Kanske har jag en konstig humor, men jag skrattade länge åt kombinationen av orden "Taste of the Wild" längst upp och den desperata uppmaningen på arket längst ner till höger (speciellt förtjust är jag i att det står "etc" vilket verkligen sätter igång ens fantasi. )
Info-kombinationen pekar liksom på ett typiskt dilemma som man, överfört, kan finna i betydligt större sammanhang än i hund- och kattbutiker...
I övrigt hade jag igår en sån där konstig kväll där jag fastnade på nätet. Det började med att jag satt och följde hur folk av nationalitet efter nationalitet signerade Avaaz upprop mot det nya medicinalväxtdekretet (se post av 29/4) och jag baxnade över hur fantastiskt nätet är.
Sen började jag oklokt nog surfa och jag vet inte hur jag så småningom hamnade i YouTubeklippen från Channel4-sändningar om människor med lite speciella inriktningar. (förslagsrutorna i högerkant började också ge exempel på inslag av mer och mer speciell karaktär, olika ovanliga sjukdomar osv). Där nånstans slutade jag, övertygad om att natten skulle bjuda på mardrömmar...
Inte var det någon överraskning för mig att sådana här specialintressen finns (även om jag sällan sett dem drivna så långt), och inte finns det någon anledning att beskärma sig (helt harmlöst är det onekligen jämfört med politiken i 29/4-inlägget, t ex) men man blir ändå påmind om att den här världen på ganska många vis är, tja, en ding ding sådan. Eller? "Taste of the Wild"?
http://www.youtube.com/watch?v=LJ7zyNnEeyM&feature=related
"Snälla hundägare! Låt inte era hundar kissa på våra dörrar, väggar, möbler, hunddagisfröknar, expediter..."
SvaraRadera”Smak av det vilda” …
SvaraRaderaJaa – det sägs att tama fåglar längtar, men vilda fåglar flyger …
I morse, vid pass klockan tjugo minuter i åtta sådär – då satt jag på pendeltåget som sakta rullade över Årstabron på väg till Stockholms Central. Jag tog upp min iPhone och läste förra posten i din blogg, den om Valborg i Nacka.
Pendeltågsvagnen var full av passagerare av vilka många åkte till sina fasta jobb – och kanske fanns där någon i mängden som tilldrog sig större intresse …
Kanske är det ett sätt att ”smaka på det vilda” att vara författare – att frilansa inom olika kulturella projekt, där varje arbetsdag innebär att tänja gränserna på nytt och där den personliga skaparkraften är det enda kapitalet …
Jag vet inte … men jag hörde en historia i en radioteaterpjäs för många år sedan:
Någon ville visa en flock tamhöns hur det var att flyga, så de fick följa med upp i en helikopter och måste sitta på golvet och se ner mot marken hela tiden, som vilda fåglar gör … Men när de kom ner igen efter flygturen flydde tamhönsen in i sina bås – fullkomligt desperata. Tamfåglarna tålde inte höjden … De blev livrädda.
”Smak av det vilda” … ja, har man inte hunnit bli höjdrädd så …
/Hälsningar Lars