Igår kväll var jag inbjuden av Vårfrukyrkan i Fruängen att tala om "Samtal med djävulen". Fyra personer trotsade snön och kom och lyssnade. Och det blev ett livligt samtal om begrepp som förlåtelse, ondska, försoning mm. Det är alltid intressant, och ibland utmanande, att möta andra människors upplevelse av och tolkning av olika begrepp som man själv har funderat mycket över. "Ondska" verkar t ex vara ett begrepp som människor tycker sig behöva. Det är alltid lika intressant att samtala om varför.
Vårfrukyrkan var ett modernt bygge. Vi var självklart i en av församlingssalarna, inte i kyrkan ; men jag fick se själva kyrkorummet, ett stort rum med totalt abstrakt altartavla (bara olika stora färgfält) och skön rumsklang. Jag tyckte om det, men det bröt totalt mot hur man föreställer sig ett kyrkorum. För somliga nog ett slags frihetskänsla, för andra kanske en upplevelse av brist på trygghet och tradition.
En givande kväll, trots, eller kanske på grund av, den mycket lilla skara som kom. Även prästen var spännande att prata med och tycktes ha gått sin egen väg och lyssnat på sin egen upplevelse.
Om man ska spela djävulens advokat så är det klart att den kristne guden ansvarar för mer ondska än Hin Håle själv. Någon har räknat ut att guden Jahve har ca 25 miljoner människors liv på sitt samvete bara i Bibeln (http://liten.be//u6n1x). Sen har vi de moderna krigen som nästan alla utkämpas med Guds aka Jehovas aka Allahs "välsignelse" (de är ju densamme!). Manichaeisterna, som var gnostiker, tycks ha ansett att Jehova var en ond gud. Jag är benägen att hålla med.
SvaraRaderaMen allt detta var väl det som samtalet i kyrkan rörde sig kring kan jag tänka mig. Det är väl sorgligt att världen ska ledas av Den Lede.
Torbjörn