Mia Couto- Sjöjungfruns andra fot

När jag startade den här bloggen var det min avsikt att då och då recensera/rekommendera böcker... men av någon anledning har det inte blivit så många sådana poster. Det kan bero på att jag helt enkelt inte tycker om att skriva recensioner. En olustkänsla uppstår direkt; kanske på grund av att jag vet hur svårt det är att ge en rättvis bild av en bok på så förhållandevis litet utrymme.

En gång i tiden (som mycket ung) recenserade jag böcker för Bibliotekstjänst tidning. Jag tror man fick hundra kronor per recension. Omogen som jag var utnyttjade jag varje tillfälle att raljera eller, för den delen, att se till att hitta så många fel som möjligt på böcker vilkas författare verkade ha en annan livssyn än min egen (jag kan ju tillägga att jag var rätt omedveten om att det ibland var därför jag upplevde dem som "dåliga").

Antagligen bidrar minnet av den tiden till min känsla av olust inför skrivandet av bokrecensioner.

Ibland är dock en bok SÅ bra att jag måste rekommendera den. Nu "Sjöjungfruns andra fot" av Mia Couto. Jag börjar här med det klichéartade yttrandet att "Denna bok har allt". Med vilket jag menar att författaren har lysande språk, gåtfullhet, människokännedom, humor, allvar, komplexitet, tillgänglighet, engagemang, social och historisk medvetenhet, egensinne.... jag kan fortsätta länge. Och översättningen, av Irene Anderberg, är helt strålande. Jag läste fullständigt bergtagen. Vill ni veta mer om den så är det väl bara att googla...

Och det gör inte saken sämre att den är så läckert formgiven. Av Håkan Liljemärker.

Leopard förlag.