torsdag 17 februari 2011

Den havererade romanen



Jag kan nu känna vittringen av en knoppande ny idé om struktur och upplägg. Hinner inte jobba med den just nu men det känns mycket skönt att den finns där. Dock vet man aldrig om det funkar förrän man ger sig in i själva skrivandet. Ibland är det svårt att hitta just en INGÅNG. Man kan behöva testa ett antal olika. Med "ingång" menar jag bland annat berättarperspektiv... Det har hänt med vissa böcker (exempelvis Det hemliga namnet och Svarta lådan) att jag har fått börja om många gånger innan jag hittar en form som kan bära genom hela berättelsen....

6 kommentarer:

  1. Hej Inger,såg dig på TV härom dan,du berättade om din barn och ungdom-jättefint
    skall läsa någon av dina böcker

    SvaraRadera
  2. För er som inte vet vad en ansjovis har i kommentarerna att göra, så är det en AMARYLLIS. Denna fotograferades hemma hos en vän som bebor stuga med bergstomt, förra året.

    SvaraRadera
  3. Se inlägg av den 10 januari an. ansjovis.

    SvaraRadera
  4. ps. Hö? Var jag på tv? Måste ha varit någon repris. Eller Svt Play. Var det med Malou v Siwers?

    SvaraRadera
  5. Jag har nyligen läst din bok om den glädje och balans zen-coaching gett dig. Jag har alltid burit (snarare "varit) en punkt inom mig där jag accepterat allt - också att jag inte alltid kan göra det. Jag kan ju inte "se" den punkten - men vet den finns för det är från den jag kan uppleva världen i trängda lägen. Kroppen blir en rustning. Jag bara är. Och ser. Accepterar. Jag tyckte om denna bok. Min fru förstår inte mitt intresse för dina böcker - de är inte alls i hennes smak. Jag blev själv förvånad över hur spännande det vara att läsa även om dina inre processer - jag borde avfärdat det som "navelskådande" men på ett paradoxalt sätt - ryms världen i naveln ibland - eller hur man skall uttrycka det...

    SvaraRadera