Jag, Henrik den åttonde

"Henrik den åttonde spatserar i slottsträdgården"

NÄR JAG för många år sedan gick i gestaltterapi, fick vi hålla på en del med att berätta och reagera på våra drömmar. På subjektnivå. Man utgick ifrån att alla gestalter i drömmen var man själv. Drömde jag alltså att en stor orm jagade mig, fick jag även berätta om drömmen som "jag, ormen" och se vad det väckte i mig.

Jag förmodar att man kan förhålla sig på ett liknande sätt till gestalter som man känner sig fascinerad av i vaket tillstånd. Mycket länge har jag burit på en förtjusning i Henrik den åttonde, som symbol, inte som historisk person (se även posten Pausbild, där jag liknar den stackars vovven vid den härsklystne kungen). Jag antar att det handlar om... eh... en längtan efter omnipotens eller nåt? Ett tag planerade jag till och med en utställning där allt skulle cirkla kring Henrik. Skissen ovan (och broderiet längst ner) skulle ingå i den. Som ni nog vet var Henrik fena på att avrätta fruar (javisst, det fanns även en feministisk tanke bakom utställningsplanerna, men som med alla ideer kan man ju se den från många olika håll).

Jag ställde även i ordning fem små kuber, fyra rosa med teckningar av halshuggna fruar i, och en blå tom i mitten som skulle representera Henrik. Jag planerade att tillverka en stämpel med motivet Halshuggen Hustru och trycka mönster på handdukar med den. Sy en kudde. Göra små skulpturer. I en bok hittade jag en mycket bedårande bild av Henrik som omnipotent bebis (han ser likadan ut som vuxen, fast med skägg). Som ni kan se har någon av de halshuggna fruarna utvecklat något annat (blomma?) istället för huvud, också det ett tema jag hade tänkt arbeta vidare på (drömmen om No Mind?) Sen kom dock andra ideer i vägen och det blir nog aldrig någon Henrik-utställning.

Nämnas bör också att Henrik skrev musik, fina små sånger med temata som jakt, kurtis och gentlemannadygder. Jag tycker mycket om att framföra en sång som heter "Helàs, Madame!" i underdånigaste trubadurstil som handlar om hur den dyrkande kavaljeren ber om att - ack, om den sköna damen alls står ut med det! - bli hennes ödmjuka tjänare. Man får anta att han blev lite mer lynnig senare i processen...

För säkerhets skull ska jag väl tillägga att den aspekt av mig själv som "är" eller vill vara "Henrik den åttonde" troligen handlar om en längtan efter att ta mera plats, ha mer pondus, i vissa sammanhang - inte nödvändigtvis om att halshugga någon...

Henrik som broderi: