Storstädning?

Såhär dags på året, när den obarmhärtiga vårsolen tränger in, brukar jag få för mig att jag ska storstäda. Med tanke på att jag har bott i mitt hem i ca 22 år och aldrig till fullo lyckats genomföra en sådan storstädning (jag är en hamster) så tycks projektet varje gång lika överväldigande, och jag hinner bara lite grand. I två dagar har jag nu sorterat papper.

En kul grej är att man hittar saker man glömt. Bilden ovan, t ex, torde jag ha gjort i fem-sex åldern. Man anar ett intresse för musik. Jag inser att de tyska ü som emanerar från personen med den bakvända fiolen är noter/toner. Mera livfull är dock den blonda damen som spelar flöjt medan hon, på tå, går ner i spagat. Vad de tre små mössen i hörnet har med saken att göra vet jag inte, mer än att de verkar bada i en pöl. Eller kanske dansar de?

Fotot nedan föreställer ett lock som en gång satt på en staniol-låda med pyttesmå färskpotatisar som högtidligen överlämnades till mig av min mor under något av hennes sista år i livet. Hon odlade potatis i en hink på balkongen. Detta var en viktig och inspirerande ritual, liksom ätandet av de extremt små och ljusa potatisarna, någon gång i juli. Speciellt förtjust är jag i att Balkongen stavas med stort B, för att antyda något av dess särställning bland balkonger.

Vidare hittar jag en massa små lappar med telefonnummer till för mig okända personer, samt citat, t ex: "The word 'water' won´t satisfy your thirst". Sagt av vem, tro?

Ur egen fatabur kommer däremot troligen den snabbt nerklottrade tankegången: "Istället för att varna för auktoritära gurus borde man varna för auktoritetstro."

Man borde, kort sagt, måna om sin egen Potatis, på Balkongen.