös, upplyftades och fick bottin påträdd. Nu behövs de inte. Däremot såg jag en särskilt stilig streetsmart TRÖJA på en annan vovve. Inköpt i Kungens Kurva fick jag veta...

    SvaraRadera
  7. ps Djufmary: Ruby är MYCKET gullig. Dock var skällandet synnerligen STORT. Hördes genom dörren som från MONSTERHUND. Dörren öppnades och ut kom... en så liten hund att jag nästan missade att den slank ut... Jack Russell (fast av nån anledning säger jag alltid Jack Daniels... hå.) Nej nu får det va slut med hundandet. Aktar jag mig inte blir detta en HUNDBLOGG.

    SvaraRadera
  8. Förstår dig. Jag älskar djur. Har haft hund, har haft tre katter. Numera finns bara jag och ett stycke katt i huset, en blåmaskad perser - "Tuffa Gösta". MEN han lever på intet sätt upp till sitt namn. Däremot är han kul. Barn och djur är de mest äkta och riktiga varelserna!

    Har just beställt din senaste bok som jag har stora förväntningar på, då jag tror vi har mycket gemensamt.

    SvaraRadera