Teenage Power

Nu i helgen går jag, tillsammans med en tillrest konstnärskompis från Örebro, iväg och ser utställningen "Eljest" på Liljevalchs en gång till. Förutom att den är en upplevelse i sig, påminner den mig om hur laddat det var att skapa i barndomen och tonåren...

En vän till mig kallade den laddningen för "Upplevelsen av blänket i ögat" - dvs när det skapade liksom tittade tillbaka på en inifrån ett slags djup av eget liv som man inte förstod, och som kom det att hisna i en. Ett minne som kommer upp är hur jag och min kompis på landet, i tretton-fjortonårsåldern, tog oss in i ett gammalt övergivet, övervuxet hönshus, städade ur det och målade bilder på masonitväggarna med vanlig lackfärg. Min egen "muralmålning" föreställde (förstås) en svartlockig vampyr i röd mantel, med vilda blänkande kattögon, och min rysning längs ryggraden vid betraktandet sa mig att han om natten skulle bli levande och härja i grannskapet.

Jag inbillar mig förstå lite av den magi som de bytesbesvärjande väggmålarna i Altamira kan ha erfarit för mycket länge sen...

Många år senare gjorde jag ett återbesök i den gamla lantliga idyllen och lyckades ta mig in i det gamla hönshuset. Sly växte upp genom golvet, och vampyren, lätt sprucken och lika desperat stirrande, satt fortfarande fast i sin vägg (åtminstone dagtid). Tyvärr hittar jag inte de fotografier jag tog då, men lägger in ett par foton av andra bilder jag gjorde i samma ålder. Ganska ohämmade och inte särskilt smakfulla - men jag gillar deras power.

Sen att man inte "mådde så bra" av olika anledningar syns väl också i bilderna för den som önskar tolka och analysera. Men kraften finns där ändå...! Fortsättning (mer utblickande sådan) följer i ämnet...