Så vackert att man gråter 1: gå hem på kvällen när det har snöat ännu mer och stora kristaller blänker diamantlikt precis överallt i gatljusens sken - kan inte minnas att jag sett SÅ glittrande snö någon gång, kändes som att gå i en saga... en vanlig park blev till något överjordiskt...
Så vackert att man gråter 2: Thorstein Bergman sjunger Dan Anderssons "Spelmannen" och "En spelmans jordafärd" med symfoniorkester i inspelningar från 1967, vilken röst, vilken känsla, otroligt allvar, otroligt arr, träffar åtminstone mig rakt i bröstet. Min pappa älskade dessa sånger... jag förstår honom. Känns som en länk till honom (död sedan 20 år) och kanske också en länk till nåt slags "svensk folksjäl" om sådant existerar. Inbillar mig att inte alla nationaliteter skulle förstå och njuta av detta tuuunggggaaa veeeeeeemoooood. Inte alla från andra kulturer gillar molligheten i svensk folkmusik heller, ju...
I morgon ska vi se storfilmen "Avatar" med 3D-glasögon och allt. Men jag undrar om det slår snön och Thorstein....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaHar du läst Göran Greiders bok om Dan Andersson?
Där får man finnmarkskänsla + mycket, mycket mer.
Den har den långa titeln (hoppas jag kommer ihåg rätt) "Det förgångna är som en dröm, det nuvarande förstår jag mig icke på".
Lästips till alla som läser den här utmärkta bloggen.
Vinterhälsningar
Åsa