Isdös det är synd om?

En ständig källa till förundran är frågan om vilka bloggteman som inspirerar till kommentarer. Jag känner en rolig och verbal bloggare (http://kretiochpleti.wordpress.com)som då och då återkommer till temat "Saker det är synd om", med inlagt foto. För ett par dar sen introducerade hon temat "udda strumpor" under den rubriken, och fotot föreställde övergivna strumpor på en tvättstugubänk. Hittills har hon fått trettio (!) kommentarer. Temat tycks inspirera på ett närmast hypnotiskt sätt (ge din komentar även du!).

Hade jag vetat detta om ämnet, hade jag engagerat mig på ett helt annat sätt i strumpbranschen, kanske forskat i "klonering av udda strumpor" eller startat "strumpkontaktförmedling".

Mitt bidrag till temat "Saker det är synd om" syns ovan. Jag passerade det igår kväll. Smutsiga snöhögar som är fula, som alla hatar (utom fotografer med gotiska böjelser) och som är dömda till förgängelse (ev. först framåt augusti dock; jag minns nämligen tydligt min mormors "isdös", ett isblock som höggs ur sjöisen om vintern, lades på skuggig plats och beströddes med sågspån. Där hölls sedan maten kyld hela sommaren).

Nedan finner ni starten på min ev. fotoserie "Övergångsställen man minns (i synnerhet om man inte äger ett par gummistövlar)".