Ibland snöar jag in (ha,ha,suck) på ord som jag TROR finns (i den meningen att de används allmänt) men som jag antingen själv måste ha hittat på eller sett i något mer poetiskt sammanhang, en dikt eller annan text där de hittats på av författaren. Ett sådant är "köldunge" (ungefär: en aning eller ett förebud av kyla, även "vindunge" om en första aning av vind). Men en sökning på google ger i alla fall inga träffar.
Ovan på bilden kan ni i alla fall SE något som måste vara en "köldunge" (i en annan bemärkelse än den ovan förstås - alltså en liten unge som är gjord av, eller ev. lidande av, köld). Den tittade fram ur en driva jag gick förbi och ville bli fotograferad. Hade jag varit i barnboks-mood så hade den kanske blivit en liten huvudperson där (å andra sidan har jag redan skrivit/tecknat en bilderbok med namnet "Stackars lilla Bubben" där en mycket liten snögubbe med ungefär samma ömkliga uppsyn blir levande och ska in till sin 'mamma' - dvs tjejen som gjorde honom).
Eller så är "köldunge" en del av det övergivna barn jag vill ta hand om i mig själv? Mycket att reflektera om, när ett ord sätter fantasin i rörelse.
I alla fall tror jag att jag nu plötsligt kom på det egentliga ordet, det som 'finns', det som givit upphov till vidareassociationen 'köldunge': det KAN vara ordet 'stormunge' (en vindil som förebådar en kommande storm?). Nu ska jag googla på det.
Sådärja. Nu har jag kollat. 'Stormunge' är vedertaget. Kul med ord ibland.
lycka: Mindre åkergärde eller ängsgärde avser vanligen en nyupptagen mark
SvaraRaderaoch som du ser så simmar en bandad rödmaskad orm under "nyupptagen", som om ordet inte kan finnas
Men Lycka finns :-)
Du är välkommen till "Vara Celebration" gratis boende och leverne, läs allt här: sweden2012.bloggplatsen.se
SvaraRaderaMVH Mikael med snäckan
Jag läste fel och läste "köldtung". Tror att det är många som känner sig köldtunga, köldtyngda när minusgraderna fortsätter att droppa. Men den är fin din lilla köldunge, den värmer sinnet.
SvaraRaderaMen visst finns ordet köldunge, eller blandar jag ihop det med något liknande ord, inom idrotten talas det ibland om en slagsmålsunge, i meningen början till ett slagsmål.
SvaraRaderaHej Inger!
SvaraRaderaJag vill bara säga att jag satt just och tittade på "sju flickor" i kunskapskanalen där du satt och kåserade över ditt liv.
Och!
Jag föll direkt för dig som kvinna och människa. Jag upplevde dig som en mycket levande och spännande människa. Närmast Taostisk som jag tolkar den. :o) Därför googlade jag fram denna blogg och nu tänkte jag följa denna framöver då och då.
Hallå där Inger!
SvaraRaderaÄven jag hamnade i din historia i "sju flickor".
Är inne i någon slags förändringsprocess och upplevde det du sade som väldigt givande.
Den inre friheten kommer väl delvis genom att göra upp med sina idéer om vem man är?
Att öppna ögonen och att våga se!
Det som pågår utanför, men främst vad som sker inuti. Där du alltid varit du!
Tack för lite nya vinklar!
Håkan
"köldunge" . . . det ordet skapar en kontrast mot "Isdrottning" som Selma Lagerlöf kallades i en biografi för ett 10-tal år sedan. Olika känslor . . . en "köldunge" – den vill man ju värma – men en "Isdrottning" . . . Brrrrr! Då backar man.
SvaraRadera"Stormunge", det är väl diminutiv av storm (liten storm).
Inkaindianerna har ett ord som heter "yacuhuahua" och det är diminutiv av "yacu", flod och betyder alltså liten flod, eller bäck i svensk översättning.
"huahua” är dels ett diminutivsuffix och även ett fristående ord som betyder "barn", eller unge. Hela ordet kan alltså översättas ordagrant till ”flodunge”. Det finns sammanträffanden överallt . . .
Ord har ju en benägenhet att dra iväg med oss och locka in oss i labyrinter och grottor där oväntade tankefigurer ligger och lurar på oss som Sagodjur. Djur som "inte finns", precis som vissa ord. Ord som låter sig döljas under drakvingar . . . ord som inte uppenbaras förrän vi har förmått drakarna att lyfta . . . Vem vet var vi hamnar om vi låter drakvingarna bära med oss ännu längre in i våra hjärnvindlingars droppstensgrottor och höga salar . . . OJDÅ . . . !
Nu larmar melodramasirenen: Patetiskt, patetiskt . . . ! Men det kan inte hjälpas, det känns ju så. Men kanske är det bäst ändå att ta sig upp i ljuset igen och följa de kända språkvägarna där det finns vägskyltar med korrekta anvisningar som alltid leder oss rätt i tanketrafiken . . . host, host . . .
I alla fall var du JÄTTEBRA i "Sju flickor", Inger!
Och . . . Jodå, jag såg nog att ditt inslag var producerat 1993 sist innan programmet avslutades. Men det gör inget – och det är klart att vi förändras under ett par decennier . . . Men det vi har varit finns nog ändå kvar – ungefär som årsringar (cerebrala årsringar). Dessutom finns det akuta händelser som då och då kan öppna ”Pandoras ask” för en och annan iakttagare (som tex ditt teveprogram).
1993, förresten, då var jag med resebyrån "Läs & Res" till Quechuaindianerna i Ecuador! Vi bodde i en by vid en av de vindlande flodarmarna till Amazonfloden, som heter Curaray ("yacuhuahua" !) Vi levde som dom, åt deras mat och drack deras nationaldryck, chicha – och den tillagas på ett MYCKET speciellt sätt . . .
Men det är en helt annan historia.
/Hälsningar Lars
jag läste i morgontidningen idag att naturen, väder, kyla vind och vatten, gör snöbollar på Öland under visa väderförhållanden. Naturbarn, vinterbarn.
SvaraRadera