Saker man inte visste att man "behövde" innan man hittade dem på Gotlandsloppis: tre t-shirts, något för små, à tio kronor styck (en med texten "RETRO" och det är man ju). Ett par lösöron, fem kronor (för att ställa sig in hos barn; fungerar ej optimalt), trådrullar, två kronor styck. En liten kanna med "futuristiskt" tryck, fyrtio kronor. Fjärilsglasögon, sextio kronor (att användas vid framträdanden?) samt liten fågelask för tio kronor, handmålad i Srinagar, Kashmir, av "Suffering Moses" (finast).
I övrigt märker jag att jag inte alls har lust att bearbeta manus. Bearbetningsfasen, som många tycks gilla, känns alltid som en "läxa" för mig och jag har ett enormt motstånd mot att sätta igång. Jag var ett dygdemönster i skolan och tröttheten på den rollen har präglat hur jag fungerar även nu: ett barnsligt trots mot allt som känns som plikt, tradition eller ritual (om jag inte själv skapat ritualen). När jag väl kommer igång brukar det gå bra...
Din indiska ask var ett FYND tycker jag. Hittade själv en annan ask från samma tillverkare för 25 kr och kan inte sluta hålla i den och titta på den. Det lustiga är att ett sådant föremål kan kännas "tacky" och från nån asiatisk krimskrams-butik i fel sammanhang. Men i som utvalt objekt bland kvalitetsföremål ser det ut som exklusiv cloisonné. Länk till min ask:
SvaraRaderahttp://1.bp.blogspot.com/-ZV1NGzLi9bg/USf1xCYk1QI/AAAAAAAADEE/zJprRKNmMfQ/s1600/DSC_0044.JPG
Hälsningar Ulf