... En annan sak man kan råka ut för när man har varit med i författeriet ett tag och läst en del recensioner, är att man blir medveten om vilka formuleringar i den text man just skriver, som kan se löjliga ut ryckta ur sitt sammanhang - man vet att DETTA KAN KRITIKERN CITERA för att förlöjliga boken (sker ofta, gärna tillsammans med högst fantasifulla tolkningar som t o m kan få författarens budskap att framstå som det motsatta.) Tyvärr är det väldigt mycket som kan se knäppt ut när det är ryckt ur sitt sammanhang; så aktar man sig inte kan man ta bort en massa som behövs i texten.
Å andra sidan, om man ska se något positivt med detta; så är det ju bra att ha en inre Granskare med sig i skrivandet. Jag brukar prata om två 'gubbar', en Pladdrare och en Granskare, att ha på axlarna när man skriver: en som är full och spontan och babblar på och en som är en sur skollärare. Kan va svårt att ha dem där samtidigt men går det inte får de agera i etapper, en i taget.
En amerikansk vän sa en gång att om första meningen fångar hans intresse så är boken värd att läsa. Vet inte om sanningshalten i det men det gör det i alla fall enkelt att välja.
SvaraRaderaJo, det där har jag också hört och det ligger väl en del i det. Men å andra sidan är det väl många bra böcker som inte skulle bli lästa då. Här är till exempel inledningen i Carson McCullers fantastiska klassiker "Spegling i ett gyllne öga" : "En militärförläggning i fredstid är ett tråkigt tillhåll. Där händer visserligen en hel del, men det är mest detsamma som händer om och om igen." Lockande??
SvaraRaderaNu har jag inte läst den så jag har ingen åsikt, men inte var det dåligt direkt. Lockande? Nja, men visst kan man bli lite sugen på att läsa mer. I alla fall lite. Nu får jag väl kolla in den där klassikern bara för det. Jag läste något avna Carson McCullers (noveller) men det gick inte hem så bra. Men jag var mycket yngre också då. Kanske har smaken mognat som den gör med ostar och gammalt vin? ;)
SvaraRaderaUsch, recensioner... Egentligen borde man inte hänga upp sig på dem eller ens läsa dem. Särskilt inte när man vet var det är för ena som skriver dem, -journalister. Personer med skrivarambitioner men som saknar fantasi. (Min journalistrecension.)
SvaraRaderaGlöm recensenten och tänk på din publik istället;)
/U
Pladdraren och granskaren är härmed inlånade för extraknäck här vid skrivbordet.
SvaraRaderaOm det där med första meningeneffekten, är inte det något som verkligen kommit på tapeten sista decenniet eller två? Gissar att det är starkt sammankopplat med den bokflod (med mycket skräp dessvärre) som sköljer över oss. Man hittar metoder att rensa agnarna från vetet, man måste det, för den intellektuella hälsan helt enkelt, och förstameningen är onekligen en snabb bedömning. Men jag ger det nog ett helt stycke i alla fall. Det brukar sällan bli fel (men jag kan för all del missa gobitar som kom igång först i andra...)