Varför blogga?

Jag - en bloggare? In i det sista har jag tvekat. Ska jag ge mig ut i bloggrymden? Varför gör jag det nu? Det jag vill blogga om är sådant som författande, massmedia, identitet, möjlighet till någorlunda djuplodande existentiellt undersökande.

Att vara författare är (åtminstone känns det så för mig) att ständigt jobba på att både nyansera och klargöra det man har att säga - och sedan upptäcka att boken och budskapet ofta ges en missvisande presentation, kanske på grund av slarv, kanske på grund av den tolkning presentatören gör.

Det kan ibland kännas som om "makten över budskapet" ligger helt hos presentatören. Massor av människor läser i någon tidning eller något bokklubbshäfte OM boken, men otroligt mycket färre läser själva boken. Författaren blir lycklig över de intervjuer eller presentationer där tolkningen överensstämmer någorlunda med det budskap författaren upplever sig ge... för han eller hon vet samtidigt hur lätt en, i värsta fall mycket skev, tolkning av bokens innehåll kan ge upphov till allehanda diskussioner och skapa ett slags "fantombild" av författarens budskap och identitet som sedan blir mycket svår att bli av med. (Handlade till exempel författaren Sisela Lindbloms bok "De skamlösa", som figurerade i massmedia för ett par år sen, verkligen om huruvida det var fel av fattiga kvinnor att drömma om dyra handväskor? Fanns där inte betydligt djupare aspekter att diskutera?)

Jag gav nyligen ut en bok med titeln "Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor". Det är utgiven som fackbok (i psykologi-genren)och handlar om min egen psyklogiska/andliga utvecklingsresa. Boken är också en introduktion till ett livsförhållningssätt som kallas "Zen Coaching", ett Mindfulness-inspirerat synsätt jag gått en kort utbildning i, som bl a innebär att finna de positiva intentionerna bakom känslor och beteenden vi upplever som skamliga eller "negativa".
Jag har haft ett par mycket givande och bra kontakter med journalister om boken; det är alltid roligt att träffa seriösa och pålästa journalister, som är måna om att man tillsammans gör en bra presentation av innehållet.

När boken valdes ut att vara med i Natur och Kultur Direkts bokklubb i personlig utveckling blev jag självklart också glad. Men mindre glad när jag sedan såg deras tryckta häftes presentation av boken. Där står bl a att min far var "psykiskt sjuk" (ett uttryck jag absolut inte använder, jag skriver att han hade en diagnos, "endogen depression".) Dessutom står det att Zen Coaching är en "terapi-form", något jag heller aldrig har påstått. Presentationen ger ett intryck av att det hela rör sig om en "eländeshistoria med gott slut" - hemsk barndom, delvis fruktlösa försök att komma ur känslostörning genom olika metoder, och så - simsalabim, frälsning genom en kort flumutbildning. Själv tycker jag att jag väldigt tydligt har skildrat en lång utvecklingsresa med röd tråd i, där jag tidigt anat att ett annat sätt att se på just våra "värsta känslor" är möjligt. Och där jag, pö om pö, genom olika metoder och möten, som alla var värdefulla, har närmat mig helhetssyn och läkning.

Nu har det här första inlägget redan blivit långt. Jag skulle kunna skriva mycket om sådant här, men det får räcka med att säga att den känsla av maktlöshet (över att någon annan omtolkat/förvrängt mitt budskap) var vad som fick mig att vilja skriva en blogg. Där kan jag åtminstone föra min egen talan, tänkte jag. Tillsvidare ser jag det som ett experiment... Dels alltså ett sätt att få tala med min egen röst, ge min egen "författarimage" en chans gentemot den fantomimage som lätt skapas genom massmedia - dels att kanske skriva om existentiella frågor i stort. Ett slags fortsättning på bokskrivandet, helt enkelt.

Man kan ju invända att jag, i det stora hela, numera egentligen är en doldis, så varför ska jag göra så stor sak av hur massmedia eventuellt hanterar mig? Men det är vad som engagerar mig just nu helt enkelt. En författarblogg om identitet och budskap och om hur det existentiella hanteras i massmedia... Det var allt för den här gången. men.../ps senare på dagen: nu har jag lyckats få N&K Direkt att ändra det värsta i NÄTPRESENTATIONEN, trycksaken är ju redan distribuerad. Man gör så gott man kan. Det finns en anekdot om Nils Ferlin, hur han jagade morgontidningsförsäljare genom stan och ville få dem att kasta tidningarna - för att ett kommatecken blivit felplacerat i hans dikt. Ja då vet ni hur det kan kännas.....och att det finns de som var värre....ds/
___________________________________
Ps för dem som inte känner till mitt författarskap följer här en verklista:
För vuxna:
Hustru (roman, Lindfors förlag 1978)
Kärlekens kirurgi (roman, AWE/Gebers 1980)
I fiskens mage (noveller, AWE/Gebers 1984)
Breven till Nattens Drottning (roman, AWE/Gebers 1985)
Kamalas bok (roman, AWE/Gebers 1986)
Den täta elden (roman, AWE/Gebers 1987)
Rit (noveller, AWE/Gebers 1991)
Den förunderliga kameleonten (noveller, Norstedts 1995)
Betraktandet av hundar (roman, Norstedts 1997)
Salt (dikter, Norstedts 1999)
Det hemliga namnet (roman, Norstedts 1999)
Riktig kärlek (noveller, Norstedts 2001)
4 X Edelfeldt (alla fyra novellsaml i en bok, Norstedts 2002)
Efter angelus (dikter, Norstedts 2004)
Svarta lådan (roman, Norstedts 2004)
Finns det liv på Mars? (Norstedts, 2006)
Namnbrunnen (sagor för vuxna, Norstedts 2008

Ungdomsböcker
Duktig pojke (Bokád förlag 1977, ny omarbetad utgåva AWE/Gebers 1983)
Missne och Robin (AWE/Gebers 1980)
Juliane och jag (AWE/Gebers 1982, även utg som "Nattens barn", Norstedts 1995)
Drakvinden (AWE/Gebers 1984)
Skuggorna i spegeln (Alfabeta 2003)
Hemligt ansikte (Alfabeta 2007)

Bilderböcker
Den förskräckliga lilla mamsellens stol (Bonniers juniorförlag 1989)
Genom den röda dörren (Bonniers juniorförlag 1991)
Nattbarn (Alfabeta 1995)
Stackars lilla Bubben (Alfabeta 1996)
Ja-trollet och Nej-trollet (Alfabeta 2002)
De ovanligaste barnen i världen (ill Emma AdBåge, Alfabeta 2008)

Seriealbum
Den kvinnliga mystiken (Alfabeta 1988, nyutg 1999
Hondjuret (Alfabeta 1989)
Hondjurets samlade värk (Alfabeta 2000)
Den manliga mystiken (Alfabeta 2009)

+ (fackbok om personlig utveckling)
Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor (Optimal förlag 2009)