... ser ut såhär. Men det var värst vad den blev liten... ser ut som om den är skriven för dockskåpsdockor (eller kanske för "lånare" små varelser som bor i väggarna och tar saker som är spårlöst försvunna sen, typ udda sockor etc. Underbara böcker av engelsk författare vars namn jag för ögonblicket glömt (som med så mycket annat)).
I alla fall. Vill man läsa mer om den (min roman alltså) så finns det lite info i förlagets höstkatalog (googla på Norstedts).
Lär ska finnas i bokhandel 26 juli. Recensionsdag nån gång i mitten av augusti.
En skön grej med att min förra bok var en fackbok ("Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor") var att den inte har fått några recensioner; däremot en hel del uppmärksamhet på andra sätt. Ytterst behagligt att slippa läsa yrkestyckares uppfattning/tolkning av boken. Och inte verkar den ha förlorat på att inte få recensioner. Dessutom har fackböcker längre livslängd än skönlitteratur...
Är trött. Men nöjd. Har jobbat intensivt större delen av dan med ett utkast till... ett musikallibretto (ett beställningsjobb jag ev. får). Mer säger jag inte. För det kanske inte ens blir nån produktion. Men det var kul. Har genom åren skrivit en massa synopsisar och manus till TV, film mm som sen aldrig blev nåt. Ingår i den här yrkessituationen. Man blir glad och förvånad när något går till nästa steg i produktionen. Så håll gärna tummarna!
När du säger det, slår det mig att det händer, men sällan, att fackböcker recenseras i Sverige (de har däremot lika framskjuten plats som romaner här i England - och USA vad jag förstår). Kanske lite synd för att man som läsare missar guldkorn, samtidigt förstår jag dig helt - vad skönt att slippa ha allt man presterar kölhalat och vänt ut och in.
SvaraRadera