Varför var det mest bara RÖDA flaggor i måndagens demonstration mot rasism på Sergels Torg? Tanken är ju att det ska bli återkommande demonstrationer; ska det då bli som med de demonstrationer mot Irak-kriget som jag och ett par kompisar träget gick i tills de självdog? Först gick hela stan ur huse på den första demonstrationen, men så småningom var det, förutom vi (några envetna flagglösa kulturarbetare och en envis skolpsykolog), mest bara grupper som bar röda flaggor med Marx och Lenin på....
Det handlar ju om att visa: det är det HÄR som är Svenska Folket - en blandad skara, politiskt och ursprungsmässigt, som inte vill stödja sådana politiska strömningar som innefattar rasism, dödsstraff och abortinskränkning.
Den 4 oktober finns det en chans till - samling kl fem på plattan och avtåg mot Rosenbad. Massa gröna flaggor? Alla möjliga politiska schatteringar? Och fler deltagare än de uppskattningsvis ca fyrahundra personer som stod på torget idag?
När såna här flaggor (som den ovan) INGÅR i en stor demo så är det ingen risk att andra stora grupper som är mot rasism inte vill gå med. Men om de blir alltför dominerande kommer många som tror mindre just på revolution som lösning, inte att vilja gå med alls...
Ha lite mer fantasi med banéren, vill man säga! Som här, detta med texten"Problematisera vitheten, låt den inte vara osynlig, diskutera mera!"
Jag kan också fråga mig varför de P1-journalist-frågor som mötte motsvarande demonstranter i Malmö var så EXTREMT ifrågasättande: "Ska man demonstrera mot demokratiskt valda politiker?" (Nej men man kan demonstrera mot deras värderingar). "Finns det inte risk att det blir bråk?" etc.
Om man själv var en av dedär som blivit utpekade som syndabockar ("invandrare"), skulle man då inte tycka det kändes ganska skönt att se stora människoskaror av blandat ursprung och politisk tilhörighet som demonstrerade för ens (våra) rättigheter? För ett mänskligt samhälle?
Demonstration inte trendigt längre? Inte coolt? Eller var det för kallt? Det kan bli kallare.
Har slitit många skor på demonstrationer. Barsebäcksmarscherna på 70-talet var brokiga sammansättningar där APK och SKP fick gå i varsin ände av tåget för de tyckte så rysligt illa om varandra. Ändå gick de i samma tåg.Själv vet jag inte vad jag gick under var ju för flagg, det var irrelevant. Barsebäck ska väck helt enkelt. Förnybara energikällor o antikonsumtion var ju en del av det. Hela demonstrationen var ju en stor folkfest med massa musik o konstig mat från Moder jord. Nu får vi nog slita i kall motvind länge. Men på fejan trummas det om den 4:e, (massa folkmusiker kommer dit o lirar världsmusik)så det blir definitivt fler än i måndags!
SvaraRaderaUnderbart! Ser fram emot. Skulle dock önska att ordet "Krossa" inte förekom så ofta i demonstrationer; att det kort sagt vore mindre av krigisk stämning... Nonviolent Communication...
SvaraRaderaDen politiskt-mediala överklassen och den organiserade brottsligheten gör nu gemensam sak mot Sverigedemokraterna. Demokratin är hotad. Då kan jag omöjligt tiga. Det är en medborgerlig PLIKT nu för alla oss som GILLAR OLIKA att stå upp mot den falska vänsterns strävan till Gleichschaltung och real diktatur.
SvaraRaderaDet är vidare min skyldighet att sprida ljus över något starka krafter vill mörklägga, nämligen det VERKLIGA hiv-läget i vårt land.
Denna sida upp!
- Peter Ingestad, Solna
Inger, din Såsse! Klart vi ska KROSSA allt i vår väg! Nä ja skoja bara. Som gammal anarkist och buddhist så ser jag humorn som bästa vapen. Såg ni förresten apropå det dokumentären Yes Men fix the world? Så anarkistiskt som det kan bli. Enligt mig då.
SvaraRaderaTobbe! Såg Yes-men ja. Skratta eller gråta? Skratta och gråta samtidigt= en verksam koan kanske.
SvaraRadera