En ny liten romangrodd tycks ha tittat upp ur komposten av det förra utkastet. Man får se hur den tar sig. Det mest spännande med en skrivprocess är nästan att en hel del av den tycks ske s a s "i bakhuvudet" (vilket många skrivande människor ju brukar vittna om). Som om det verkligen fanns en mylla och ett frö. "Rätt" frö leder till grodd och så småningom till blomning, om man ger växten rätt omvårdnad. Det finns självklart en redig synopsis, en "linje" - men sen dyker små möjliga utvikningar upp, ibland bara som glimtar, man får vara uppmärksam. Det kan vara dessa som ger texten något extra, utöver själva berättandet. Eller så kan de leda till en helt ny berättelse.
Ibland får man frågan om skrivandet är "en terapi" och det brukar jag inte hålla med om. Men själva PROCESSEN påminner nog en hel del om den terapeutiska dito, just i meningen att så mycket, ibland fullkomligt överraskande, dyker upp ur det undermedvetna (eller vad man nu ska kalla det).
För många år sedan spontangrodde en solros i en järngryta jag har utomhus.
SvaraRaderaJag sparade det stora fröhuset och varje vår nyper jag några frön från det och
lägger dem i vatten så långa groddar kan växa ut. Därefter ”skolar jag upp”
fröna i små pappkrukor med jord inomhus.
Efter några veckor sätter jag ut dem och låter dem pröva sina växtkrafter i vår-
vintervädret med hårda vindar, plötsliga snöfall och temperaturfall. De som
överlever växer upp till vackra solrosor med höga, kraftiga stammar.
Jag har lagt märke till att mängden jord under själva stammen reglerar den höjd
som solrosen kan uppnå. Det tycks finnas en ”termostat” i varje planta som
tillåter den att växa precis så högt att dess rötter kan bära den.
. . . mäktiga segel kräver djup köl . . .
Jag har också sett att de solrosor som planteras sent under sommaren blommar
fortare (dvs växer inte lika högt) som de som planterats tidigare. Jag lyckades
faktiskt odla en solros i augusti, som inte blev högre än 10 centimeter, komplett
med gula kronblad och allt . . .
”Termostaten” tycks se till att hela processen hinner utföras innan höstens köld
stoppar tillväxt och blomning.
Huruvida man kan tillämpa detta på ”Skrivprocessen” undandrar sig min bedömning
men jag ser fram emot en vår och sommar med rika växtkrafter . . .
/Hälsningar Lars
Oj, vad jag gillar när det äntligen gror. Gläds åt att ditt utkast har genererat något nytt. Det jobbiga är när det sen visar sig att allt man sått börjar gro samtidigt och man inte har plats kvar. Det ser jag fram emot!
SvaraRadera/U