Ofärdigheten...

Vid sidan av andra saker håller jag ju på och förbereder höstens utställning i november; materialet bör vara färdigställt innan hösten börjar, eftersom perioden fr o m augusti hotar att bli ganska inbokad, och måleri kräver perioder av relativ ostördhet.

Bilden ovan hör till de målningar som hittills åstadkommits. Den utgår från två inspirationskällor - det medeltida symboliska motivet "Hortus Conclusus" (den inhägnade trädgården; en plats där ofta jungfru Maria avbildades ) och sådana tillstånd jag ibland kan intas av vid meditation.

I bilden finns stora vita "oifyllda" partier, och jag tror att det är en av anledningarna till att den ger mig en så skön känsla av att kunna andas när jag ser på den. När jag började visa bilden - ofta för folk som själva målar - upptäckte jag dock att de flesta reagerade på samma sak: de uttryckte på olika vis sin upplevelse av att målningen inte var "färdig". Hos mig skapade detta först en liten känsla av chock ("De tycker att den är ful!") brist och eventuell "dumhet", i synnerhet när kritiken kom från folk som själva hade konstnärlig utbildning.

Ska jag alls ställa ut bilden i höst? frågade jag mig förvirrad. Och (frågade jag mig också) vad kom det sig att jag själv upplevde den både som färdig, rogivande och inspirerande - medan andra, med få undantag, upplevde den som "ofärdig" ?

Så småningom besegrades min "skam" av det nyfikna intresse som reaktionerna - andras och min egen - väckte hos mig. Intressantare än bildens konstnärliga kvalitet var de känslor som uppstod kring den.

Vad är det den innehåller för mig som känns så skönt; vad symboliserar den för mig? Är det en känsla av att ingenting nånsin blir "färdigt" och att det inte ska behöva bli det? Är min upplevelse av den privat, handlar den bara om min egen process, eller kan den utlösa något inspirerande även hos andra?

I vilket fall som helst så tappade jag helt lusten att gömma den (eller, för den delen, göra den "färdig") och det är kanske den känslan av frihet, blandad med en hälsosam förvirring och en nyfikenhet på andras fortsatta reaktioner, som är mest intressant för mig... (ska tillägga att mina foton av någon anledning tappar i klarhet och färg vid överföringen till blogg - målningen är fräschare, inte så gråaktig, i verkligheten.)