fredag 30 juli 2010

Prestationsångest



Skissen ovan, också från min tjugoårsålder, får illustrera dagens tema: prestationsångest (den oläsliga texten lyder "Mina mostrar brukade komma nedför trappan om kvällarna för att förvissa sig om, att jag gjorde läxorna ordentligt." Såvitt jag minns ingår den i en serie "illustrationer" av icke existerande berättelser och troligen är känslan i bilden inspirerad av Mervyn Peakes Ghormengasttrilogi, som ju också blev en tv-serie långt senare).

För jag inser att det jag känner inför hösten är ett slags prestationsångest - det gäller inte att jag måste vara "duktig" eller "bra" i andras ögon utan snarare att jag jagas av en önskan att kunna FÖRKLARA KONTENTAN AV VIKTIGA EXISTENTIELLA TEMAN SÅ ATT ALLA KAN FÖRSTÅ VAD JAG MENAR - en fullständigt omöjlig uppgift, i synnerhet som alla knappast är ense om vad som är viktiga existentiella teman, och alla dessutom lägger in helt olika betydelser i ord och uttryck. (Man kan, om man vill dra mig till schavotten, också omtolka min önskan som "att kunna predika på ett sådant sätt att alla blir frälsta").

Desto svårare blir det då alltså när den där kontentan dels ska tolkas av en annan person som jag inte känner (t ex en journalist) och kokas ned till behändigt format samt fungera i skrift, helt utan de tonfall, vibbar och ögonkontakt som finns vid ett möte. DET GÅR JU INTE! Så varför plågar jag mig med att tycka att det borde gå? Varför har jag sedan barnsben haft en känsla av att "det borde gå att hitta nåt magiskt sätt att formulera sig på som inte är möjligt att tolka "fel"? "

Vad gäller skönlitterära texter är det inget problem; där SKA det ju finnas en öppenhet för olika tolkningar. Men i andra sammanhang, där det inte gäller gestaltning utan istället "budskap". Då kan det lätt bli så att något man verkligen, verkligen värderar och vill uttrycka förvandlas till något helt annat. Man säger nåt, kanske "Jag tror det vore värdefullt om fler människor åtminstone prövade att smaka på den här sortens päron". Vilket kan förvandlas till "Folk måste äta päron!" säger Inger." eller rentav "Allt blir bra om folk bara äter ett äpple om dan".

Mindfulness och avslappning och allt det där funkar så länge jag inte ska in i den där offentliga rollen (tidningar, TV). Då sätter kvarnen i skallen igång ("jag kan inte säga si, jag kan inte säga så!") Det enda som funkar är att, i situationen, ta ett djupt andetag och se vad som kommer till mig i stunden. Men i ryggmärgen sitter reflexen att förbereda mig, att lära mig utantill, att kunna ge precisa svar på allt....

Nu är det bäst jag slutar för jag märker att kvarnen i skallen mal på även här i bloggtexten. Ska VIRKA ett tag och sedan gå över till ateljén och syssla med några bilder.

6 kommentarer:

  1. Ler stort när jag läser din text ty jag känner igen så mycket, fast egentligen ingenting. Vi gör ju så helt olika saker. Istället för att virka, dansar jag och återgår samtidigt till "syssel" med bilder. Kram

    SvaraRadera
  2. Åh Gormenghast. Yngsta sonen läste serien högt för mig för kanske fem år sen. När F dog grät jag så jag knappt kunde sluta.

    Skissen var rolig!

    SvaraRadera
  3. "illustrationer till icke-existerande berättelser" är fantastiskt stimulerande, både som idé och när man ser resultatet! Jag får den känslan när jag ser Cindy Shermans fotoserie "Untitled film stills".

    Jag vet hur det är när hjärnan rusar runt något den vill tänka på, men jag hoppas att du kan släppa oron för att dina ord skall uppfattas rätt under höstens kommande intervjuer. Det finns alltid människor (jag, oftast, och säkert tusentals till) som förstår vad du menar, dels för att vi *vill* det och dels för att vi är på ungefär samma våglängd. Om sedan inte alla gör det, tja... sån't är livet, ju. Lycka till!

    SvaraRadera
  4. I vilket sammanhang ska du vara offentlig nurå och i vilket syfte? Hade varit kul att veta:) Själv skulle jag fasa, inte för intervjun i sig, utan för tolkningen som journalisten sen kokar ihop och presenterar.
    /U

    PS
    Dagens ordkontroll är deamons
    DS

    SvaraRadera
  5. Tack för stödjande kommentarer. Det jag nojar för nu är att jag ska vara med i TV4s Nyhetsmorgon den 8 aug, nån snutt bara men TV är inte lätt (hur säga något vettigt på et par minuter). Jag var förresten med i radio för ett par dar sen, P1, en programserie som heter Det nya paradiset. Antar det finns på nätet. Jag står aldrig ut med att lyssna på mig själv så jag vet inte vad som blev kvar av det jag sa... Sen ska jag bli intervjuad av KYRKANS TIDNING om höstboken men när det kommer in vet jag inte. Sydsvenskan intervjun lär komma in kring den åttonde också, den har jag inte läst än...

    SvaraRadera
  6. Då skall jag passa på att titta på dig där på TV4s Nyhetsmorgon ... Även om jag inte är en "publik" person förstår jag den där prestationsångesten ... man vill ju göra så bra ifrån sig så ... att det nästan blir omöjligt att leva upp till. Man kan ju inte styra allt ... Det blir nog jättebra skall du se. Det brukar det ju bli. /Hälsningar Skatan, en äldre beundrarinna till din konst och dina böcker ...

    SvaraRadera