Jo.. medan jag samlar mig för att skriva en post om förnuft och känsla, och (så småningom) lite om Ken Wilber (se kommentarer till tidigare två poster) sätter jag in en PAUSBILD (något som vi gamla stötar minns från tv). Den föreställer karlns tax i all sin glans. Som ni vet om ni följt denna blogg har han fullständigt lindat mig kring fingret (taxen alltså; ja karln också, men han gjorde det före taxen, en logisk följd kan man säga (jag är lite trött, därav det språkliga intrasslandet)).
Jag tycker särskilt mycket om den här bilden eftersom man ser precis hur vovvens personlighet är: den ytterst härsklystna blicken och den lilla fordrande munnen (för ögonblicket tyst) gör att han liknar Henrik den åttonde. Nederst i posten ser ni ett lämpligt användningsområde. Alimentary, my dear Watson...
Ahh, han är förtjusande, den lille taxman! Pussa honom på nosen från mig!
SvaraRaderaObservera att uttrycket "Taxmannen" i min blogg refererar till djurets husse...
SvaraRaderaSjälva djuret får mig alltså stundom att tänka på sångtextraden "Jag vill ha tunna skivor av dig".
Men ja... visst är han charmig. Och EXTREMT intensiv. Googlar man på strävhårig tax så hittar man t ex raden "It is not a dog for everybody". Jag brukar citera den för Taxmannen.
Jo, jag förstod att Taxmannen var det magnifika djurets husse. Fast lille herr mustasch är ju en taxman med litet m i alla fall... :) Simon gillar strävhåriga taxar. Han skulle nog gå bra ihop med en sån, misstänker jag.
SvaraRadera