Negativa bilder av vallmofoton, som visar komplementfärgerna? De påminner mig om elektroakustisk musik, jag vet inte varför.
I alla fall uppskattades den yviga, utslagna vallmoblomman med sina flödiga bladflikar även av impressionisterna. De målade gärna av vallmoängar och de hade ett smeknamn på vallmo, nämligen Kuckeliku på franska pga likheten med tuppkammen: El Quiquiriqui´ (spanska!) eller nå´t sån´t.
I utkanten av Södertälje, norrut, finns en gammal herrgård, som jag då och då besöker (vandrande tidigt på morgonen med min ränsel över axeln). Mangårdsbyggnaden av sten där undergår ett klädsamt förfall (spännande färgskiftningar i fasaden, intressanta sprickor o dyl). På baksidan finns en trädgård som likaledes undergår ett stilla och värdigt insomnande. Där finns både rabatter och solitärt växande prydnadsväxter. Och det finns vallmo. De stora, överdådiga bladflikarna liksom ”flyter” in i luften. Jag brukar fantisera om att blomställningarna egentligen representerar de värdinnor och Fruar, som härskat i ”Stora husets” salonger under historiens gång … Vallmons blomställning har klass.
Ja … så känns det … och efter en stund måste jag vända mig om – känner mig iakttagen trots att jag är ensam …
Negativa bilder av vallmofoton, som visar komplementfärgerna?
SvaraRaderaDe påminner mig om elektroakustisk musik, jag vet inte varför.
I alla fall uppskattades den yviga, utslagna vallmoblomman med sina flödiga bladflikar även av impressionisterna. De målade gärna av vallmoängar och de hade ett smeknamn på vallmo, nämligen Kuckeliku på franska pga likheten med tuppkammen:
El Quiquiriqui´ (spanska!) eller nå´t sån´t.
I utkanten av Södertälje, norrut, finns en gammal herrgård, som jag då och då besöker (vandrande tidigt på morgonen med min ränsel över axeln). Mangårdsbyggnaden av sten där undergår ett klädsamt förfall (spännande färgskiftningar i fasaden, intressanta sprickor o dyl). På baksidan finns en trädgård som likaledes undergår ett stilla och värdigt insomnande.
Där finns både rabatter och solitärt växande prydnadsväxter. Och det finns vallmo. De stora, överdådiga bladflikarna liksom ”flyter” in i luften. Jag brukar fantisera om att blomställningarna egentligen representerar de värdinnor och Fruar, som härskat i ”Stora husets” salonger under historiens gång … Vallmons blomställning har klass.
Ja … så känns det … och efter en stund måste jag vända mig om – känner mig iakttagen trots att jag är ensam …
När ska du börja blogga Lars? Med foton... jag är säker på att det skulle bli en fantastisk blogg...
SvaraRadera