Häromdagen stod jag på Centralstationen här i Stockholm och väntade på en vän som jag inte hade träffat på länge... och alltid i en sådan situation blir jag påmind om en filmidé jag skulle vilja förverkliga om jag vore filmare - att filma det leende som uppstår i ansiktet på människor som får syn på någon de har väntat på. MÅNGA sådana leenden, på olika människors ansikten, i en följd efter varandra, hopklippta i en filmsekvens på säg en kvart eller så. Alltså filmade EXAKT i det ögonblick de de får syn på den inväntade eller efterlängtade. Troligen vore det en riktig energikick att sedan se den filmen...
Hoppas att vovven ovan (funnen i ett skyltfönster i gamla stan) snart får syn på den han väntar på också.
Den (leende) bilden nedan är en skraltig reproduktion av en målning av den mexikanske konstnären TAMAYO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar