lördag 12 juni 2010

"Poesi eller coaching"?


"Coach" tycks vara ett ord/begrepp som retar många, kanske för att man upplever det som ett låtsasjobb? Möjligen associerar man det också med ett slags hurtig peppningsattityd och förenklade råd. Ett slags förljugenhet.

Nå, det finns ju alltid en ytlig och en djupare version av allt. Den variant som avspeglas i leende magasin är inte nödvändigtvis den djupare - och presentationen även av djupare varianter kan där lida av kraven på korthet och förment lättillgänglighet. När man vill se till att "folk förstår" underskattar man ofta läsaren - och som journalist har man kanske inte den tid som behövs, eller det stöd från chefer och marknadsavdening som behövs, för fördjupning.

Summan av kardemumman är att "coach" (liksom "självhjälpsböcker" som jag skrivit om förut och nog kommer att återkomma till) har blivit något som vissa gärna raljerar kring, till exempel i kultursammanhang - även om den som raljerar kanske aldrig ens har haft någon närmare eller seriöst menad erfarenhet av dessa ting.

Att det som jag sysslar med kallas för "Zen Coaching" kan möjligtvis göra någon presumtiv häcklare mer nyfiken än raljant - "zen" associeras förhoppningsvis inte med ytlighet eller snabbfix. (för övrigt har jag även träffat människor som blivit väldigt inspirerade och stärkta av den typ av "peppning" som jag själv nog skulle kalla "bortträngning och snabbfix" - man behöver ju olika saker i olika skeden...)

Allt detta apropå en recension i DN av Kristian Lundbergs senaste diktsamling "Mörkret skulle vara som ljuset" (spännande titel). Sverker Lenas avslutar nämligen genom att framhålla att boken ... "som gestaltning av ett kristillstånd säkerligen är bättre än all den mindfulness som kan köpas för pengar". Och tillägger "Vem har sagt att vi behöver livscoacher när det finns poeter?"

Det han menar är väl att han blivit blivit berörd och hållen, och erfarit mening på ett djupt existentiellt plan vid läsningen. Och att han verkligen önskar sådan poesi fler läsare. Jag håller med honom där, men undrar varför han måste dra in mindfulness och livscoaching och jämföra två saker som om där fanns ett slags valsituation (det är i alla fall lätt att tolka hans ord så?).

Kanske är det så att en intellektuell som raljerar kring mindfulness och livscoaching, ser ett slags beklaglig förenkling av mångbottnade sammanhang just i dessa förhållningssätt? Kanske tänker han att den som "låter sig luras" av mindfulness, kommer att bli "dum" , gå miste om en massa saker och släppa en massa nödvändigt ansvar?

Att Kristian Lundberg (och många andra poeter genom historien, t ex Ekelöf) såvitt jag vet ofta är inspirerad av sådant som är grunden i mindfulness, liksom i mystiska livsupplevelser (kristen mystik likaväl som sufism) gör väl nödvändigheten att välja mellan Lundberg och mindfulness ännu mindre (eller är det just det Lenas menar - att det INTE finns någon skillnad?)

Sådant kan man fundera över. Kanske har jag missförstått Sverker Lenas intention. Kanske raljerar han inte alls.

I alla fall så fördjupar jag mig just nu i Garcia Lorca. Och är coach. Ja, jag tog det personligt. Och är medveten om att jag tog det personligt....

7 kommentarer:

  1. Tyvärr har det gått inflation i ordet coach. Som arbetslös stöter man på många och de verkar ses som ett garanterat "bot" mot arbetslöshet.
    Vad gäller mindfulness har jag stött på argumentet att det förgående ger fina minnen och framtiden hopp. Hur ska man tolka det? Att nuet bara är något som ska klaras av, som inte är viktigt? Helt ofrånkomligt kommer sorger i livet, avhållna och älskade dör, man kan bli sjuk, skada sig etc, bör man då inte njuta av tanken "just nu mår jag bra" eller blir det bara värdefullt som minne?

    SvaraRadera
  2. Ha ha, bra slutkläm där, Inger. Ja jag var på väg att säga samma sak som föregående talare: Det har gått inflation i själva ordet - och jag tror att människor stör sig på att vem som helst får lov att kalla sig vad som helst plus att ordet coach har konnotationer som uppfattas som... eh... lite amerikanska på det där naiva sättet - som en Marlboro-röst som säger att du väljer själv hur ditt liv skall se ut, sky's the limit, heja heja heja, good jooooob, blir du sjuk så har du väl kallat på din sjukdom på något plan - osv.

    Så, ungefär. Tror jag att "folk" tänker. Jag kan erkänna att jag själv studsade till första gången jag hörde termen 'zen coaching' och jag vet fortfarande inte så mycket om det. Men om zen coaching är en bra grej så kommer det ju att med tiden ändra på hur vi reagerar när vi hör ordet coaching. Ge det tjugo år:) Ser fram emot pocketupplagan av din bok! (Köper bara pocket.)

    Avdelningen för coach-kuriosakunskap: Maieutik betyder förlossningskonst - och Sokrates mamma Phanarote var barnmorska:)

    PS Du skrev för någon tid sedan att Blogger stängt ner din blogg. Förstod du någonsin exakt varför? Och hur visste du hur du skulle komma i kontakt med dem - fick du ett meddelande där det också stod var du kunde överklaga nånstans?

    SvaraRadera
  3. Angående bloggen: jag rådfrågade en (yngre) person (data-coach????) som också har en blogg och hon talade om hur jag skulle göra för att reaktivera den... signifikativt för MIN ålder (53) är att jag nu två veckor senare inte kommer ihåg HUR jag gjorde det!!!! Ack.Behöver en minnes-coach. Troligen behöver jag också en städ-coach och en disk-coach; och gärna en fylla-i-dumma-formulär-coach, i mitt liv i allmänhet....

    SvaraRadera
  4. Ps till Thomas: mindfulness handlar ju just om att vara i nuet... vilket inte betyder att man behöver "avstå" från att njuta av behagliga minnen eller förväntningar på framtiden - de tankarna/fantasierna/drömmarna utspelar sig ju också i nuet... och kan ge inspiration och kraft - i nuet. Om föreställningar om framtiden eller det förflutna (sköna ELLER otrevliga) hindrar en att vara närvarande i nuet så kan det ju upplevas som mindre behagligt, dock... nå, en blogg är nog inte platsen för att försöka förklara vid mindfulness är...

    SvaraRadera
  5. skön slutkläm! Gillar bloggen.

    SvaraRadera
  6. Men det var ju det jag menade och ifrågasatte argumentet mot mindfulness om att det är det förflutna och framtiden som är det viktiga.

    SvaraRadera