Många är vi som blir lite chockade när vi ser ett inte-så-fördelaktigt foto av oss. I min ålder blir man t ex inte så gullig i släpljus från sidan.
Eller så fångas man i någon sekundsnabb, löjlig min. Somliga fotografer är skoningslösa. De fotograferar en människa pang på, som vore hon ett ting, och tycker sedan "så där ser hon ju ut". Andra fotografer försöker få med människans väsen, eller åtminstone det som är tilltalande hos henne.
Det är inte bara superytliga, fåfänga personer som blir förtvivlade när de ser sig i ful eller löjlig dager. Även de mest mogna, sansade, rentav visa människor kan få en chock som sitter i ett bra tag. Jag vet. Jag har hört de mest avklarnade personer klaga förtvivlat över ett foto, och dessutom plåga sig ytterligare med tanken: "Jag borde ju inte bry mig om det."
Kanske ligger det något i de reaktioner som fotografer kunde få då de fotograferade personer ur sk "primitiva" stammar: "Du tar min själ! Låt bli!"
"Hej", säger reportern på lokaltidningen, "det här är Pelle, vår nya fotopraktikant". Och Pelle förstår troligen inte paniken i tantens ögon .
Är någon kändis ledsen så finns det alltid ett förgrämt foto i ett arkiv nånstans. Och har kändisen gjort bort sig så hittar man ett löjligt foto som bäret på bakelsen. Till slut kan vi få för oss att vi ÄR våra foton (varför inte skriva ut ett och bära som mask?).
Ibland använder fotografen vidvinkel och placerar personen på sidan. Då blir man breddad, förvrängd och ser jättetjock ut. Så finns det där jag kallar "Muminobjektiv", som gör att man får enorm näsa. Eller "Fish Eye" - då försvinner öronen och man får pinnsmal hals. Alla, alla tidningar har en egen fotograf som bara måste ta en bild....
Nuförtiden är "själen" som man tagit dessutom töjbar. Ganska ofta ser jag foton i tidningar som har töjts ut på längden eller bredden för att passa i spalten eller i den ram som finns. Det gör att den fotograferade inte ser klok ut. Kanske inte någon katastrof, men tänker man på detta Procrustes-fenomen i överförd bemärkelse blir det lätt att förstå det obehag som väcks: ramen är viktigast, och passar personen inte i ramen, är det personen som ska förvrängas. Stackars själen....
Själv gläder jag mig åt att nu ta ledigt ett tag från offentligheten... att skriva på en text är alltid roligare än att marknadsföra den....
