måndag 31 maj 2010

VIKTIGT PS OM DENNA BLOGG

Min blogg raderades i söndags - som spam-blog, uppenbarligen något som kan hända pga Bloggers automatiska spam-detektorer, som tror att allt möjligt är spam. Lite kontakt med support och bloggen fick återuppstå. Irriterande intermezzo. Skulle den försvinna igen vill jag be mina läsare att ha lite tålamod tills den dyker upp igen.

Ship to Gaza



Kändes som om det bara fanns ett ställe att gå till idag. Uppenbarligen tyckte många (7000 st) samma sak. I sammanhanget vill jag också passa på att tipsa om den judiska organisationen Jewish Voice For Peace som bland annat har stött Shministim (israeliska högskolestudenter som vägrar militärtjänst och därför har satts i fängelse) Se www.jewishvoiceforpeace.org



fredag 28 maj 2010

Min framtida lägenhet


De här fotona är tagna i en affär som heter SPITI (Sveavägen i Sthlm) När jag har blivit deckarmiljardär ämnar jag köpa hela affären och starta ett hippiekollektiv där. I det krypin som visas ovan tänkte jag att det skulle bli sagohörna (med gänget i förra inlägget) och i resten av lokalen lite andra hyss. Enda problemet är att deckaren inte blev klar. Jag stupade på polisarbetet, är inge bra på research. Annars var det en del bra ideer på gång, med vampyrer och annat (fast det är lite irriterande att det gått inflation i vampyrer; jag och min kompis Lena var först, i början av sjuttiotalet (under namnen Barbastella och Chiroptera).

Jag kan ge mig på att om den där deckaren blir klar nån gång så är deckartrenden slut och folk har börjat läsa litteratur utan mord i istället. Karin Alvtegen har redan tröttnat på mord; jag är nyfiken på hennes nya bok (ej deckare) och ännu nyfiknare på om den kommer att sälja (säg att den gör det!)

Badkaret längst ner kostar tjugoniotusen. Om ni undrade.







torsdag 27 maj 2010

Häftig musik för barn


Jättebra nya barnskivor är ingen vanlighet precis. Men här är en! Sångerna har tillkommit till en följd av halländska sagoberättarsessioner och illustrerar sagor från flera olika länder (litteraturtips i skivan) och är precis sådär magiska som låtar för barn (och vuxna) ska vara. Bra musiker, rytm, spännande arrangemang, påhittig händelserik ljudbild (skivan innehåller även tips på roliga intrument man lätt kan bygga själv av vardagssaker!) Medryckande är bara förnamnet! Här finns en obändighet, glädje och trolskhet som liksom går rakt in i blodet!
Provlyssna, läs mer och beställ på hemsidan http://www.allistrio.com/sagosanger.html
Reportage kommer i Mitt i Musiken!

onsdag 26 maj 2010

Sörmland



I helgen var vi ute på landet (Ytterjärna) och här kommer lite bilder till bloggläsare som bor utomlands...
Själv är jag lite trött i skallen efter att ha jobbat intensivt med ett musikallibretto i två dagar, m.m. Oerhört kul! Men jag blir lätt så uppe i sånt att jag inte kan sluta....



söndag 23 maj 2010

Buddhism? Annan ism?



Jag utövar ju, förutom måleri och skriveri/teckning också något som kufiskt nog kallas för "Zen Coaching" (ett sätt att genom empatiskt lyssnande, m.m, stödja människors egen självkännedomsprocess). "Zen" alltså, samma zen som i zenbuddhism, är en av inspirationskällorna till detta förhållningssätt.

Väldigt mycket i zenbuddhismen ligger nära min egen livsupplevelse. Ändå kallar jag mig inte "buddhist" vilket ibland förvånar människor. För inte länge sedan blev en person (själv buddhist enligt utsago) så förvånad över detta att jag tog mig en funderare. Varför kallar jag mig inte buddhist? Det handlar ju inte om religion, eftersom buddhism som bekant inte är någon religion (hävdade Buddha).

För det första tror jag att jag känner motstånd mot att alls "kalla mig något" i existentiella sammanhang. Från alla de perioder i mitt liv när jag har "kallat mig något" vet jag att följden, för mig, ganska snart riskerar att bli ett slags begränsning av min nyfikenhet. En identitet, som inverkar på min öppenhet (ett resonemang som finns inom zenbuddhismen, jag vet, så jag gissar att en buddhist som inte ser sig som buddhist i själva verket är den mest ortodoxa buddhisten??)

Min andra anledning är mindre hårklyveriartad. Jag har nämligen en tendens att känna skuld och skam över att jag med mitt leverne faktiskt skadar livet på olika sätt (vilket ju inte är förenligt med att vara buddhist). Om jag verkligen valde att se mig som buddhist skulle jag troligen få så ofantliga skuldkänslor över att jag inte gör mer för medmänniskor och miljö, att jag knappt skulle kunna röra mig (inte nånsin åka bil, inte äta fisk, aldrig nånsin skippa källsorteringen samt testamentera alla mina tillhörigheter till Greenpeace och därefter se till att dö på ett för miljön skonsamt sätt, med en lapp om halsen att mitt lik bör frystorkas (ny hoppingivande miljövänlig metod)).

Jag kallar mig alltså inte buddhist. Eller nåt annat som slutar på -ist. Min identitet är att påstå att jag inte förknippar mig med nån identitet (obs självironi, möjligen zenbuddhistisk sådan).

PS apropå identiteter: Jag mötte på en fest en av mig omtyckt katolsk trosbekännare som, innerlig av några glas vin, sa att han så hemskt gärna skulle vilja välsigna mig. Men han hade vid möte med sin pater frågat denne om han alls fick välsigna folk. Och se det fick han inte. Den rätten hade han inte, sade patern strängt.

"Ingen fara", sa jag (lika innerligt av samma skäl) "jag tror det kan räcka om man ser varann in i ögonen eller så."
Verkar besvärligt att vara förbjuden att välsigna folk. Fast det kändes förstås gott att han ville mig så väl. Så det blev väl nästan som en välsignelse ändå (listigt av honom).

Nå, kan det kanske finnas en inneboende välsignelse djupt i oss, som vill ge sig till oss bara vi själva låter den göra det? Oavsett vad vi kallar oss för.

Buddha kallade den visst för vår Buddha-natur. Nu tror ni i alla fall att jag är buddhist, aj aj.

fredag 21 maj 2010

Townes Van Zandt

Och idag slår jag ett slag för en av mina stora musikfavoriter, Townes Van Zandt. Den här låten har jag översatt till svenska och den påminner då slående mycket om nåt slags gammalt skillingtryck... Att jag gillar ÖDESDIGRA låtar har kanske redan framgått om man följt min blog...

torsdag 20 maj 2010

Väntan och leenden



Häromdagen stod jag på Centralstationen här i Stockholm och väntade på en vän som jag inte hade träffat på länge... och alltid i en sådan situation blir jag påmind om en filmidé jag skulle vilja förverkliga om jag vore filmare - att filma det leende som uppstår i ansiktet på människor som får syn på någon de har väntat på. MÅNGA sådana leenden, på olika människors ansikten, i en följd efter varandra, hopklippta i en filmsekvens på säg en kvart eller så. Alltså filmade EXAKT i det ögonblick de de får syn på den inväntade eller efterlängtade. Troligen vore det en riktig energikick att sedan se den filmen...

Hoppas att vovven ovan (funnen i ett skyltfönster i gamla stan) snart får syn på den han väntar på också.

Den (leende) bilden nedan är en skraltig reproduktion av en målning av den mexikanske konstnären TAMAYO.

tisdag 18 maj 2010

Polarpris....

till Björk - wow! Men ändå vill jag påminna om "The Mother of All Björks" som kanske gjort för lite de senaste åren för att vara aktuell för priset... men som fortfarande har mycket att säga... min första lyssning av "Aerial" (videon nedan presenterar en låt som ingår där) som kom för några år sen gjorde mig tveksam men den har blivit en av de cd´s i min skivsamling som jag alltid återvänder till och upptäcker nya spännande grepp i... och det hon gjorde för många år sen är fortfarande häpnadsväckande och fräscht ( "Hounds of Love" uppmärksammas i senaste numret av Uncut, ett tips för fans) - Kate Bush.

måndag 17 maj 2010

Javisst gick det fort när knoppar brast



Och idag var allt märkligt nog frid och fröjd igen, efter gårdagens förvirring och tankekaos! Coachade på morgonen, arbetade sedan med en bild, ställde fram målningar inför galleristernas besök och åkte sedan till Götgatan och Emmaus rea (50% på second hand kläderna) där jag hittade precis vad jag behövde, och lite till, för nästan ingenting. En lätt och skön och njutbar dag, mycket på grund av att den inleddes med coaching; skapar ofta en meditativ och skön stämning av närvaro i nuet som sitter kvar efteråt.

Och så var det ju sommar... BABANG så var allting gröngrönt och utslaget och man fick säga farväl till den späda och kortvariga period av knoppning vars minne jag hyllar här med såna där bilder som jag inte kan låta bli att ta... (även om mycket av färgnyanserna försvinner när jag lägger in dem på bloggen...)

söndag 16 maj 2010

Dagens visdomsord + samlarbild



Idag har varit en sån där dag när jag har pratat med en massa människor om saker som bekymrar mig och känns viktiga för mig, och fått olika bemötanden och blivit förvirrad på olika sätt tills det bara snurrade i huvudet.

Jag hamnade i det där läget där det det känns som om jag egentligen inte vet någonting ö h t utan bara går vilse i en massa teorier och föreställningar och befaranden. Ut ur ett sånt kaotiskt och förvirrat (och uttröttat!) tillstånd brukar det i o f s så småningom kläckas ett eller annat ägg av insikt (hände även under samtalen).

Det gäller bara att behålla ett slags vänlig och kärleksfull attityd till sig själv även när man känner sig som en babblande halvidiot (svåårt, i synnerhet när man (jag) normalt klamrar sig fast vid nåt slags identitet som "klok person som kan förklara och gestalta svåra saker")..

Men yes sir, att klara av att känna sig dum eller totalförvirrad ingår i processen när man försöker greppa eller formulera existentiellt stoff.... måste jag alltid "känna mig klok" lär jag mig väl inget nytt...

Något annat: istället för klokskaper publicerar jag här ovan en liten målning som jag åstadkom när jag under en period gjorde bilder i barnteckningsstil. Det var roligt! Det kändes som om jag hittade nya ingångar där, ett slags frihet att ta med mig in i mitt förhållande till bild. Jag sätter förstås in den i bloggen för att fira Det Förestående Kungliga Bröllopet. Bilden har nämligen titeln "Prins ok Prinsäsa som elskar varan" och sånt kan vi ju inte få nog av eller hur.

torsdag 13 maj 2010

Aprilväder i maj


Idag var det lite vår ett tag. Jesus Kristus for till himlen, och vi lämnade in en lurvig, mörkbrun vovve för vårtrimning och två timmar senare fick vi tillbaka ett slags slätskalad, cendré större sumpråtta med bekymrat avlångt farbroransikte, där det enda som påminde om den förra varelsen var de (kvarlämnade) stora mustascherna och det ohämmade beteendet. Eftersom djuret betedde sig som om det kände oss, antog vi ändå att det var Hunden (jfr Ovidii metamorfoser).

Barnen gungade och jag tog en promenad i Tantolunden.... lyckliga de som har en kolonilott med liten stuga... Finns det sånt i andra länder också? Ja, och sen blev det vinter igen.







onsdag 12 maj 2010

Blickar...


Åker tunnelbana. Lägger märke till ömsint ansiktsuttryck hos äldre herre några säten bort - vad tittar han på? Sure enough - ett Gulligt Barn. Flera blickar går åt hennes håll; själv ser jag från min plats bara en söt liten hjässa bakifrån och hör en späd liten röst som pratar om en nalle. Men jag känner hur blotta ljudet av barnrösten producerar ett liknande ansiktsuttryck även hos mig.

Och i mitt huvud - för umptionde gången! - poppar det upp en sak som en bekant till mig sa för ungefär tjugo år sen: "Visst är barn söta och visst vill och ska man gulla med dem. Men vem ser med samma blick på de vuxna barnen?"

Det kan låta som en floskel men det gjorde intryck på mig och ligger kvar i mig som en sanning. Hur ofta ser vi med ömsinthet istället för kritik och raljans på våra egna och andras "barnsliga reaktioner"? Jag menar, de finns ju där dagligdags, barnen inom oss ger sig till känna: "DUMMA du, du fick stöjje KAKA!" eller "Vafför fåj inte JA vara me?" eller "VILL inte jöja det." Och istället för en ömsint blick (inåt eller utåt) till dedär barnsliga behoven, tror jag ofta vi säger: Skärp dej, var inte så barnslig! Eller känner lite förakt i värsta fall.

Så tänker jag medan jag ser hur OTROLIGT vacker och livgivande den där ömsinta blicken är; den som vi riktar mot gullungar och vovvar på t-banan. Bara ett litet uns av den kan smälta is. Jag tror jag ska göra ett experiment: verkligen hålla utkik efter det där gulliga (sårbara, arga, nyfikna, ledsna) barnet i mig själv och andra. Och känna om ett litet uns av den där blicken kan finnas där. Det kan räcka med ett ögonblick av seddhet. En Sån Där Dag när det behövs....

Vi lever ju i en stor smärta och oro tillsammans. Mänskliga, sårbara, i smärtan eller i undvikandet av smärtan (se föregående post).

tisdag 11 maj 2010

Kärnkraft nej tack II


NÄSTAN INGENTING syns det i media om den lagändring som kan gå igenom i juni, och som lämnar fältet fritt för ny kärnkraftsutbyggnad. Samtidigt börjar det "skyddande höljet" kring Tjernobyl vittra sönder och nya forskningsrapporter visar dessutom på otroligt mycket större skadeverkningar kring haveriet än vad som är känt för allmänheten. (Gå in på http://www.folkkampanjen.se/ och sök under "En dånande tystnad".)

Se även inlägget "Mer kärnkraft, nej tack" i denna blogg i mars i år.

När man googlar på "Folkkampanjen mot kärnkraft" dyker det upp sponsrade länkar längst upp om "kärnkraften är klimatsmart" etc.

Ibland drabbas man av maktlöshetens förtvivlan, och en känsla av absurditet. Plutonium av en basketbolls storlek räcker för att ta kål på hela jordens befolkning. Mer plutonium är redan på drift, försvunnet från ryska kärnkraftverk.

Jag tror minsann jag ska gå och köpa mig en ask bröllopschoklad och glädja mig åt det kungliga Bröllopet. Som går av stapeln några dagar efter att lagändringen riskerar att gå igenom.

måndag 10 maj 2010

Vashti Bunyan!

fredag 7 maj 2010

Utsökt

En blåsig, mulen, kall och ogästvänlig dag. Men igår var jag med en kamrat och såg VASHTI BUNYAN på Södra teatern här i Stockholm, en oförglömlig upplevelse. Vashti släppte sin första skiva på 60-talet (går att få tag på, liksom en ny cd med demos från 60-talet, och en cd inspelad för några år sedan "The Lookaftering") och försvann sedan från offentligheten... och har nu gjort comeback... brådska hindrar mig att lägga in musiklänk men googla gärna; en fascinerande artist, och ett ljuvligt VÄSEN (hittar inga andra ord!)... att höra henne känns som att bada i en kristallklar skogskälla.

Annat utsökt; utställning på Konsthantverkarna vid Slussen: http://www.konsthantverkarna.se/khv/





onsdag 5 maj 2010

KUNGLIG våryra!


Uj, vad kungligt det är överallt! Jag motstår frestelsen att lägga in en länk till det antiroyalistiska skrattpiller (kungen i olika hattar, med tydliga implikationer an hans roll, trivsel och ev. obekväma lojaliteter) som just nu cirkulerar på nätet...det verkar redan ha fått en sådan spridning att det nu kan sägas vara "old hat".

Istället kommer jag att tänka på min kära lilla mamma. Under sin livstid var denna klipska och egensinniga dam fullständigt orubblig i sitt intresse för kungligheter. Inte så att hon överdrev, men det rådde aldrig något tvivel om att dessa hade sin givna plats och ej kunde avskaffas eller ersättas. Brickan nedan ärvde jag av henne och jag tror att hon i sin tur ärvt den av SIN mor. Kanske hade intresset med stabilitet att göra; något som var konstant.... själv får jag associationer till sådant som bokmärken och dockskåp... dockor, symboler som vi kan fylla med vad vi vill, sådant vi önskar eller vill fantisera om.

Och så har jag svårt att känna något brinnande engagemang vare sig för eller emot. Jag menar, vem blir Sveriges president? Kan ni se kakburkar med Reinfeldts eller Sahlins nylle på? För vem som än bebor vårt projektions- eller trygghetsbehovs dockskåp, så tycks vårt intresse för sådana "kakburkar" vara oändligt. Ibland större än behovet av att veta vad som är inuti kakburken. Just nu finns det ett pokerface där, på den politiska kakburken: det perfekta kakburksfejset Fredrik R (med kumpaner). Och kakburkstexten den enkla "Ja, men VI har en annan uppfattning. Punkt.", som svar på framlagda dilemman, undersökningar och fakta som inte stämmer med regeringens agenda.

Men det var inte det jag skulle skriva om, ju. KUNGLIGA kakburkar var temat. Se hur tidningarna fylls med kunglighet! Och hur en stor del av det resterande spaltutrymmet fylls av texter om hur fånigt eller dumt det är med kunglighet. Jag är fast besluten att fylla i resten av utrymmet med text om hur fånigt det är BÅDE med text om kunglighet OCH text om hur fånigt det är med kunglighet. Så har vi enats om att, tillsammans, oavsett åsikt, skapa en jätteproppen Kunglighet överallt detta valår...

Nedan, under den Kungliga Chokladasken, finner ni bilder ur maskeradaffären Buttericks skyltning här i Stockholm (välj själv tolkning). Själv tänker jag rösta på Kung Ubu, tror jag.







tisdag 4 maj 2010

Otålig....?



När man tycker att våren tar god tid på sig att anlända på riktigt (endast 4+ här i Stockholm nu på morgonen) kan man med fördel betrakta bilden nedan, tagen i vintras, och konstatera att det är en viss skillnad i alla fall.... Sceneriet nedan skulle passa utmärkt som omslag till en bok med Edgar Allan Poe-berättelser.... NU ÄR DET LJUST, HURRA!

Ps. Lånarna


Jo... böckerna om "lånarna" (The Borrowers) är ju skrivna av Mary Norton. Och tydligen finns det en film också. Varelserna, med namn som Arrietty, Pod och Hemily, inreder små rum i svårhittade skrymslen. Där kan du återfinna det där tappade örhänget (nu kanske som kristallkrona) fingerborgen (blomvas?) och allt annat som du letat dig fördärvad efter...

måndag 3 maj 2010

Höstens roman


... ser ut såhär. Men det var värst vad den blev liten... ser ut som om den är skriven för dockskåpsdockor (eller kanske för "lånare" små varelser som bor i väggarna och tar saker som är spårlöst försvunna sen, typ udda sockor etc. Underbara böcker av engelsk författare vars namn jag för ögonblicket glömt (som med så mycket annat)).
I alla fall. Vill man läsa mer om den (min roman alltså) så finns det lite info i förlagets höstkatalog (googla på Norstedts).
Lär ska finnas i bokhandel 26 juli. Recensionsdag nån gång i mitten av augusti.

En skön grej med att min förra bok var en fackbok ("Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor") var att den inte har fått några recensioner; däremot en hel del uppmärksamhet på andra sätt. Ytterst behagligt att slippa läsa yrkestyckares uppfattning/tolkning av boken. Och inte verkar den ha förlorat på att inte få recensioner. Dessutom har fackböcker längre livslängd än skönlitteratur...

Är trött. Men nöjd. Har jobbat intensivt större delen av dan med ett utkast till... ett musikallibretto (ett beställningsjobb jag ev. får). Mer säger jag inte. För det kanske inte ens blir nån produktion. Men det var kul. Har genom åren skrivit en massa synopsisar och manus till TV, film mm som sen aldrig blev nåt. Ingår i den här yrkessituationen. Man blir glad och förvånad när något går till nästa steg i produktionen. Så håll gärna tummarna!

lördag 1 maj 2010

Sköna maj välkommen


Jag är normalt inte speciellt begiven på sprit.( Ja, så till den grad obegiven att delar av den mer drogromantiserande bekantskapskretsen ibland kallar mig för "tråkig", trots att jag brukar lyckas bli ganska livad helt utan sprit.) Igår var jag dock på en mycket rolig valborgsfest och där drack jag lite vin. Och KONJAK. Jag tål inte konjak. Jag minns VÄLDIGT väl en annan gång när jag hade druckit konjak och vaknade dagen därpå med en monumental baksmälla, omöjlig att få bukt med.

Problemet var bara att jag den dagen, tillsammans med ett antal andra kulturpersonligheter, skulle bli fotograferad av en glassig tidskrift. Vi var ett gäng gamla GOTER nämligen (nå, ett par unga också); personer som en gång i tiden hade varit intresserade, eller fortfarande var intresserade, av den skräckromantiska genren. Och det skulle göras ett fotoreportage om oss.

Kan aldrig motstå sånt; men nu tog det emot. Redan tidigt på morgonen skulle vi bli sminkade och uppklädda. Det gick väl ganska bra. Men sedan forslades vi i en liten buss ut till ett pittoreskt TRÄSK en bra bit utanför Stockholm, där fotograferingen skulle ske.

Det var svinkallt. Det tog lång tid. Sammanlagt nästan elva timmar, med sminket, resan och allt. Baksmällan gick inte över. Fotot var barmhärtigt suddigt (och ja, vi hade kul ändå). Jag hade lila hår just då, eller vinrött kanske, en färg som inte hade blivit så med flit, men teamet uppskattade den, minns jag.

Jag lovar att bli seriös igen snart....