söndag 14 november 2010

Early Bird


EN POÄNG med att ha blivit äldre (eller om det är pga Acceptansen i mig?) är att jag kan finna märkliga situationer, som i yngre dar skulle ha kommit mig att puttra inombords av harmsen antitraditionell opposition, riktigt intressanta och givande. Jag minns min första Bokens Dag, som säkert ligger 25 år tillbaka i tiden, som en sådan situation. För er som inte vet vad "Bokens Dag" är, så är det en festlig presentation av ett antal av säsongens böcker.

Evenemanget brukar ofta arrangeras av studieförbund (exvis ABF) i samarbete med lokal tidning och bokhandlare. Det brukar locka en stor, till sin merpart mogen publik och avhållas i pampiga lokaler, som stora hotell, konserthus etc. Ibland ingår middag i biljettpriset, och författarna blir då (upplevde åtminstone den yngre Inger) ett slags tillbehör till kaffet och konjaken. Samtidigt är det mycket Ärofullt att bli inbjuden. och evenemanget brukar avslutas med en ståtlig flerrättersmiddag med bordsplacering, där arrangörer, författare och andra inblandade får befrynda sig.

Jag kan säga att jag sällan brukar känna mig som fisken i vattnet i sådana sammanhang. De brukar få mig att längta intensivt efter en skogspromenad. Dessutom brukar mina böcker sällan sälja särskilt bra till Bokens-Dag-publik. De kanske känner på sig att jag vill fly ut i skogen?



Nå; igår var jag uppe kl fyra på morgonen för att hinna med ett av de få morgon-t-bane-tåg som kunde ta mig till Centralstationen och det tidigaste Malmötåget (resan tar numera 5 och en halv timme pga banarbete och ytterligare förseningar inträffar alltid, så ett senare tåg var ej aktuellt.)



Medverkande på Europaportens scen var Åke Edwardsson, jag, Oline Stig, Kristina Kappelin, Sigrid Combüchen och Mikael Wiehe. På bilden ses Conny Pettersson (hjärtlig och omsorgsfull presentatör). Dessutom medverkade sångerskan Anna-Mia Barwe (snygg jazz-röst) med band. Det hela hölls på "Europa-porten", Pingstkyrkans lokaler. På kvällen gåsamiddag (jag åt alternativ mat) på anrika Hotell Savoy.



Och det var ju riktigt trevligt det hela! Jag fann den (i mitt tycke) märkliga situationen riktigt rolig och hade mycket givande samtal med människor. Så jag får väl kosta på mig att rodna lite när jag återigen konstaterar att saker blir vad man gör dem till. När svartsoppa (nedan) sedan serveras och gåsavisor sjunges ligger det kanske nära till hands att fixera sig vid en efterlängtad skogspromenad; men istället var det bara kul! Det hjälpte i o f s upp saken ytterligare att jag som bordsgrannar hade intressanta, levande och engagerade personer med stor kunskap.



Och jag kunde se all den kärlek och förberedelse som låg bakom det hela och som den yngre (bortskämda?) Inger, ganska instängd i egen bubbla, nog inte så ofta tog i beaktande. Värst för henne själv kan man tycka. Hondjuret, ni vet? Jag minns hur Stefan Sundström (Handjuret???) en gång för ganska länge sen stod på scenen i Stockholms Vattenfestival och smådissade Stockholms Vattenfestival. Kändes lite skevt. Let´s face it, vill man hellre va i skogen så får man helt enkelt tacka nej. Så därför: inget skitsnack om pampiga Malmö Bokens Dag, Sveriges äldsta och ärofullaste dito. Med svartsoppa och allt.



Egen frukostkaffemöjlighet på hotellrummet uppskattades.



Bye bye, Malmö... utsikt från stationen vid pass kl elva.



Och i Stockholm var det förbaske mig redan Jul. En månad och tio dar före julen.

2 kommentarer:

  1. Och så fick du saltlakrits av ett lojal fan!

    SvaraRadera
  2. Ja ja, det var snällt....jag levde på det på tåget hem.

    SvaraRadera