Framåt För Framtiden!

Fredrik ler. Han ler alltid likadant. Det är för att Fredrik tror på Framtiden. Och solen skiner på Fredrik. För att Fredrik är pålitlig. Man kan lita på att Fredrik ler. Han reser runt och förstår. Han vet. Att man måste. Tilltala folk. Utan att. Använda långa meningar. Med bisatser. Så att folk kan förstå. Att det faktiskt finns. En Framtid. För Föregångslandet Sverige.

Mycket i vårt land. Är väldigt bra. Vi ska inte ha ett annat land. Men det bra kan bli bättre. Man kan ha ambitionen. Att ta. Fler steg. Mot ett mål.

Om inte allt ser ut. Som det ska. Kan man mäta det. På ett nytt sätt. Eller använda nya ord. Så att alla förstår. Att de såg i syne. Om något verkade vara fel. Så att alla förstår. Att man vill dem väl.

Fredrik ler. Så går allt väl. Liksom framåt in i Framtiden. Istället för bakåt in i Baktiden. Dit vill vi inte. Där är det mörkt. Och trångt. Som på tunnelbanan. Istället för att vara fritt. Som på Motorvägen.

Fredrik är som du. Det trodde du inte! Han är stolt. Över sina barn. Kan du tänka dig? Nu ska vi le tillsammans. Vi i Sverige. Vi har olika färger. Olika fallenhet. En del tjänar lite mer. En del tjänar lite mindre. En del är sjuka. Andra låtsas vara det. Men vi är tillsammans. Vi är i absolut världsklass. Där är vi i samma klass! Tillsammans kan vi gemensamt. Ha ambitionen att vara trygga. I ordning och reda. Och stolta. Fast Krisen tog våra jobb.

Och med mindre skatter. Kan alla köpa sitt eget sjukhus. Och vi är i framkant med miljön. Vi vill inte att Sverige ska bli ett annat land. Det ska vara sig likt. Precis som Fredriks leende. Du bestämmer! Visste du det? Och glöm inte: Ibland har nästan bara vi varit humana. Stått på flyktingars sida. ( Vi har glömt. Att vår utvisningspolitik. Har anmälts till. Europadomstolen. Ibland.)


(Alltså: jag hittade en liten bok med Fredriks valpropaganda på t-banan och blev så otroligt inspirerad. Tilltalet gjorde att jag kände mig så himla... respekterad på något vis. Så ursäkta. Jag kunde inte låta bli. Att pröva. Hur det kändes. Att härma lite.)