Målning och detalj...
DET FILTER vi betraktar världen genom består ju av de begrepp vi lärt oss att inordna den i (utom i de lyckliga stunder då vi lyckas betrakta den i full närvaro). Sådant funderar jag mycket på just nu (se resonemanget om "förnuft och känsla").
För att ytterligare klargöra vad jag menar: hur kan människor t ex ha upplevt sitt varande innan ett begrepp som "individ" fanns? Tanken svindlar och inspirerar....
Det begrepp jag just nu funderar över är begreppet "ondska". Människor jag talar med om det verkar ofta mycket ovilliga att släppa det; och jag blir hemskt intresserad av varför. Det ska jag fundera mera på, och återvända till, efter ytterligare tankar och samtal.
Tillsvidare lägger jag in en pausbild (ovan); ytterligare en målning som har några år på nacken (det jag målar inför höstens utställning är lite annorlunda, visserligen föreställande men har också abstraktare inslag). Målningen var med på min förra utställning och jag minns inte vad den hette. ("Förnuft" kanske?) Tyvärr förändras färgerna, framförallt den röda, när man lägger in bilder här på bloggen....
Och så kan jag INTE låta bli att också stoppa in en bild på den oemotståndliga taxvalp, MYCKET liten, som jag mötte på vägen hem igår. Tänk att Hunden har varit så liten. Nyligen hörde vi någon kalla honom Jättetaxen. Han är en Kungstax. Känns ganska mycket som en grävling. Tassarna är gigantiska. Men en gång i tiden var han såhär liten (ungefär som ett marsvin).
Begreppen och förhållandet till verkligheten - intressanta frågor. Var på ett seminarium kring medvetande i Hägersten i fredags och där fanns en retorikprofessor som gav en inblick i frågan. (Seminariet var i sin helhet förfärligt. Det handlade om allt från utomjordingar till påstådd injicering av nanochips på Karolinska sjukhuset. Var finns de vettiga sammanhangen? Där man utgår från vardagen, det själsliga strävandet som ett led i att bli en smula bättre pappa, vän, make, medborgare? Där man snarare studerar sina egna mörkersidor än slungar ut dem utanför sig själv? Ett sådant sammanhang vill jag gärna hitta!) Följer din blogg. Ditt inlägg där du dissekerar Gud är det bästa jag läst i genren. Stefan.
SvaraRaderaJag kan förstås inte låta bli att rekommendera Zen-coaching.....jag vet inte var du bor men att bekanta sig med det förhållningssättet, t ex genom att delta i en workshop, skulle kanske ge dig lite av ett sådant sammanhang som du efterlyser? Vet inte om du läst min bok "Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor" (Optimal förlag, kan beställas via AdLibris t ex). Info om Zen coaching finner du på www.zen-coaching.com och på www.zenworks.se
SvaraRaderaJag bor i Stallarholmen mellan Strängnäs och Mariefred. Och drömmer om att skapa en mötesplats här, för människor som är intresserade av själslig utveckling (svårt att hitta rätt begrepp - det blir lätt platt). Läste artikeln i DN om dig och Zen-coaching och det lät som ett förhållningssätt som ligger nära det jag söker. Min största inspirationskälla är Jack Kornfield - A path with heart. Enkel terminologi, full av erfarenhet, användbara redskap. Ger du själv kurser? Eller kan du tipsa om någon som gör, som ingett dig stort förtroende? Jag ska spana in din bok!
SvaraRaderaSedär! Jag läser precis en bok av Jack Kornfield - After the Ecstasy, the Laundry.
SvaraRaderaVerkar som en mycket vettig och balanserad, inspirerande människa!
Nån som ger kurser??? Rekommenderar gärna min egen lärare i Zen- c, Kåre Landfald. Sansad, mycket erfarenhet, otrolig pedagog, humor, enkla klara redskap, ej "guru-fasoner". Han kan även, såvitt jag förstår, bokas in för workshop där du bor, om man är ett antal personer. Åtminstone vet jag att det var så förut. Så kolla med honom! Se hemsidan www.zen-coaching.com!