Jag har en liten vana att köpa en ny kopp varje gång jag har kommit riktigt igång med ett bokprojekt. Så en tid nu har jag hållit utkik efter Koppen som ska passa till den här romanen. Någonting med lite gotisk karaktär, tänkte jag....
... och passerade förbi Mikaela Willers butik på St Paulsgatan här i Stockholm. Där stod den minsann! Lite... hur ska man säga, creepy? Eftersom jag är förtjust i fjärilar, malar, insekter (nåja, pälsängrar vet jag inte) så högg jag.
I butiken fanns en massa annat trevligt också...
Man skulle ju nu kunna tro, eftersom jag har skrivit trettiotre böcker (tror jag) att jag redan skulle ha trettiotre stiliga koppar stående någonstans (Kierkegaard lär ha samlat på kaffekoppar) men jag brukar slå sönder saker när jag diskar, tyvärr. Ska dock försöka hålla den här hel så länge jag jobbar med romanen. Det var säkert mera ordning på Kierkegaard.
Dessutom har jag hämtat ut ett nytt id-kort idag, men det tar vi någon annan gång!
De var väldigt fina. Jag fikade där igår. På S:t Paulsgatan alltså. Men jag såg inte dig. Min favorit är den vit-röda kannan till höger i tredje bilden. Men jag köper aldrig porslin. Väldigt sällan iaf.
SvaraRaderaÄven jag samlar på koppar – eller muggar som det är egentligen.
SvaraRaderaPå mitt jobb.
Jag har 18 stycken olika på bokhyllan bakom. Och finessen med de muggarna är att varje mugg är försedd med ett unikt projektnamn.
Fast de projekten handlar definitivt inte om att skriva en roman ...
Jag försäkrar – det gäller något mycket tråkigare.
Men muggarna är fina! Och det är ju dina koppar också!
Vet någon förresten, när en kopp blir en mugg? Själv är jag inte tillräckligt kunnig i den koppologiska vetenskapen … Men det finns säkert någon matematisk formel som kan beskriva skillnaden … Den eleganta konformen versus den strama cylinderformen kanske …
Ämnet kan utvecklas, men det tar vi en annan gång.