Mot bättre vetande fortsätter jag envist att åka tåg, delvis för att det går bra att skriva på tåg. Skrev en saga (första version) till Tomtar och Troll på vägen ner till Lund. På vägen tillbaka, efter ett hemligt sammanträde, var jag dock för trött för att skriva. Tillbaka till Sthlm åkte jag med VEOLIA transport, som hittat sina vagnar på ett museum nånstans (var de från början av sextiotalet? ). Tyvärr hade de fått byta ut loket mot ett som inte kunde hålla normal fart så vi var i Sthlm en halvtimme försenade (en nostalgitripp på fem timmar och tio minuter). Varje gång jag hade lyckats dåsa till lossnade spärren på bordet framför mig med en skräll och bordet fälldes ut i knät på mig. På toaletten såg det ut som ovan. Stämningen förgylldes dock av en ca åttaårig ung man som glatt, närmast ystert, konstaterade: "Vad spännande! Jag har aldrig åkt med ett så gammalt tåg!"
Dessa bilder (ovan, nedan) från Stockholms Central, tagna medan jag väntade på tåget TILL Lund, demonstrerar dock en möjlig framtida försörjning för t ex icke behövliga kulturarbetare. I den stora övre hallen hade ett gigantiskt spelbräde lagts ut och mannen med Steg för Steg-skylten skrek hysteriska och högtalarförstärkta frågor om Citybanan till två personer iförda spelmarkskostymer i blank plast, som under förnedrande omständigheter fick hoppa fram på spelbrädet. Underhållning på hög nivå tyckte vi på red. Hoppas att de inblandade fick bra betalt. Själv försökte jag koncentrera mig på att njuta av Wuthering Heights.
Hahaha herregud. Tack för uppfriskande iakttagelser av vårt sakta men säkert itufallande infrastruktur.
SvaraRadera