Jag är förtjust i att handarbeta. Min mor lärde mig att virka något hon kallade för "stjärnor" (jag har också hört dem kallas "farmorsrutor" mm). Av sådana kan man göra t ex en vacker filt. Jag har gjort en sådan i gröna nyanser (har tyvärr ingen digitalkamera) och just nu virkar jag den bredare.
Medan man handarbetar får man ibland underliga och oväntade tankar och infall. Och mycket riktigt, en märklig tanke kom till mig - en Halvkänd Kulturpersonlighet - från ingenstans: "Jag undrar just vad den här filten vore värd om Ingmar Bergman hade virkat den?"
För ni minns kanske auktionen på Bergmans kvarlåtenskap förra året; hur minsta pennvässare var värd multum.
I samma stund insåg jag - när jag såg Ingmar Bergman framför mig, virkandes - att han nog inte skulle ha virkat en stjärnfilt, när allt kom omkring (även om det är bra för nerverna).
Nå, någon av hans fruar då? Virkade de? Eller hans Hushållerska? Vad vore den då värd? Skulle inte filtens själva närhet till Ingmar ha gjort att den hade betingat ett bra pris ändå? "Geniet hade denna filt kring fötterna när han skrev manus till Persona"....
Vidare: vilken av fruarna skulle filten ha varit mest värd om den hade virkats av? Virkade Käbi Laretei? Liv Ullman? Skulle den vara mindre värd om hushållerskan hade gjort den? Eller om den hade varit köpt på IKEA? Eller om han aldrig hade haft den om fötterna, om den legat i ett gästrum?
Osökt kommer jag att tänka på en sommar i början på nittiotalet då jag satt i ett skållhett Milano och försökte göra research för en historisk roman som aldrig blev klar (forskning är tyvärr inte min starka sida). Jag läste då bl a mycket om helgon och deras kvarlevor. Ni vet; reliker, små bitar av helgonen som förvaras i utsirade relikvarier och som kan bota sjukdomar mm.
Det bästa var förstås att ha hela det döda helgonet, så intakt som möjligt, även om bitar kunde räcka. Jag läste bl a om hur en helgontand plötsligt fattades hos Sankte Vad-han-nu-hette i staden X för att sedan återfinnas i kyrkan i staden Y , där man hävdade att tanden, som ju var osedvanligt helig, hade tagit sig dit av eget val och s a s för egen maskin (flög den eller gick?Min fantasi är mycket visuell här. Jag kan se den mycket lilla ryggsäcken).
I alla fall. Jag menar inte att vara smaklös mot Ingmar (eller hans anhöriga) jag menar bara att jag baxnar lite över fenomenet i sig, och stöts av det (och jag blev ledsen när jag såg Cornelis Wreeswijks´s nötta väst hänga bakom glas på väggen i Cornelis-museet... jag menar.... Cornelis? På museum? Varför är vi såna? Lägg granris på hans grav!!!!)
Vilken kulturpersonlighets avklippta naglar blir en investering för framtiden?
Tillsvidare är filten till för att hålla mig varm. Men vänta bara tills jag har fått Nobelpriset! Och har dött.
Att det är så vanligt beror väl på att pengar styr våra liv på tok för mycket. De gör det så lätt att byta föremål och arbete - idag digitalt - och att samla på hög. En praktisk uppfinning som ställer till problem när vi tappar distansen till den. Som gör det enkelt att exploatera bruksvärden, grundläggande behov, för jakt på mer pengar.
SvaraRaderaVisst kan bruksvärdet vara så stort att det bör betinga ett högt bytesvärde, till exempel om det har krävt mycket arbete för att skapas. Men ofta tycks bruksvärde och bytesvärde leva olika liv. Så olika att jag tror att det är en av vår tids tragedier och kanske framöver en orsak till att ett nytt sätt att leva tillsammans måste till. Inget varar för evigt, inte ens samhällssystem eller Ingemar Bergmans tillhörigheter.
Jag fick en gång dedikation av dig i en bok du skrivit. Får du nobelpriset så kommer den boken att betinga ett högre pris på antikvariaten. När du inte lever längre förmodligen ännu högre för då kan du inte skriva flera signaturer. Men för mig har signaturen ett bruksvärde. Eftersom dina texter spelar roll i mitt liv så känns boken ännu mer levande med din handskrivna signatur. Ungefär som ett handskrivet brev lyser mer än mejl. Värdet i att ha något som en annan människa använt, burit eller skapat kan vara lycka, men att spekulation i bytesvärdet - jakt på pengar - kan bli nästan hur stor som helst är sorgligt.
Du - och många många andra - är värd nobelpris. Men filten du virkar hoppas jag hamnar hos någon som värdesätter värmen den ger och njuter av dess färger och former och inte hos någon som spekulerar i dess värde som investering. Lev, virka och skriv!
Bernt Lindgren