Vovven...

...har lunginflammation! Med andningssvårigheter, matvägran, kräkningar och feber togs han till veterinären av husse. Han var plötsligt illa däran! Jag väntade i enslig lägenhet där hundens bjärt brandgula pipgris av latex, som vanligtvis blir tuggad av djuret i fråga och ger vedervärdiga pip ifrån sig, låg och stirrade tomt upp i taket som om den tänkte: Ach du lieber Augustin, alles ist weg!

Och jag lovar att jag grät en tår vid åsynen. Mobilsamtal med husse gav vid handen att Vovven röntgades, att han hade hög feber och eventuellt skulle behållas på djursjukhuset. Men när husse kom hem var han med, ganska trött men fullt levande, lindades in i filtar och gavs handpåläggning. Har blivit bättre men är fortfarande medtagen. Håll tummarna för honom! Jäklar, vad fäst man blir vid en sån där liten krabat.

PS. Det alla trodde var kennelhosta var alltså lunginflammation! En lugnande information dock: att promenader i kallt och vått väder inte var orsaken. Utan istället det som jag som liten fick veta kallades "Bassilussker". Baciller alltså.