söndag 22 maj 2011

Orsa Finnmarks-utflykt, 4.



Vackra gamla ting, snyggt arrangerade, fanns det på Hälsingegård Lundbergs i Los...



Ovan, tidig variant av Bajamaja...





Nedan, högt belägna Hamra Kyrka och kyrkogård, dit vi åkte för att betyga förfädersandarna vår vördnad. Några vita rosenbuskar planterades å familjegraven.



Inskriptionen nedan, på ett gammalt trädkors, lyckades vi inte läsa..



Gullvivor växte mellan gravarna och stillheten var stor...





Med denna vy, ännu ett memento mori, avslutar jag bildsviten från mitt givande Dalarna-besök!

8 kommentarer:

  1. Wow, den sista bilden... Jag tänker ofta att du är en duktig fotograf och borde ha en bättre kamera - fast å andra sidan så är den bästa kameran den som man faktiskt bär med sig...

    Inskriptionen som ni inte kunde läsa, jag kunde läsa orden "Der jag vilar" och googlade det som "exakt fras". Då kommer den här sidan upp:

    http://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Projekt_1819_%C3%A5rs_psalmbok

    Scrolla till en vers/strof 9 på mitten av sidan:

    Stilla ock mitt stoft må gömmas
    I den tysta jordens famn;
    Må det rum af verlden glömmas.
    Der jag vilar utan namn:
    Rum och namn väl Herren känner,
    Då han ropar sina vänner.

    Den tycks det vara, fast med abrupt början och slut och annorlunda radfall.

    They call me Mma Ramotswe, you know;)

    SvaraRadera
  2. Oj, det var jättemycket text på den sidan (en hel psalmbok...?!) och inte så lätt att scrolla sig fram! Men om du söker sidan på orden "der jag vilar" så dirigeras du rätt: Stilla jag på dig vill akta/J.O. Wallin

    SvaraRadera
  3. Tackar tackar, decktecktiven!

    SvaraRadera
  4. Ps. ho ho, det ÄR den där kameran som tar bra bilder, jag har aldrig tatt bra bilder förut. Den har något slags vidvinkel som skapar snygga linjer och något slags dynamik. Folk däremot ser helt groteska och förvrängda ut, därav bristen på sådana i fotona...

    SvaraRadera
  5. Aha, det är därför dina bilder dansar - en ofrivillig distorsion;) Lite fiskögeoptik nästan, jag ser det nu när du säger det. Jag ändrar mig: Behåll den! / Kunde inte säga 'detektiv' när jag var barn, sa 'decktecktiv' hur länge som helst... hörde att det blev fel men kunde inte få det rätt... så jag skrattade när jag läste din kommentar:)

    SvaraRadera
  6. Jag säger fortfarande "austronat" istället för astronaut.Jag hade en kompis som ganska länge hävdade att det hette Nunniversitet. Och Poliotröja.

    SvaraRadera
  7. Åh, 'nunniversitet' låter så gulligt...! Föreställer mig att det stod så i personens CV också: "arbetat på förskola 1983-86, nunniversitetskurser i pedagogik 1987-88" osv:-D

    En krypande tanke: Kanske går man omkring och säger 'nunniversitet' och 'poliotröja' utan att veta om det?! (Ja inte just dom orden alltså, men nåt liknande...) Och ingen säger nåt, för att det vore så pinsamt att säga nåt =:-0

    ...hupp, nu kom jag just ihåg att det bara är tio år sedan en bekant upplyste mig om att det inte heter 'alfabete' utan 'alfabet'... *rodnar*

    SvaraRadera
  8. Just så är det: man går hela tiden omkring och tror att man säger saker som är på ett visst sätt, medan de som hör dem uppfattar något helt annat. Livet är ett enda stort nunniversitet.

    SvaraRadera