lördag 28 augusti 2010

Framåt För Framtiden!



Fredrik ler. Han ler alltid likadant. Det är för att Fredrik tror på Framtiden. Och solen skiner på Fredrik. För att Fredrik är pålitlig. Man kan lita på att Fredrik ler. Han reser runt och förstår. Han vet. Att man måste. Tilltala folk. Utan att. Använda långa meningar. Med bisatser. Så att folk kan förstå. Att det faktiskt finns. En Framtid. För Föregångslandet Sverige.

Mycket i vårt land. Är väldigt bra. Vi ska inte ha ett annat land. Men det bra kan bli bättre. Man kan ha ambitionen. Att ta. Fler steg. Mot ett mål.

Om inte allt ser ut. Som det ska. Kan man mäta det. På ett nytt sätt. Eller använda nya ord. Så att alla förstår. Att de såg i syne. Om något verkade vara fel. Så att alla förstår. Att man vill dem väl.

Fredrik ler. Så går allt väl. Liksom framåt in i Framtiden. Istället för bakåt in i Baktiden. Dit vill vi inte. Där är det mörkt. Och trångt. Som på tunnelbanan. Istället för att vara fritt. Som på Motorvägen.

Fredrik är som du. Det trodde du inte! Han är stolt. Över sina barn. Kan du tänka dig? Nu ska vi le tillsammans. Vi i Sverige. Vi har olika färger. Olika fallenhet. En del tjänar lite mer. En del tjänar lite mindre. En del är sjuka. Andra låtsas vara det. Men vi är tillsammans. Vi är i absolut världsklass. Där är vi i samma klass! Tillsammans kan vi gemensamt. Ha ambitionen att vara trygga. I ordning och reda. Och stolta. Fast Krisen tog våra jobb.

Och med mindre skatter. Kan alla köpa sitt eget sjukhus. Och vi är i framkant med miljön. Vi vill inte att Sverige ska bli ett annat land. Det ska vara sig likt. Precis som Fredriks leende. Du bestämmer! Visste du det? Och glöm inte: Ibland har nästan bara vi varit humana. Stått på flyktingars sida. ( Vi har glömt. Att vår utvisningspolitik. Har anmälts till. Europadomstolen. Ibland.)


(Alltså: jag hittade en liten bok med Fredriks valpropaganda på t-banan och blev så otroligt inspirerad. Tilltalet gjorde att jag kände mig så himla... respekterad på något vis. Så ursäkta. Jag kunde inte låta bli. Att pröva. Hur det kändes. Att härma lite.)

torsdag 26 augusti 2010

Heja Nike!!!!



Ibland blir man imponerad. Och entusiastisk. Jag har just lyssnat på en demo med sångerna till den planerade cd´n Protest! (12 nyskrivna protestsånger med Nike Markelius och Röda Orkestern).

Upplägget: (se även bloggpost 6 aug "Mitt bidrag till valrörelsen" där även Nikes demoskiss/mobilvideo finns) Nike beställde alltså texter av flera svenska författare - bl a mig - som skulle handla om samhällsklimatet i Sverige nu.

Och resultatet är, redan i demoform, intelligent, musikaliskt njutbart, poetiskt och politiskt samtidigt på ett sällsynt lyckat sätt. Träffar lyssnaren omväxlande i hjärtat och maggropen. (Nike har för övrigt själv erfarenhet av att hamna "utanför" i rådande sjukpolitik; läs gärna den upprörande beskrivningen på www.etc.se/29341/att-ramla-mellan-stolarna/ - inte precis den enda liknande situation man har hört talas om, tyvärr.)

Texterna (alla de följande tonsatta av Nike): "En natt med Palme" (Mian Lodalen/Mimmi Malmer), "Allas lilla piga" (Katarina Mazetti), "Chansen i ruljangsen", "Mörka gömma", "Den blåa handen tar" ( texter av Nike själv), "Landet där bonusen blommar"(Nils Claesson), "Falsk profet" (Carsten Palmaer), Vandringsråttorna (av Heinrich Heine i övers av Carsten Palmaer), och "En ändlös refräng" (Amanda Ooms). Plus mina låtar "Utanförskap blues" och "Vad ska barnen ärva?" (miljölåt).

Ett par fler texter av andra författare kan komma till dessutom.

När jag hörde Mazetti/Markelius låt "Allas lilla piga", t ex, skrattade jag oavbrutet åt formuleringarna samtidigt som det kändes som om jag ville gråta över lägesrapporten...

Nike och Röda Orkestern spelar på Allsång mot Alliansen i Vitabergsparken 5/9 kl 17 00, på Rival 12 sept är de också med, och på Miljöpartiets dag i Kungsan 18/9 samt i Skärholmens bibliotek 30/9. Skivsläppet planeras till maj 2011.

Jag tycker, glatt häpen, att det här materialet är minst lika bra som den bästa "protestmusiken" från 60-70-talet! Ett rätt unikt material i dagens läge. Och jag tror att det kommer att kunna nå en stor och entusiastisk publik. Jag håller tummarna för spelningarna och för en stark och lyckad skivproduktion; pengar är på väg från skilda håll men må det regna mer! Pengar alltså...

Glada om än, sen en tid, något förkylda hälsningar från Tant Inger, som gläds över kontakten med en av fd Tanterna Strul (Sol, Fuzz, you name it).

tisdag 24 augusti 2010

Mannen i mitt liv är en skatt....


Hur länge har de hängt där på tork??

Jo alltså. Livet känns ofta lite konstigt i boklanseringstider. Svårplanerat. Framträdanden tillkommer och ska förberedas, man blir fotograferad, intervjuad på längden och på tvären, får reaktioner och projektioner och önskemål från folk som inte känner en.... och man upplever det ibland som om många händer sliter i en...mycket måste väljas bort, många gränser måste dras.

Då gäller det att hålla kvar en fot i vardagen (trots att vardagsgöromålen ofta får skjutas upp och skjutas upp igen) och värna om det privata livet... några timmars avslappnad vardag med Mannen I Mitt Liv känns som en skatt att vara oändligt tacksam över. Ja, jag är så otroligt glad att han finns... och att han själv är en mångsysslare som förstår och stödjer en annan mångsysslare med svårplanerat liv....



Hur länge har den stått där och väntat???

måndag 23 augusti 2010

Bröllop på Stjärnholm



Mina vänner gifte sig i helgen på Stjärnholms Slott... en mycket lyckad, känslostark, trivsam och rolig tillställning och omgivningarna uppskattades dessutom storligen av Tant Ingers Mysblogg.



Tydligen fixar ansvariga på slottet allt efter brudparets önskemål. Vigseln kan ske antingen i Livets kapell (ovan) eller i 1600-talskyrkan alldeles bredvid.





Runt slottet finns ett parklandskap... som bjöd på en överraskning som först förde tankarna till sådant som vanligtvis brukar dyka upp helt plötsligt i en idyllisk lund i någon lätt morbid engelsk deckare...



...men som sedan vid lätt skräckslagen inspektion visade sig vara en skulptur vid namn "Man är" av Anja Persson och Tomas Boström. En oväntad och, hur ska man säga, intressant kontrast till den fridsamma, stilrena och något kyrkliga atmosfär som präglar delar av slottets interiör (det är en stiftsgård).



Som många andra gamla slott och gods nuförtiden anordnar Stjärnholms slott (ursprungligen från 1700-talet) även andra aktiviteter. Se www.stjarnholm.se
För dem som varit vid Sigtunastiftelsen kan jag nämna att atmosfären när man bor här påminner något om den som råder där. Den som bor i Stockholm tar sig lätt dit genom att åka till Nyköping och ta buss därifrån...

fredag 20 augusti 2010

Vägen till Radiohuset



Idag var jag på Radiohuset och intervjuades för "Människor och tro" (sänds fre 20/8) (Tack för att P1 finns, där man kan höra/deltaga i lite längre och fördjupade samtal).

Ska jag till Radiohuset brukar jag alltid gå från Karlaplan, för att få hälsa på den konst som är utställd i glasfoajeerna i Garnisonen. Där finns bl a Evert Lindfors underbara "Noaks ark" (ovan och nedan) och Torsten Renqvists "Karl den tolfte sover stående" (tyvärr gick det inte att gå in och fotografera den så jag fick ta bild genom glaset). Renqvist är en av mina absoluta favoriter.





Karl den tolfte sover stående, av Torsten Renqvist.



Nästan framme vid Radiohuset la jag också märke till detta nya tillägg till konstutbudet på Karlavägen; jag hittade ingen titel men kanske lyder den "Jan Björklund sover stående" eller möjligen "Jan Björklund sover leende"?



Kära gamla Radiohuset! Efter snart en veckas förvirrande recensionsmangling kändes det som om min insats i programmet skulle riskera att heta "I. Edelfeldt sover sittande" men en kopp kaffe och Tihti Hahns pigga och intresserade närvaro väckte mig.

onsdag 18 augusti 2010

Besök från London



Det är alltid roligt när L kommer på besök, min ryskfödda kompis som länge bodde i Sverige men nu bor i London; en gång om året brukar hon och hennes dotter "göra Stockholm". Med en smittande energi och fascination insuper hon staden, utställningar, museer och miljöer. Den här gången var vi på Dansmuseum och såg deras maskutställning som håller på till 15 september; bilden ovan anger tonen i den utställningen, med masker från östeuropa, Skandinavien, Tyskland etc som är minst lika färgsprakande som afrikanska dito.

Sedan gjorde vi Medeltidsmuseet... och shopen på Medelhavsmuseet hanns med... Efter ett häftigt spöregn slank vi in till L´s likaledes ryska väninna R, som är en skicklig konservator och visade exempel på konstverk hon just restaurerar...

Förutom att det är roligt att träffa dessa vänner så erbjöd dagen en möjlighet att vara "turist i min egen stad", dvs jag ser i sällskap med L saker i Stockholm som jag vanligtvis missar eftersom jag är så van vid miljöerna!!!!



Skor på Medeltidsmuseet.... vackert!



Ett nyrestaurerat konstverk som precis blivit fernissat...



Detta grekiska helgon hittades på en bakgård där det bl a tjänstgjort som piltavla!!!! Vem vet vem det är? En ELD kan vagt skönjas i den upplyftade handen.

tisdag 17 augusti 2010

Bra saker att göra på sin recensionsdag



Jag har nu, som ni märker, överlevt min recensionsdag och blev glad över ett par av recensionerna, framförallt den i Expressen och i Helsingborgs Dagblad.

Ett bra sätt att överleva sin recensionsdag är att fylla den med meningsfullt vardagsumgänge och aktivitet.

Först ett inspirerande och fruktbart besök hos Nike Markelius dit jag kom med ytterligare en egen låt till hennes musikprojekt (denna gång en miljölåt/antikärnkraftlåt). (Om musikprojektet ska jag gärna berätta mer längre fram, när jag kollat med henne hur hon vill att det ska presenteras; nu hann vi bara med att jobba med låten). Hon hade sköna stålsträngade halvakustiska gitarrer, roliga pigga döttrar (designerämnen, kom in och mannekängade i egenhändigt hopknåpade kläder) och ett trivsamt hem som man blev glad av.

Därefter en coachingsession (en sådan skapar oftast välbefinnande i mig) och sedan ett besök hos en mycket god vän som jag känt sedan skoltiden (hon syns som tonåring på framsidan till min ungdomsbok Skuggorna i spegeln). Hennes döttrar är mina guddöttrar och nu fick jag träffa den äldsta (länge sen!) och även mitt nioåriga "gudbarnbarn", han har förfärdigat den uttrycksfulla kameleonten ovan.

Dock, på morgonen kom ändå lite skavande funderingar kring recensionerna. Såhär: man skriver en bok som gestaltar de faror som kan finnas när vi delar upp världen i svart och vitt, ont och gott; och vad händer? Jo, väldigt många som läst och gett sin tolkning av boken beskriver huvudpersonerna ungefär såhär: " Först tror man att den ene är ond och den andre är god, sen på slutet är det tvärtom." Vilket ju inte var vad jag ville säga precis. Snarare ville jag alltså ifrågasätta den där dualismen och synen på Godhet och Ondska som vi alla (inte bara religiösa) är uppfostrade till.

Men vid det här laget börjar man bli härdad... Fast extra egendomligt blir det förstås när någon klagar över att man är övertydlig - men ändå inte alls har förstått vad man menar. En paradox/koan att bita i...

Nå, man får väl ändå säga att boken fick god press. Och snart ska jag träffa vänner som bor i England och som jag inte sett på ett år. Ytterligare en möjlighet att glömma alla förvirrande bok-tolkningar som kan få mig att trassla in sig i nåt slags försvar eller krampaktig förklaringspanik angående bokens tematik.....

söndag 15 augusti 2010

Rosenhill



Jag säger bara: Rosenhill på Ekerö! Caféet, handelsboden med försäljning av hantverk, honung, bröd och ditt-och-datt, fruktträden och kaninerna, musteriet, loppmarknaden där du inte handlar med pengar utan byter in saker du inte behöver mot sånt som andra har lämnat in... växthusen och odlingarna (självplock), försäljningen av hängmattor och solhattar, levande musik vissa kvällar, hela miljön med sin oprydliga levande stil... jag kan inte räkna upp allt men blir du nyfiken och bor i Stockholmstrakten så googla på Rosenhills trädgård och café! (Vi var där i helgen & jag blir glad bara av att tänka på stället!)















fredag 13 augusti 2010

Skogen, skogen...



Just hemkommen från en "minisemester" hos en god vän som bor helt nära storskogen i Värmland. Plockade blåbär och svamp och tanken var att jag skulle vara borta när min bok recenserades men jag hade missuppfattat recensionsdagen som är den 16 augusti.

Läste nånstans att tre fjärdedelar av svenska folket undviker skogen - kan det verkligen vara sant? För mig är den verkligen en plats som läker själen...

När min ungdomsfantasybok "Missne och Robin - en berättelse om skogen" kom ut för många herrans år sen (jag tror det var 1979) gav jag den stolt till Tove Jansson som hörde till samma förlag som jag. Tove - som lär ha svarat samvetsgrant på VARJE brev hon fick från läsare - läste den och sände mig i gengåva sin fantastiska "Sommarboken" med dedikationen: "Du måste älska skogen. För mig är den havet...."

"Sommarboken" var en av de böcker jag läste högt ur för min mor under den sista tiden i hennes liv - till stor njutning för oss båda två...

Nedan några bilder till från värmlandstrollskogen.





tisdag 10 augusti 2010

Ett filmtips



DEN HÄR filmen hade flera recensenter vissa invändningar emot vilket gjorde att jag inte sprang iväg och såg den på bio - jag trodde jag skulle uppleva den som väldigt tillrättalagd. Men nu när det regnade hyrde vi den (nykommen dvd) och både Taxman och jag tyckte mycket om den och blev starkt berörda, framförallt av skådespeleriet...

Ps. Den nytillkomna bloggläsare som undrar över namnet "Taxman" hänvisas till bloggpost av den 21 jan i år.

söndag 8 augusti 2010

Det stora enklas dag



Det finns inget skönare än timmarna efter att man har gjort något man har varit mycket nervös och nojig inför - i mitt fall att sitta i direktsändning i TV4s Nyhetsmorgon i morse och bli intervjuad om höstboken mm. Trevligt nog tillsammans med Åsa Nilsonne som var mycket givande att prata med (om Mindfulness och annat).

Jag flanerade runt på stan ett bra tag efteråt och hamnade till slut på Hötorgets söndagsloppmarknad där jag bland allt krafs och bjärt parafernalia hittade ett ex av "Det stora enklas dag (Gunnar Björling, dikt och prosa)".

Slog upp boken och läste: "Det ordlösa ord det skall tala/ ur alla - de stilla gick hädan - / det talar ur glömska / det ekar under hus och där ingen gravplats ligger / det skymtar i gatornas trängsel / det ekar i skogen, rasslar i stormens dån / det glider på havets spegel, det sjunger på himmelens stjärna / det ordlösa ord / det kysser din smärtas stund. /
Luft är och ljus."

___________________________________________________________________



( En sådan här cittra (även den på loppmarknaden, men jag lyckades avhålla mig från att köpa den) stod hemma hos min farmor i Orsa Finnmark. Användes av min farfar då han sjöng andliga sånger. Även min farmor lär ha sjungit till ackompanjemang av den men det var innan jag föddes... )

fredag 6 augusti 2010

Mitt bidrag till valrörelsen

När jag i våras fick ett mail från Nike Markelius där jag, som en av flera författare, inbjöds att skriva text till låtar "mot Alliansen", att användas i den röda valrörelsen, blev jag först betänksam. Jag är ju själv "grön" och tänker rösta på Miljöpartiet - inte på V. "Mot Alliansen" hade jag dock lust att dra mitt strå till stacken. Och att komma på saker jag kände förtvivlan över i den sittande regeringens politik/människosyn, sådan den har framträtt, var ingen svårighet.

Texten närmast skrev sig själv och hade dessutom direkt en melodi med lätt bluesstuk, som jag spelade in med gitarr/sång och mailade till Nike som mp3, med texten och ackorden i ett extra mail. Och voilà! här är Nikes tolkning, mera i punktappning, i en ny video (inspelad med mobilfilmkamera!); jag gillar intensiteten och den improviserade lite absurda fria stilen och barnens medverkan! OBS DUBBELKLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE HELA YTAN.

(Fick just veta att videon inte går att starta för alla, funkar det inte så är länken till den på YouTube här:

http://www.youtube.com/watch?v=aBYHkG26tkg

Apropå Alliansen: läs gärna den här DNdebattartikeln, den gav åtminstone mig köldrysningar längs ryggraden:
www.dn.se/debatt/regeringen-forsoker-dolja-okande-inkomstklyftor-1.1142420


onsdag 4 augusti 2010

Ett skönt avbrott



Dessa dignande vinbärsklasar fotograferades och avplockades hos en vänlig och fantasifull bekant till Taxmannen och hans barn. Barnen har grönsaksland hos henne och kan skörda och äta egna morötter, potatisar med mera (millimeterstora just nu). Själv fick jag ett ytterst njutbart avbrott i boksläpp-nojan.



Trädgårdsidyll....



Notera de imponerande älgkäkarna nedan, hemburna ur skogen av damens hund.



I bilen ut till landet kom ett samtal från TV4, de ville förbereda intervjun på söndag, återkommer halv elva i morgon. Vid hemkomsten väntade i datorn förberedande frågor från Kyrkans Tidning som jag ska bli intervjuad av (inkl fotografering) kl ett i morgon. Samt intervjun från Sydsvenskan för genomläsning och kommentarer, och en inbjudan till samtal med Ann Heberlein på bokmässan i Gbg (spännande) ovanpå de tre framträdanden jag har på fredagen (först miniseminarium kl 14 00 plus monterframträdande strax efteråt och stort seminarium med Marta Cullberg Weston lite senare på fredagen. Fast jag ska försöka låta bli att noja för mässan så här lång tid i förväg.

När ingen bjuder in mig till evenemang och intervjuer brukar jag klaga på DET istället.... vill ju nå ut med det jag gör... dock innebär kulturell bortglömning en fridfullare tillvaro som jag på många vis uppskattar. Bara att dra ett djupt andetag och ta hösten som den kommer. Uppskattar de stödjande kommentarerna och nytillkomna följare!

Nu tror jag minnsann att jag ska lugna nerverna med lite virkning.

söndag 1 augusti 2010

Cute Overload



Nå... en heldag tillsammans med en Taxman med nåt slags envist ryggskott, två påhittiga barn och en målmedveten vovve kan få vem som helst att sluta grubbla. För folk som behöver rensa hjärnan rekommenderas ett besök på hundcaféet "Himmelska Hundar" vid Tessinparken en lördag eller söndag.

Tag en latte medan ett hav av älsklingshundar av olika raser tumlar runt mellan stolarna! Vid ett tidigare besök mötte vi en minimal bulldogsvalp som knatade runt som ett slags mycket litet, gående gustavianskt pottskåp med svarta fläckar på och hypnotiserade alla. Denna dag togs priset av en japansk akita-valp (jfr "Hachiko - A Dog´s Tale", med Richard Gere). Allt grubbel försvann ur hjärnan som blev till en klump sockervadd. Behagligt.

Senare på dagen såg vi dessutom en riktigt rolig vampyrfilm, "The Vampire´s Assistant." Sov sedan gott på natten och ägnade inte en tanke åt tankegångar av typen "Vad ska jag svara nästa gång dom frågar om jag tror på Gud?" eller "Hur ska jag förklara vad som är essensen i Mindfulness på mindre än en minut?".