tisdag 23 mars 2010

Att åka tåg

Att åka tåg är härligt, även när gråvädret är kompakt. Man befinner sig i en zon liksom utanför tiden, man kan skriva, tänka, lyssna på musik... att åka tåg borde vara billigt, lättbokat, smidigt... Jag hann skriva ner en hel del ideer för ett hemligt (naturligtvis) projekt som kanske blir verklighet på Göteborgsoperan 2012 (I will say no more).
Roligt var också att ta en massa foton ut genom tågfönstret... mindre roligt att komma fram till ett regnblaskigt Karlstad där solen lyste med sin frånvaro... vidare sedan med buss till den lantliga ort där jag ska gå på kurs (handledning och fördjupning i Zen Coaching). Ser fram emot att träffa gamla kurskamrater från grundutbildningen och få höra norska talas igen...

4 kommentarer:

  1. Blir glad av att du tycker om att åka tåg. Jag har gjort det alltsedan pojkåren. Känslan av att som du skriver befinna sig utanför tiden, känslan av att flyta genom naturen och samhällena utan att ens se det som bär en. Nog bidrog det till att jag arbetade tjugo år som järnvägsarbetare med att bygga och underhålla spåren. Ofta slitsamt och tungt, ibland kallt och blött, men ett arbete i frihet som kändes mycket meningsfullt. Därför blir jag så klart alltid glad när människor uttrycker sin uppskattning över järnvägen. Det har blivit enklare med bokningar men visst kunde det vara billigare. Det skulle alla tjäna på.
    Bernt Lindgren

    SvaraRadera
  2. Kära Inger Edelfeldt!
    Det var jag som ställde frågan om hur du kände dig när du skrev din senaste bok. Eftersom jag förstår att du kunde tolka det som en ganska okonventionell fråga, så vill jag förklara något bättre vad jag menade. Jag var ute efter (a) om du tyckte att din livshistoria stod i särklass för sig, eller (b) om du tyckte att din livshistoria kan jämföras med de flesta människors. Jag tror personligen på det senare och förresten gillar ditt svar -- att vilja vara en helhet, en hel människa. Bravo och tack för allt du säger i den värdefulla boken, och igår med Jens.
    Henry T.

    SvaraRadera
  3. Hej!!! Ja, en stor fråga, det där om hur man ser på sig själv.... ytterst en fråga om begreppet identitet.
    På ett sätt är jag kanske lite "onormal" eftersom jag jobbar med precis exakt det som jag vill jobba med, och på det sätt jag vill (just nu i alla fall, vem kan sia om framtiden). Bara att hoppas att detta inte är så ovanligt som man frestas tro... Tack för ditt intresse och din kommentar!!!

    SvaraRadera
  4. Tack, Inger!

    Du är nu bland mina få favoriter!

    Henry

    SvaraRadera