När vi ändå är inne på växter tänker jag på de målningar jag gjort som är starkt influerade av växtvärlden; ett tag var jag helt fokuserad (bildmässigt, alltså) på växter; även på cellnivå...
På en rea för många år sen kom jag över en bok med färgbilder på växtceller i mikroskop; helt magiska bilder. Boken är förstås bortslarvad nu (som så mycket annat, det är ingen ordning på mig) men bilderna finns kvar i huvudet som en liten glimmande skattkista. Lite grand spökar de här och där i mina målningar. Här nedan är för övrigt en länk till min sida på Galleri Konst och folks arkiv, där man kan se fler bilder. Tyvärr blir de inte bra när jag lägger in dem på bloggen; färgerna blir fadda och konstiga...
Märkligt, när man skriver finns ingen stor längtan efter att måla, det är som om den delen av kreativiteten är bortkopplad. Som tur är, kanske, annars skulle man bli väldigt splittrad...
http://www.konstochfolk.se/artist_s.aspx?art_ID=29&work_ID=1012#1012
"Pendanger" - se Kommentarer till denna post.
Jag använde länken till utställningen.
SvaraRaderaDen tavla jag tycker bäst om avbildar en drottninglik gestalt, iförd en helsvart krinolin, som vidgar sig spatiöst nedåt ungefär som den breda baljan till en orkidé, sedd framifrån . . . En svart orkidé. Att jag kallar avbildningen för ”drottning” beror på att man kan ana en krona högst uppe där den svarta orkidén är som smalast.
Elisabet Söderström var förresten klädd ungefär som orkidén på din bild när hon medverkade i en föreställning av Spader Dam.
Jag förstår inte helt det namn du har givit åt bilden, ”Persofeliakali”, men där finns ”kali”, den indiska dödsgudinnan, samt ”ofelia”, kommentarer överflödiga . . .
Galleriet ligger visst på Hornsgatspuckeln och jag minns en träffpunkt för länge, länge sedan: ”Galleri MedMera” mitt emot Hornsgatspuckeln. Jag var stammis där och . . . ja, det var en tjusig tid på något sätt . . .
Fast idag skulle jag nog inte vilja bli identifierad med den jag var då . . . men det kan stundom hända att ”En flykting korsar sitt spår”.
/Hälsningar Lars
Persefone= gudinna i Hades associerad med årstidernas växlingar. Plus Ofelia och Kali. = Persofeliakali, dvs jag såg drag av alla dessa tre i bilden. Den svarta färgen och kronan= Persefone. Intrycket att hon flyter i vatten= Ofelia. Den utsträckta tungan (och igen svärtan)= Kali. En intressant symbolisk blandning som uppstod liksom lite av sig själv... Jo jag gillar också bilden, och den hängde fint bredvid "Tystnad". Jag hade på ett sätt velat behålla båda ( "Tystnad" är som synes såld).
SvaraRaderaPersefone, gudinna av Hades . . . när hon återvänder till sin make blir det vinter . . .
SvaraRaderaKanske kan man kalla henne för ”isdrottning” – min första association när jag kommenterade ”köldunge”. (Och nog tycker jag att det hänger en ”isdrottning” bredvid ”persofeliakali” på bilden ”Pendanger” . . . om jag får ha litet fantasi . . . det kan förstås vara en krinolin av vita näckrosors kronblad också . . .).
För övrigt undrar jag om den, som är en reinkarnation (tex från renässansen) och också vet om det, uppfattar Persefone som en ondskefull makt som får allt att avstanna. Kanske blir Persefone, för den som känner sin reinkarnation, en sluss till nya och spännande riken i stället. Persefone som en slussväktarens gemål . . .
Och det gör ju inte den stora, vackra och svarta orkidén, som flyter iväg likt en Ofelia mellan näckrosbladen på floden Styx mindre spännande. Snarare tvärtom tycker jag.
/Hälsningar Lars
Inger!
SvaraRaderaDin illustration till "Den förunderliga kameleonten", med den svävande röda klänningen, betyder jättemycket för mig! Det är en sådan frihetskänsla i den bilden! Jag hade bilden på ett vykort, men det försvann tyvärr i en flytt. Jag har förgäves försökt att skaffa ett till men det verkar helt omöjligt! Tack för den underbara bilden, jag blir lycklig bara jag tänker på den!
kramar Betty