Återanvändning

Har ni undrat vad det blir av tomtarna efter jul? Låt oss hoppas att de var ekologiska eller åtminstone glada...

Tack Marrach för lånet av bilden....

Keats - och Donovan

Vi såg äntligen "Bright Star" (Jane Campion), en film som lyckas kombinera de mest utsökta bilder med ett starkt innehåll; en psykologiskt och socialt trovärdig tidsskildring likaväl som en berörande människoskildring. Har inte sett en så VACKER film sedan jag såg "Flicka med pärlörhänge". Och med vacker menar jag inte ytligt estetisk (som den obegripligt haussade vietnamesiska "Doften av grön papaya" - där min brist på berördhet visst kan ha berott på att jag inte är så insatt i det vietnamesiska och jag därför upplevde den som ytligt estetisk, kall). Utan sammansatt, berörande, smärtsam och samtidigt full av ett slags hyllning till det sköra och eviga och gåtfulla.

Jag njöt också mycket av språkljuden och bilderna i Keats poesi. Och det slog mig hur påverkad t ex Donovan måste vara av den typen av poesi. Nu har jag snöat in på den här låten, "Isle of Islay", och försöker lära mig den... Lite risig inspelning, men så vacker låt...

God Jul och Gott Nytt År!

Och glöm nu inte att klä er ordentligt i kylan!

Hjulen är över oss

Känner mig ungefär lika slut som den här ängeln, som poserade på Stadsmissionen vid Mariatorget. Har använt ett par dar till att korta ett beställt manus radikalt (det där hemliga manuset som jag inte får prata om - än). Jag vet att det finns många författare som ÄLSKAR att redigera, bearbeta och hålla på med redan skriven text, men jag hör inte till dem. Jag går upp i varv, kan inte sova, manuset håller mig i sitt grepp och gör mig till mest bara en stor hjärna som går på högvarv. Samtidigt är det på något vis just DEN koncentrationen som ska till.

Och så är det jul också, en tid som fyller mig med, hur ska vi säga, BLANDADE känslor (verkar vara en upplevelse som jag delar med många ). Eller, som Oskar i min roman "Skuggorna i spegeln" uttrycker saken: "Hjulen är över oss".

En given coachingsession gav dock lite balsamisk känsla mitt uppe i det hela. Och en blixtfika med en god vän som jag alltid har väldigt roligt med. Såna korta möten kan vara som.... lysande julgranskulor i en oredig och halvvissen gran....

Stockholmssöndag

När man är trött av en sömnlös natt (nödvändigt grubbel) kan det vara skönt att åka iväg och träna, och sedan bara gå som ett slags turist genom ett Stockholm i yrande snö...



...genom Kungsträdgården, förbi Operan....



...en sväng in på Medelhavsmuseet (mumier har alltid en lugnande inverkan på mig, jag har flera böcker om mumier som försätter mig i en kontemplativ sinnesstämning, kanske för att de ger mig en smula tidsperspektiv?) På museet även en utställning om att grekiska skulpturer var färglagda - grällt.



...och sedan vidare mot Gamla Stan, där en staty av annat slag än de färgglada grekiska betraktar stockholmsvyn över vattnet....





... och så genom gränderna till t-banan, där man i pressbyrån köpte en påse salta bilar som inmundigades på vägen hem...



...så kan en söndag inför jul se ut.

Statens järnvägar, julpyssel mm

Sitter och tittar ut på snöyran och tänker: det var väl tur att det inte var idag jag skulle på möte i Göteborg. Det var igår jag var där. Hade tagit i och gått upp tidigt på morgonen för att vara säker på att jag skulle komma dit i tid till mötet som skulle vara klockan ett.

På spåret stod ett svart gammaldags loktåg eftersom x2000-tåget hade gått sönder. Nå, tänkte jag, i dessa dagar ska man kanske vara tacksam att slippa x2000. Och mycket riktigt var tufftuff-tåget framme vid destinationen endast tjugo minuter efter utsatt tid.



Stämningsbild utefter linjen (ovan).



Vintrig hamnbild från Götet.



Och en vy över Centralstationen.

På vägen tillbaka avgick tåget från Gbg med en försening på ca en timme, som utökades med tio minuter under vägen. Jag insåg att jag ändå fick skatta mig lycklig (har hört talas om värre) och dessutom köpte jag Atwoods "The Year of the Flood" på stationen, den är tjock och räcker möjligen till någon ytterligare tågresa. Dessutom hann jag skriva en inledning (skissartad) till en eventuell roman.

Var dock ganska trött när jag nådde hemmets dörr. Drar mig till minnes att min mor, som var uppfostrad att inte svära, brukade undvika ordet "Djävlar!" och istället säga "Järnvägar!" något som den övriga familjen brukade skratta gott åt. Känns numera som en logisk svordom.

Ps. Blygsel och god uppfostran förbjuder mig att ens föreställa mig på vilket sätt Ernst vill att jag ska pyssla med honom.

The Invasion of the Body Snatchers

Nå, tydligen är det just dehär tomtarna vi behöver, just nu? (se gårdagens post) Eller så finns det ett samband. Mellan de ökande UFO-upplevelser som rapporterats och dessa varelser. Your guess is as good as mine. Snart finns det en i varje hem...