Just hemkommen från en "minisemester" hos en god vän som bor helt nära storskogen i Värmland. Plockade blåbär och svamp och tanken var att jag skulle vara borta när min bok recenserades men jag hade missuppfattat recensionsdagen som är den 16 augusti.
Läste nånstans att tre fjärdedelar av svenska folket undviker skogen - kan det verkligen vara sant? För mig är den verkligen en plats som läker själen...
När min ungdomsfantasybok "Missne och Robin - en berättelse om skogen" kom ut för många herrans år sen (jag tror det var 1979) gav jag den stolt till Tove Jansson som hörde till samma förlag som jag. Tove - som lär ha svarat samvetsgrant på VARJE brev hon fick från läsare - läste den och sände mig i gengåva sin fantastiska "Sommarboken" med dedikationen: "Du måste älska skogen. För mig är den havet...."
"Sommarboken" var en av de böcker jag läste högt ur för min mor under den sista tiden i hennes liv - till stor njutning för oss båda två...
Nedan några bilder till från värmlandstrollskogen.
Klart att nutidsmänniskan undviker skogen! Där kan ju finnas skelett och giftiga sälar!
SvaraRaderaJag tyckte också om Missne och Robin. Och bilderna.
Vilka fina skogsbilder! Jag längtar alltmer och ofta till skogen trots att jag är rännstensunge - eller just därför. Bilderna får mig att minnas den paradisskog i Dalarna jag vandrade ensam genom som femtonåring. Nog var jag skraj, det var spännande. Jag ville till en strid fors i skogen. Men upplevelsen av det vackra och själfulla av betydelse för livet. Nu är jag sextioett och förra sommaren vandrade jag på småvägar, nerlagd järnvägsbank och skogsstigar. Den sista etappen just genom samma skog som 46 år tidigare. Jo känslan fanns kvar, både spänningen (numera har ju björnen vandrat dit också) och lyckan att vara i den vackra ombonade varma själfulla skogen. Desto större besvikelsen när jag halvvägs finner paradiset förvandlat till hygge. Inte ett gammalt hederligt hygge utan skövlat. Skogen var helt massakrerad. Jag ville gråta. Vi får kämpa för en kultur som vilar på omtanke om natur och allt levande istället för rå exploatering. Som ser på skapelsen med den värme dina bilder utstrålar. Bernt Lindgren
SvaraRaderaVackra drömska bilder.
SvaraRaderaser verkligen fram emot att läsa din nya bok. den förra gillade jag mycket..
SvaraRaderakram
Jag får då rena panikkänslan när skogen inte finns nära.....
SvaraRaderaFina bilder :-D
Och mina vänner och jag älskade Missne och Robin så mycket att vi propsade på att få spela den med vår teatergrupp. Mailade dig och frågade om lov, antastade dig på en av demonstrationerna mot Irakkriget för att vi inte fått svar (från förlaget - vi fick skicka manusbearbetningen till dig personligen istället). Det var en fin uppsättning. Och jag var Missne (förstås!).
SvaraRaderaOch när jag i sällskap med en annan vän träffade dig på bokmässan en gång (Ja-trollet och Nej-trollet: du frågade om vi var ja-troll eller nej-troll, jag hävde ur mig ett bestämt "Jag är ett nej-troll", varpå min betydligt soligare vän utbrast "Ja, det är du!") hade vi inte råd att varken köpa boken eller dig (en replikväxling till: du sa "Jag är billig idag", menade boken. Min vän: "Vad säger du, Maria, har vi plats för Inger Edelfeldt hemma?" "Jo, det har jag nog", sa jag, "jag har just städat garderoben."), så min vän gav dig just Sommarboken att signera istället. Bakvänt, men uppenbarligen inte, samtidigt.
Utsnitt ur min fangirl-historik. Vilken annan svensk författare har så fina fans som du? Det finns nog ingen. Som fankretsarna kring Neil Gaiman eller Tori Amos, horder av udda men underbara existenser.