Debattfrustration

Såg programmet "Debatt" igår. Jag tittar ganska sällan på TV och har med åren blivit alltmer grinig (läs frustrerad) över vad TV-mediet, troligen, gör med människobilden. Här kritiserar jag inte programledaren, som jag tycker gör ett utmärkt jobb inom den ram hon har att verka i; nej, jag kritiserar själva program-idén.

Det kan ju hända att jag är en gammal stöt med underliga preferenser, men jag tycker såhär: i debattstudion sitter ett antal människor som alla har många erfarenheter och insikter av skilda slag. I den mån deras åsikter ibland kan verka underliga, och strida mot ens egna, skulle personerna säkert vid närmare förfrågan visa sig ha varit med om saker som gjort att de har just de åsikterna. Att fråga efter sådant kallas "fördjupning" och sådant hinns oftast inte med i TV.

Poängen med "fördjupning" är ju att även människor med motsatta åsikter kan framstå som just mänskliga och ev. kapabla att föra ett samtal som inbjuder till dialog... och i regel är det där som saker och ting kan börja bli intressanta att lyssna till. I dialog kan människor få nya insikter.

I TV-debatter, i synnerhet med många deltagare, hinner tittaren precis få vittring på något intressant hos den just då talande - en livshistoria, en personlighetsmelodi, en unik insikts- eller associationsräcka - och sedan var det dags för nästa halvminutslånga inlägg från någon annan.
Förutom att detta är frustrerande att lyssna till skapar det möjligen också en människobild där man rappt förväntas svara på de mest intrikata frågeställningar, helst utan bisatser eller tvekan. Vi riskerar att eftersträva en bild av oss själva som ett slags juke-boxar, som snabbt ska leverera en lättsorterad enminutsmelodi då någon trycker på knappen.

"Vem ÄR du?" frågar någon och vips ska vi svara. Och gäller det åsikter, ska vår åsikt lätt kunna hänföras till det ena eller andra lägret och sedan användas som bränsle i den fortsatta tuppfäktningen.

Eftersom jag själv har varit med i TV-program av kulturellt slag med flera deltagande, kan jag avslöja att de samtal som förs mellan deltagarna i logen före programmet kan vara bråddjupa i jämförelse med dem i rutan, där alla vet att de har ungefär en och en halv minut på sig.

Och det går igen i andra sammanhang. Vem är du? Svara fort, helst i en faktaruta. Jag skulle önska att någon tillfrågad la huvudet på sned och svarade med maximal eftertanke och många hummanden: "Hur menar du? Liksom ur biologisk, psykologisk, filosofisk eller kanske beteendevetenskaplig synpunkt? Ur genus-perspektiv? Eller ur metafysisk synvinkel? Menar du nu i ögonblicket eller liksom historien om mig? Eller syftar du månne på mitt innersta varande, som eventuellt är en gåtfull aspekt av ett större kosmiskt medvetande bortom orden?"

Tja-a, nu gjorde JAG det; svarade så (jag brukar försöka köra den linjen lite grand men blir aldrig citerad då). I en blogg har man makt över sin image. Eller vad det nu är man har makt över...

ps. Tilläggas bör, att det givetvis finns människor med så riskabla åsikter att de bör beredas minimal exponering - eftersom den som får exponering också får anhängare. Men det är en annan fråga...