söndag 4 juli 2010

ÄnglaVAKT och annat snideri



Den här ängeln har min farfar fripredikanten (som dog innan jag föddes) snidat. I min fars föräldrahem hängde den i kammaren, och när något av de många barnen hade gjort något "styggt" gick min farmor, som skötte allt i hemmet medan farfar var ute och syndapredikade, dit och satte dit en droppe vatten i ögonvrån på ängeln, som på så vis syntes gråta över barnets synder.



Gubben nedan snidade han som tonåring och släkten tyckte att den var lustig; träet räckte visst inte riktigt till huvudet. Själv tycker jag att den tunga auktoriteten, de stora händerna och det lilla sorgsna huvudet med hopknipt mun säger en hel del om hur manlighet kunde yttra sig då. Hästen och kon snidade han senare, troligtvis som leksaker till barnen.



Den gracila hästen nedan snidades av min farfarsmor, Joneses Anna Ersdotter, 1890. Ensamstående med ett par oäkta barn (varav ett alltså min farfar) med okänd fader, bodde hon i en liten avsides stuga i Risåsa. Floda, och försörjde sig just på att snida hästar (se även tidigare inlägg).

1 kommentar:

  1. Fantastiskt! Jag gillar alltsammans väldigt mycket. Apropå att träet inte räckte till, ibland hör man sägas att marmorblocket som Michelangelos David sprang fram ur hade en sådan form att det inte fanns något annat val än att låta vänsterarmen böja sig upp mot axeln. Om det är sant vet jag inte...

    SvaraRadera