Egna magiska världar

Min farfarsmor satt i en liten stuga uppe i dalaskogen och täljde hästar. När hon gick ner till marknaden för att sälja dem lär hon ha stängt in de två oäkta barnen i kätten hos djuren (trygghet och värme, får man förmoda) med en kaka bröd. Även min farfar lärde sig snida. Jag har i min ägo dels en underbar liten häst, slät, rödbrun och med svans av tagel, gjord av farfarsmor, och ett ungdomsverk av farfar - en tronande gubbe med mycket litet huvud och enorma händer. Senare blev han skicklig och jag har även en förgylld ängel som är mera proffsigt gjord (se novell "Uppe på hygget" i samlingen Rit där ängeln finns med...).

Kanske är det denna släkthistoria som har gjort mig fascinerad av all världens självlärda folkliga konstnärer, människor som skapar allt från egendomliga små föremål till hela världar, ofta i den egna trädgården eller huset. Här råder lagar långt från den "goda smakens". De egensinniga verken får titlar som "Apokalypsens Hus", "Det Okända Museet" och "Edens lustgård" (cementskulpturer av nakna Evor mm).

Bibeln har inspirerat många, t ex damen Annie Hooper. Hon fyllde helt sitt hus med tusentals dockor och parafernalia (se foto ovan) som gestaltade t ex Belzassars fest och Moses som leder Israels folk genom öknen. Dockorna tog all plats; hon hade bara en smal stig kvar till tvättmaskinen, rakt genom Bergspredikan.

Andra konstruerar hela fantasiländer, palats och rum täckta med vild mosaik, eller apparater och minnesskulpturer över filmstjärnor och andra bemärkta personer. Jag har ett par böcker: "Self-made Worlds" av Roger Marty & Mark Sloan (1997 Aperture Foundation Inc), och "Bonjour aux promeneurs!" Olivier Thiébaut (1996 Editions alternatives).

Nu finns även en ganska ny svensk bok av Olle Nessle, "Okända mästare - skulptur på egna vägar", (Hemslöjdens förlag 2008), där man bl a kan njuta av ett spinnrockslejon, en helveteslampa där Hitler, Mussolini och Quisling är hängda, ett moskébygge i trä, och den redobogna sjuksköterskan Ruth Lander Ericssons mycket vackra murar med påfåglar och glasinläggningar gjorda av gamla medicinburkar.

Åsynen av en flagnad cementälg mfl djur i en trädgård i Kullen i Skåne inspirerade mig till novellen "Skapelsen" i samlingen "Den förunderliga kameleonten" - där en kvinna fullständigt bergtagen går upp i arbetet med sådana djur och gestalter. Jag tror sådant är så laddat också för att det påminner mig om magin jag erfor som liten och mycket ung när gestalter man målade eller formade plötsligt såg tillbaka på en med något slags eget liv - när man t ex la till ett "blänk i ögat" och magi med ens infann sig... ett slags arketypisk upplevelse, säkerligen, och mycket livgivande....