onsdag 30 juni 2010

Energi och en plötslig association



...och när man har tagit sig igenom motståndet och "det lossnar" så är det alltid lika häftigt! Märkligt med den där pendlingen mellan tröghet och energi, kanske behöver man den. Idag är en energisk dag. Tyvärr för den där höga livsenergin för mig ofta med sig en varnande röst som, lägre nu men ändå ibland märkbart, säger att "något hemskt kommer att hända".

Märkligt att konstatera att den röda färgen på vallmon jag valde till dagens post är densamma som på ett litet leksakspiano som jag kastade mig över hemma hos en kompis som fyraåring... det var hennes födelsedagskalas men jag bara glömde allting annat inför hänförelsen i att gå upp i ljuden från tangenterna; för mig var det att vara i total extas. Jag minns fortfarande hur det kändes.

Tyvärr spelade jag så intensivt att det lilla pianot gick sönder. Och så tystnaden efteråt, min mammas skam och oändliga ursäkter....

Innan jag skaffade mina gitarrer drömde jag en natt att jag skulle gå genom en dörr - men där på tröskeln låg en röd, lackblank gitarr som verkade vilja mig något. Precis samma färg som leksakspianot.

Piano spelade jag, med stor olust, i min uppväxt. Jag har aldrig lyckats skaffa mig ett fritt förhållande till pianot, även om jag gillar pianomusik.

Men gitarr blev en bra lekkamrat.

Detta apropå hög livsenergi och känslan av att den kan föra med sig något oönskat....

tisdag 29 juni 2010

Loppis...



Saker man inte visste att man "behövde" innan man hittade dem på Gotlandsloppis: tre t-shirts, något för små, à tio kronor styck (en med texten "RETRO" och det är man ju). Ett par lösöron, fem kronor (för att ställa sig in hos barn; fungerar ej optimalt), trådrullar, två kronor styck. En liten kanna med "futuristiskt" tryck, fyrtio kronor. Fjärilsglasögon, sextio kronor (att användas vid framträdanden?) samt liten fågelask för tio kronor, handmålad i Srinagar, Kashmir, av "Suffering Moses" (finast).




I övrigt märker jag att jag inte alls har lust att bearbeta manus. Bearbetningsfasen, som många tycks gilla, känns alltid som en "läxa" för mig och jag har ett enormt motstånd mot att sätta igång. Jag var ett dygdemönster i skolan och tröttheten på den rollen har präglat hur jag fungerar även nu: ett barnsligt trots mot allt som känns som plikt, tradition eller ritual (om jag inte själv skapat ritualen). När jag väl kommer igång brukar det gå bra...

söndag 27 juni 2010

Midsommar...



...firade vi på Gotland. Blåeldskrans var ingen favorit hos Hunden.



Överallt kaprifol.. en av MINA favoriter...



...och den underbara stenstranden...

Hemma igen undrar jag hur många som läser bloggar under sommaren? Själv kommer jag mestadels att vara hemma och jobba, och gör nog något inlägg då och då. Vore kul att höra från några läsare om där finns någon annan hemmaugglare att skriva för.

fredag 18 juni 2010

En adventskalender med sex rutor...

Jo... nu kommer jag inte att kunna sköta min blogg på kanske en vecka (lämnar ifrån mig datorn för översyn mm) - och det känns trist att lämna bloggen i sticket. Därför har jag här gjort en liten "adventskalender" med sex stycken starka musikinsatser som kan avnjutas lite pö om pö... Först ut är Pink Floyds "Julia Dream" och sen följer lite andra karameller... hoppas de ska smaka! (alla är datummärkta fredag den 18:e)

Dowland

Andreas Scholl sjunger Dowlands "Flow My Tears" - nuförtiden låter counter tenors mycket "varmare" än förr och Scholls röst rör mig djupt trots tekniken....

Love

Love... "A house is not a motel" - ingår i "Forever changes" som räknas som en av rockhistoriens bästa plattor...

Judee Sill

Judee Sill - vad hade det inte kunnat bli av denna artist om hon fått leva längre... nu får vi njuta av det som finns....

Pink Floyd igen

Pink Floyd - Cirrus Minor. Denna ljudbild upphör aldrig att göra mig salig; den går liksom rakt ut i blodet...

Sumi Jo

Sumi Jo sjunger Lucia di Lammermoors "galen-scen" (Donizetti).... det är något underbart "weird" med denna fenomenala sångerska - jag menar på ett positivt sätt; när som helst spricker huden och en utomjordisk ödla tittar fram??? Gillar.

torsdag 17 juni 2010

Edelfeldts modeblogg II



Tänk ett sånt schå man har såhär dan före dan... jag hade ju tänkt att det där Kungliga paret skulle FÅ SYN PÅ JUST MIG där jag står och vinkar nånstans längs cortege-vägen. Jag menar, ett spektakel som vi svenskar betalar åttiofyra miljoner för - det måste man ju faktiskt utnyttja för att få sin kvart i rampljuset själv!!! Så jag och min kompis gick ut och såg oss om efter lämpliga klänningar att marknadsföra oss i. Den ovan tycker jag ser lite kunglig ut, kanske adlig, och med varumärke på magen.



Sen är jag lite svag för alla hudfärgade klänningar med påsar, veck eller fjäll som verkar vara moderna just nu. Jag tror att de får min kropp att se fin ut, liksom kongenial på nåt sätt.



Den här kanske? Jag har alltid gillat Snömannen. I den här blir jag hans fru och är han där kanske vi också kan gifta oss så småningom ; säkert finns det vetenskapliga fora som skulle lägga ut åttiofyra miljoner på bröllop och kanske parning mellan två sådana unika varelser.



Nej, jag tror jag tar på mig den här drakdräkten som jag knåpade ihop till en festival för ett par år sen. I den kommer de säkert att se mig. Bara inte Sankt Göran är där....

onsdag 16 juni 2010

En favorit



Den här bilden hade jag länge sittande på mitt kylskåp. Ulf Frödin är ofta helt genial på sitt lakoniska sätt...

tisdag 15 juni 2010

Mary Gauthier

Fick en ny "idol" för en tid sedan när Mary Gauthier spelade i Stockholm... hennes gitarr och det fantasifulla spelet hos en violinisttjej som hette Tanya Elizabeth skapade, tillsammans med hennes mycket uttrycksfulla röst och bra låtar, en rik och bärande ljudbild som aldrig sviktade eller blev tråkig. Och KÄNSLAN! Den senaste skivan "The Foundling" handlar om hennes bakgrund som fosterbarn i USA - låtar som rör lyssnaren in i märgen. Gauthier är en av dedär artisterna som tycker det är roligare att spela än att marknadsföra sig - kanske är det därför det inte finns speciellt många youtube-klipp som gör henne rättvisa. Skakiga live-tagningar mest.

Jag lyssnar och lyssnar på de två senaste albumen, alltså "The Foundling" och "Between the Daylight and the Dark". Känns lika starkt som när jag postumt hittade Townes van Zandt - som var en ganska ojämn artist (massiva missbruksproblem), medan det mesta Gauthier gör är "som von Zandt när han var som bäst". Hon har också jämförts med Johnny Cash och Lucinda Williams - men varför jämföra? I Sverige uppträdde hon på en mycket liten scen, Scala-teatern. En av de starkaste konserter jag varit på, känslomässigt och musikaliskt. Gillade också hennes avspända attityd - hon var verkligen "där" med hela sig själv, en nakenhet med stor styrka i.

lördag 12 juni 2010

"Poesi eller coaching"?


"Coach" tycks vara ett ord/begrepp som retar många, kanske för att man upplever det som ett låtsasjobb? Möjligen associerar man det också med ett slags hurtig peppningsattityd och förenklade råd. Ett slags förljugenhet.

Nå, det finns ju alltid en ytlig och en djupare version av allt. Den variant som avspeglas i leende magasin är inte nödvändigtvis den djupare - och presentationen även av djupare varianter kan där lida av kraven på korthet och förment lättillgänglighet. När man vill se till att "folk förstår" underskattar man ofta läsaren - och som journalist har man kanske inte den tid som behövs, eller det stöd från chefer och marknadsavdening som behövs, för fördjupning.

Summan av kardemumman är att "coach" (liksom "självhjälpsböcker" som jag skrivit om förut och nog kommer att återkomma till) har blivit något som vissa gärna raljerar kring, till exempel i kultursammanhang - även om den som raljerar kanske aldrig ens har haft någon närmare eller seriöst menad erfarenhet av dessa ting.

Att det som jag sysslar med kallas för "Zen Coaching" kan möjligtvis göra någon presumtiv häcklare mer nyfiken än raljant - "zen" associeras förhoppningsvis inte med ytlighet eller snabbfix. (för övrigt har jag även träffat människor som blivit väldigt inspirerade och stärkta av den typ av "peppning" som jag själv nog skulle kalla "bortträngning och snabbfix" - man behöver ju olika saker i olika skeden...)

Allt detta apropå en recension i DN av Kristian Lundbergs senaste diktsamling "Mörkret skulle vara som ljuset" (spännande titel). Sverker Lenas avslutar nämligen genom att framhålla att boken ... "som gestaltning av ett kristillstånd säkerligen är bättre än all den mindfulness som kan köpas för pengar". Och tillägger "Vem har sagt att vi behöver livscoacher när det finns poeter?"

Det han menar är väl att han blivit blivit berörd och hållen, och erfarit mening på ett djupt existentiellt plan vid läsningen. Och att han verkligen önskar sådan poesi fler läsare. Jag håller med honom där, men undrar varför han måste dra in mindfulness och livscoaching och jämföra två saker som om där fanns ett slags valsituation (det är i alla fall lätt att tolka hans ord så?).

Kanske är det så att en intellektuell som raljerar kring mindfulness och livscoaching, ser ett slags beklaglig förenkling av mångbottnade sammanhang just i dessa förhållningssätt? Kanske tänker han att den som "låter sig luras" av mindfulness, kommer att bli "dum" , gå miste om en massa saker och släppa en massa nödvändigt ansvar?

Att Kristian Lundberg (och många andra poeter genom historien, t ex Ekelöf) såvitt jag vet ofta är inspirerad av sådant som är grunden i mindfulness, liksom i mystiska livsupplevelser (kristen mystik likaväl som sufism) gör väl nödvändigheten att välja mellan Lundberg och mindfulness ännu mindre (eller är det just det Lenas menar - att det INTE finns någon skillnad?)

Sådant kan man fundera över. Kanske har jag missförstått Sverker Lenas intention. Kanske raljerar han inte alls.

I alla fall så fördjupar jag mig just nu i Garcia Lorca. Och är coach. Ja, jag tog det personligt. Och är medveten om att jag tog det personligt....

fredag 11 juni 2010

Blixtvisit i Götet


Avlade alltså igår en blixtvisit i Göteborg. På vägen till Operan hade jag nöjet att beskåda det nytillkomna sextio meter höga pariserhjul, som är stadens nya tilltänkta turistmagnet (ett bra sätt att använda kulturpengar enligt sittande kommunalpolitiker). Just den dagen såg det dock mycket tomt ut i gondolerna, men turistsäsongen har ju inte startat. Byggnaden man vagt kan skymta i bakgrunden är förstås Göteborgsoperan, fordomdags en rätt ståtlig byggnad men nu liksom hukande i skuggan av Fortunas (?) jättelika hjul.

Mötet med operachefen Lise-Lotte Axelsson blev givande och entusiastiskt men man ska tydligen inte ropa "hej" än (vilket jag hade gjort lite för tidigt, så glöm tillsvidare allt jag skrivit!) Ett beslut om produktionen kan tas först i höst tydligen.

Dålig ekonomi... mest på grund av regeringens syn på artisternas framtida pensioner såvitt jag förstår - hur det hänger ihop har jag dock inte riktigt lyckats få grepp om. Tydligt är dock att den dåliga ekonomin avspeglar sig på alla håll, till exempel i personalmatsalen...





Men man kanske inte ska skämta fånigt om riktigt sorgliga saker, som t ex hur löst diverse kulturföreteelser (även institutionsteatrar!) tycks sitta i dagens läge. Bäst att trösta sig med de fina klippdockor jag såg i skylten till en BOKhandel i Nordstan. När man känner sig lite nere och känner ett litet sug efter kultur, kan man sitta och syssla med dem. I pariserhjulet.



ps (för alla eventualiteters skull) Självklart förstår jag att skyltarna i matsalen inte har något med operans ekonomi att göra. Jag kunde bara inte motstå....fotofingret slog till...

onsdag 9 juni 2010

Gudruns lager på lager


Om ni undrar varför det finns så lite intellektuellt att bita i på denna blogg just nu så är det för att jag jobbar väldigt intensivt med text - och då finns det liksom inte plats i hjärnan för så mycket annan intellektuell verksamhet. (Skönt dock med den meditativa stämning som infinner sig vid coaching.)

Efter en dag full av både det ena och det andra (skrivande och coachingar... o så fånigt ordet "coachingar" låter, brrr...Catharina Grünbaum, hjälp!) tog jag en snabb avstickare till "smygpremiär" i Årstaberg på Gudrun Sjödéns Lager på Lager där man kan hitta hennes produkter till (mer eller mindre) fyndpris.... Halva stan var där (i smyg?) redan och man fick buffa sig fram. Jag buffade mig bl a fram till skorna längst ned, verkligt fyndpris - men behövde jag ett par BLOMMIGA tygskor med röda sulor? Tydligen. Får bara hoppas att jag inte stöter ihop med den gotiska delen av bekanstkapskretsen med dem på. Kan tänka mig att de har ungefär samma effekt på dem som vitlök och silverkulor...

I morgon bär det av till Göteborg (dryga tre timmar på tåg dit, och sen hem på kvällen) för att träffa Operachefen. Första gången jag träffar en Operachef. Blommiga skor bra? Nä, lär regna.


måndag 7 juni 2010

Tulpan-partituret

Ur "Addio Primavera" af Fiorentino Vitabreve.


Piano...


Crescendo...


FORTISSIMO!


Legato...


Diminuendo maestoso....
Fine.

söndag 6 juni 2010

Parkutflykt



En trevlig helg... på fredagen avslutningsfest på Visans vänner som är ett övermåttan trivsamt och inspirerande samfund... och på lördagen en picknick i all enkelhet med Taxmannen och Taxmannens telningar, i parken bakom Karlbergs slott. I flera år bodde jag i närheten utan att uppmärksamma parken men den är ju otroligt fin, lite liten men full av grönska och blommor; just nu formligen fradgar marken av hundkex, kanske som en gest till Karl den tolftes hund Pompe, som ligger begravd i parken (han hade fem och ALLA hette Pompe; en diagnos, någon?)


Vadå hedra Pompe??? Pah, orka! Det luktar kanin från snåren!

fredag 4 juni 2010

BARA SÅ DU VET...

Vill tipsa om följande:
"BARA SÅ DU VET" En dag på Bio Rio med filmare mot kärnkraft.

Film: Ur "Sista varningen" av Lennart Malmer. "Och stjärnans namn var malört" av Lennart Malmer. "Med säkerheten som insats" (filmen om Forsmark av Makan Amini m. fl. "Hotet" av Stefan Jarl. "Ljudmila och Anatolij" av Gunnar Bergdahl.

Artister: Anders Linder, Carl-Axel och Minica Dominique. Gruppen VIMMEL spelar rysk, finsk och svensk folkmusik.

Eva Moberg berättar om EN DÅNANDE TYSTNAD.

KAFÉ ute och inne.

Tid: söndag 13 juni kl 15 00-ca 23 00
Plats: Bio Rio, Hornstulls strand 3, T-bana Hornstull.
Biljetter: 100 kr för hela programmet
Studenter och pensionärer 70 kr

Boka nu: www.biorio.se eller 08/6699500

TÄNK I TID!
Arr: Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

Sprid gärna vidare om ni finner ämnet viktigt!! (Och så hoppas jag hjärtligt att Bloggers spam-detektorer inte kommer att tro att detta är spam....)

onsdag 2 juni 2010

ALMAprisutdelning


Var igår på utdelningen av Astrid Lindgren Memorial Award. Priset gick som bekant i år till belgiskan Kitty Crowther, och jag, som förut faktiskt inte vetat något alls om denna balla dam, föll pladask för hennes bilder och approach. Hon är ju både berättare och illustratör, och fick priset för bägge dessa insatser.

Några av hennes bilder ställs ut i Konserthusets foajé denna vecka.

Man kan ju tro att prisutdelningar ska vara tråkiga, men det är inte Alma-evenemangen; bra musik och bra hopkomponerat program (ett minus dock att man inte sa alla komponisters namn).

Titiyo och Marit Bergman sjöng. Marit gjorde tillsammans med en ungdomskör från Adolf Fredriks samt orkester en häftig tolkning av Vargsången (musik Georg Riedel) ur Ronja Rövardotter (arret var Marits eget). En höjdare. Har alltid gillat hennes pipa (Titiyos också för den delen).
Nu vill man ha allt av Kitty Crowther (bilden ovan ur hennes "Annie du Lac", tyvärr ej utgiven på svenska.)

Det visades även en uppfinningsrik liten film med titeln "Le Banc" som jag försökt lägga in nedan; dubbelklicka på rutan så bör den dyka upp i helskärm. Kolla annars på YouTube, sök på hennes namn.

tisdag 1 juni 2010

Mamsen



I söndags var det Mors Dag. Om inte Bloggers automatiska "spamdetektor" hade raderat min blogg just den dan, hade jag tänkt skriva lite om min mamma. Nu gör jag det idag istället.

Vi hade länge en komplicerad relation; hon hade mycket svårt med sig i bagaget (liksom även min far). Jag är tacksam att hon levde så länge (93 år) att jag fick möjlighet att förstå henne - och mig - lite bättre, så att det snåriga kunde vika undan så pass att jag nu kan fira det positiva.

På Mors Dag vill jag hylla det lustfyllda hon gav mig (det som var laddat med glädje för henne själv och som lever vidare i mig). Förutom intresset för ord och berättelser (med mycket mera!) är det till exempel två andra viktiga glädjeämnen: blommor och handarbete. Vad gäller blommor älskade hon att arrangera dem och gjorde det otroligt väl. Typiskt var att hon fick blomsterarrangemang att leva obegripligt länge genom att ta vara på det vackra som fanns kvar även i de mest tilltufsade buketter och göra nya kombinationer av det.

Den blomförtjusningen lever kvar i mig och även hennes handarbetsfärdighet och den lust som den förknippades med. Jag minns de kläder hon sydde till mina dockor exempelvis; bl a en barbiekofta stickad med ofattbart små maskor, och med små små pärlor som knappar. Mitt minne påstår att hon stickade den med hjälp av tandpetare.

På idolbilden ovan är hon åttiotre år.

Jag gör likadant med blommor. Två nästan vissna nejlikor med ett par blad.


Filt, kudde (applicerad) och väv av mamma.


Filt och kudde (broderad) av mig, och en kista ur min mormors hem som jag lutade av och målade om.