En kvistig fråga

AHA! Nånstans därute i bloggosfären sitter någon som TYCKER OM KVISTAR (se kommentar till förra posten). Jag känner mig FÖRSTÅDD. Och lägger omedelbums in en bild på MASSOR med kvistar. I SNÖ.

Idag var jag och Taxmannen och sjöng julsånger för pensionärerna på hans mammas äldreboende. Herregud. Jag håller på att förvandlas till Carola (det finns redan de som tycker att jag liknar henne).

Ikväll är det mysfest för Mario Vargas Llosa på förlaget. Jag måste erkänna att jag aldrig har läst en enda rad av Llosa. Men tematiken i "El sueno del celta" lät intressant. Finns dock ej på svenska än. Hade det här varit för ett antal år sedan så hade jag troligen, av ren prestationslusta, köpt den på spanska och med blod, svett, tårar och endast rudimentära kunskaper i språket, arbetat mig igenom den.

Larvigt nog försökte jag putsa upp min ungerska när det var mysfest för (en dödstrött) Imre Kertész för några år sedan. Jag buffade mig fram till den svimfärdige författaren, sade på min språklaboratorium-ungerska "Ni måste vara mycket trött", fick ett "Ja" till svar samt en autograf skriven med darrande hand i den bok jag räckte fram. Det larviga med saken? Att jag gjorde det BARA för att få känna mig duktig. Sånt orkar jag inte längre. Hoppas jag.

Säg inte åt mig att Jesus kommer. Då måste jag motstå impulsen att plugga igen. Kanske kan nån tala om för mig vad "Ni måste vara mycket trött" heter på arameiska?