Idag har varit en sån där dag när jag har pratat med en massa människor om saker som bekymrar mig och känns viktiga för mig, och fått olika bemötanden och blivit förvirrad på olika sätt tills det bara snurrade i huvudet.
Jag hamnade i det där läget där det det känns som om jag egentligen inte vet någonting ö h t utan bara går vilse i en massa teorier och föreställningar och befaranden. Ut ur ett sånt kaotiskt och förvirrat (och uttröttat!) tillstånd brukar det i o f s så småningom kläckas ett eller annat ägg av insikt (hände även under samtalen).
Det gäller bara att behålla ett slags vänlig och kärleksfull attityd till sig själv även när man känner sig som en babblande halvidiot (svåårt, i synnerhet när man (jag) normalt klamrar sig fast vid nåt slags identitet som "klok person som kan förklara och gestalta svåra saker")..
Men yes sir, att klara av att känna sig dum eller totalförvirrad ingår i processen när man försöker greppa eller formulera existentiellt stoff.... måste jag alltid "känna mig klok" lär jag mig väl inget nytt...
Något annat: istället för klokskaper publicerar jag här ovan en liten målning som jag åstadkom när jag under en period gjorde bilder i barnteckningsstil. Det var roligt! Det kändes som om jag hittade nya ingångar där, ett slags frihet att ta med mig in i mitt förhållande till bild. Jag sätter förstås in den i bloggen för att fira Det Förestående Kungliga Bröllopet. Bilden har nämligen titeln "Prins ok Prinsäsa som elskar varan" och sånt kan vi ju inte få nog av eller hur.
Åh, jag älskar bilden!
SvaraRaderaNär jag varken vet ut eller in och inte har tillgång till min innersta kärna (vad det nu är) tycker jag det kan hjälpa att prata med många olika människor därför att då upptäcker jag min gut reaction på det dom säger - och se'n kan jag gå vidare med tankarna:)
Hm!!! Det prövar jag!
SvaraRadera