Lyftkranar mm

Häromdagen frågade en journalist mig om jag inte hade några lättsamma drag. (Jag tror det var när jag hade talat om för henne att jag slutat flyga sedan tre år tillbaka, som en enkvinnsprotest mot klimatsituationen. Kanske hade jag också sagt att jag åt havregrynsgröt så gott som varje dag.)

Eftersom jag fått noll kommentarer hittills på mitt seriösa inlägg "Finns Gud?" så förmodar jag att även bloggläsarna vill ha lite mer lättsamt stoff (gårdagens var väl lättsamt??? Och om Syd Barrett är lättsam eller ej kan man diskutera... han var nog inte lättsam för sig själv i alla fall (eller för omgivningen...))

Men, varsågod...LÄTTSAMT: Jag är nåt slags nörd. Eller kanske en KUF. För ett antal år sedan undrade en recensent varför mina böcker så ofta handlade om KUFAR. Jag svarade, givetvis, att det var för att jag ÄR en kuf.
Nyligen hade jag ett samtal med en kompis om udda intressen. Det visade sig att vi båda två tyckte om att betrakta lyftkranar, helst mycket stora, ju större desto bättre (och underbart när de rör sig).

Och jag får en märklig känsla av sällhet i kroppen när jag ser en nyss landad luftballong ligga och vältra sig som ett jättedjur på marken - eller när den blåses upp för att stiga.

Vidare är jag, trots stort musikintresse, oerhört förtjust i att lyssna på tystnad (i den mån den finns). Ändå kan jag bli alldeles salig av att på nära håll höra ljudet av ett passerande tåg, helst ett godståg med många olika sorters vagnar. Jag blir barnsligt begeistrad.

Ibland kan jag snöa in helt på vissa ljudbilder och önska att jag kunde göra musik av dem. En ljudbild jag minns är hur det var att stå i Finlandsbåtens tax free-shop (flaskavdelningen) i mild sjögång - ett sorgset och disharmoniskt mångflaskigt klirrande; som av en melankolisk och smärtsam islossning.

Och spänningsfälten och svängningarna mellan klangerna i vissa kyrkklocksringningar får mig att vilja brista ut i nåt slags experimentell balett.

Tur att man kan hålla pli på sig. Särskilt i julhandeln. För ljudbilden i affärer som om och om igen spelar samma julsånger är inte lika inspirerande. Eller också har jag inte lärt mig lyssna på rätt sätt på den...

Jag blir alltmer udda. Tur att nästan alla mina vänner är terapeuter...

Ps. Fler lättsamma drag: jag gillar att virka och köpa kläder (ofta second hand som jag syr om) Och så städar jag väldigt sällan. DET är lättsamt, tills det når en nivå när man själv inte står ut och tar itu med saken - eller så flyr man iväg till karln som man är delsbo med (HAN städar. Han måste. Han har HUND.)
Tur att mina kompisar också är kufar: http://www.youtube.com/watch?v=fVT6nNBdXmE