Snart nyår...

Snart nytt år... har aldrig gillat nyår... det är något pompöst och aningen ångestridet över denna högtid, där vi låtsas att något tar slut och något nytt börjar (förstå mig rätt, jag TROR att något nytt kan börja, men min erfarenhet är att Det Nya börjar när vi är ordentligt färdiga med Det Gamla, vad det nu är, och då börjar det liksom av sig självt, man märker plötsligt att "Wow, nåt nytt har börjat, jag har fått tillgång till ett nytt synsätt, en ny känsla, ett nytt intresse!" Så är det i alla fall för mig; ingenting kan forceras som inte redan är på väg. Fast man kan förstås uppmuntra sånt som är i sin linda, eller snarare fira det...)

Nyår: Nyårslöften. Nyårsfylla. För mycket Nyårsfyrverkeri. Och i tidningarna ska det göras listor, utnämnas "årets snackisar" och sammanfattas Vad Som Var Viktigast, i synnerhet när det som nu är nytt tiotal. Jag drar mitt strå till stacken genom att utnämna Årets Sorgligaste Fiskansikte, se bilden. "The Blobfish" blir säkert aldrig programledare på TV eller ens "snackis", men i sitt rätta element trivs den säkert och lever ett utmärkt liv. Precis som jag tänker göra på nyårsafton genom att slöa hemma tillsammans med En Stackars Karl Med Bihåleinflammation.

Ska tillägga att jag upplevt några utmärkta nyårsaftnar en bit bort från stan, på en kursgård med alternativt nyårsfirande - ingen alkohol men god mat, maskerad, konserter, fri scen och allt möjligt annat skoj och meningsfullt. Tvåhundra ljuslyktor släppta mot natthimlen istället för fyrverkerier. Och nyårslöften, eller snarare önskningar inför det nya året. Men i år blir det soffan. Känns helt rätt. I synnerhet som det visst ska bli svinkallt.