Mer kärnkraft, nej tack!

Fick nedanstående text från vännen Eva Moberg med kommentaren "för spridning" och sprider den gärna....

FYRA LÖGNER OM KÄRNKRAFTEN
Kärnkraften har ända från början drivits fram med hjälp av lögner. Här ett urval bland de senaste:

1. KLART LÖFTESBROTT
I alliansens valmanifest från augusti 2006 står: "Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer inte att upphävas under mandatperioden." I regeringsdeklarationen från oktober 2006 står: "Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå."
Våren 2010 försöker regeringen driva igenom en lagändring för att släppa fram nya kärnkraftbyggen i Sverige.

2.KÄRNKRAFT SKADAR KLIMATET
Motivet för de nya planerna uppges vara omsorg om klimatet. Kärnkraften påstås vara koldioxidfri och minska hotet om global uppvärmning. Detta är osant. Kärnkraftens livscykel - med uranbrytning, anrikning, transporter, avfallshantering mm - släpper ut mycket koldioxid. Dessutom bidrar kärnkraften till uppvärmningen genom att reaktorerna oavbrutet släpper ut mängder av upphettat kylvatten i hav och floder. Oberoende forskning (Stanford University) har ingående jämfört nio energikällor ur klimatsynpunkt och placerar kärnkraft i botten tillsammans med kolkraft.

3. "FÖRTIDA" BLEV ALLTFÖR SENTIDA
Alla försök att förverkliga beslutet om avveckling till 2010 har stoppats med argumentet att den skulle bli "förtida". Nu är det 2010 och reaktorerna blir uppenbart allt skröpligare. Då blir detta ett argument för att pumpa in ytterligare något fyrtiotal miljarder för renovering. Det förflöt bara några dagar mellan talet om "förtida" och talet om åldrade verk i trängande behov av mer pengar.

4.NOTAN GÅR TILL SKATTEBETALARNA
Inget land har hittills klarat kärnkraften utan statssubventioner. Men för att få med Centern i energiöverenskommelsen lovade alliansen att endast privat kapital, inte en enda skattekrona, ska satsas i nya reaktorer. Redan 21 jan i år upplyste chefen för SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) att nya reaktorer kräver statliga investeringar samt omkring 60 nya tjänster.

FYRA SANNINGAR OM KÄRNKRAFTEN

1. DET ÄR MYCKET BRÅTTOM
Före 2030 måste en stor omställning redan ha ägt rum för att bromsa den globala upvärmningen. Det tar minst 15 år att få fram ett nytt kärnkraftverk. Världen har idag 436 reaktorer varav de flesta kommer att stängas före 2030. Även om man mot alla odds skulle lyckas få fram 280 nya verk till 2030 skulle detta bara ersätta dagens kärnenergi och inte ett enda kolkraftverk. Och då hade man fått satsa gigantiska summor som istället kunde ha gått till de förnybara källorna, som avsevärt snabbare hade gjort skillnad för klimatet.

2. KÄRNKRAFTEN ÄR I VÄGEN FÖR UTVECKLINGEN
Sverige har mest el per capita från kärnkraft i världen. I länder där kärnkraften inte har varit ett så starkt hinder har den förnybara energitekniken tagit fart. Tyskland har el från vindkraft som motsvarar elproduktionen från alla svenska reaktorer. Spanien och Irland får ca 40% av sin el från vindkraft. Nya studier visar att Sverige år 2030 kan ha ett betydande elöverskott ÄVEN MED AVVECKLAD KÄRNKRAFT, nämligen om vi - förutom vattenkraften - satsar på effektivisering, vindkraft, solel, biokraft, jordvärme och vågkraft.

3. AVFALLSFRÅGAN ÄR OLÖST
Ännu efter 60 år finns ingen internationellt godtagbar lösning i sikte för slutförvaring av det använda, högaktiva kärnbränslet. Istället produceras oavbrutet alltmer. En miljondels gram inandat plutonium räcker för att skapa cancer. Detta avfall är ett brott mot framtiden och produktionem av det måste givetvis upphöra.

4. DEN POTENTIELLA BOMBEN
Genom kärnkraftspridningen pådyvlar vi framtiden en ständigt ökande risk för nukleär terror och kärnvapen-användning.

MED VILKEN RÄTT GÖR VI ALLT DETTA MOT KOMMANDE GENERATIONER? Frågan ställs aldrig numera i våra större medier. Där råder sen 20 år nåt slags tystnadens samförstånd. Allmänheten hålls i okunnighet om kärnkraftmotståndet i andra länder och om alternativens enastående utveckling.

Du som vill ta del av andra fakta än dem kärnkraftindustrin tillhandahåller - sök på nätet i andra källor. Till exempel via:
www.folkkampanjen.se
www.mkg.se Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning
www.nejtilluranbrytning.nu
www.milkas.se Miljörörelsens kärnavfallssekretariat
www.greenpeace.org/sweden (skriv "kärnkraft" i sökrutan på deras hemsida)
www.naturskyddsforeningen.se (skriv kärnkraft i sökrutan)
www.dagbokmotatomkraft.blogspot.com
www.slmk.org/larom/ Svenska läkare mot kärnvapen

Berns var en power spot...

...i söndags kväll när Rickie Lee Jones var där. Ingen har en pipa som hon, den är som en exakt stråke som spelar mot raka strålar av mångfärgat ljus, ibland nästan trumpetande gäll, ibland gnisslig, ibland mild och ömsint stjärnevacker. Och musikaliskt; förmågan att göra mycket av det sparsmakade och ibland rent av rått enkla, genom att allt ligger på exakt rätt ställen, med exakt rätt klang och avvägning. Från de sköraste ballader till det experimentella till det grunge-artade. Suveräna medmusiker hade hon också. Videon jag ville lägga här gick inte att bädda in men finns att se på http://www.youtube.com/watch?v=Npa-chtOCtA
Och egentligen hade jag velat lägga in "Sailor Song" (som exempel på Rösten) men den fanns inte. Finns kanske på Spotify...

Pojkar och flickor

Jo (an kommentarer till föregående inlägg). Jag håller med om att det finns en "hetskampanj" mot rosa som jag ABSOLUT inte vill delta i... Det finns definitivt större anledning att oroa sig över "pojk-stuket". Leksaken ovan fotograferade jag i en leksaksaffär i Södertälje, i pojkavdelningen, där den stod tillsammans med många liknande figurer. Man kan fråga sig vad som s a s händer när monstret ovan träffar de två varelserna nedan, som jag fann i "flickhyllan"... Heja "Titt-myran" och de daghem/skolor som jobbar för att motverka dumma & stereotypa könsroller...

Finns det "fula" färger?

Som bildmakare är man ju intresserad av linje och färg (bland annat). Jag har tidigare mest haft en renodlad tecknares förhållningssätt till färg (=färgläggning) men under det senaste året eller så har en ny upptäcktsfärd börjat. Den gäller både HUR man lägger på färg och själva färgnyanserna i sig - vad händer med dem när de samspelar, vad associerar jag dem med, vad väcker de för känslor, minnen etc?

Att iaktta färger i min omgivning är ständigt spännande. Och att försöka se något intressant i varje färg. Men det verkar som om vi alla har åtminstone NÅGON färg som vi inte gillar - vilket kan vara obegripligt för den som gillar den.

Elvaåringen utpekade en husfasad i ockragult som ful i färgen (kanske för att den kan upplevas som "smutsig"; det är ju en jordfärg). Själv associerar jag den med solvarm sand om kvällen, sockerkaka, gamla muralmålningar, kasbahs i Marocko mm.

Färger som jag däremot kämpar hårt för att gilla är vissa av dem som förekom i åttiotalsmodet (och i åttiotalsretromodet som hänger sig kvar här och där) ett slags grönt, blått, cerise och lila som för mig har en "död och platt", "industriell", "mekanisk" klang, ett slags brist på vibration. Det är färger som liksom tar kål på allting annat i närheten, och med fördel kan användas på sånt som ska synas (den gröna finns t e x gärna på containers) Säkert finns det en kemisk (eller snarare fysikalisk) förklaring till "dödheten" i sådana färger. Vore intressant att veta!

Ville med detta bara säga hur kul det kan vara att reflektera över sitt förhållande till olika färger, varför gillar man dem eller ej, vad associerar man dem med, vad händer när de träffar varann? En angelägenhet för färgnördar kanske (ni andra får ursäkta).

Nedan ett utsnitt av flaskorna på Quality Hotel i Södertälje där vi var på en liten sportlovsvistelse med barnen (Tom Tits Experiment och allt det där). Ett trevligt hotell. Med märkliga färger (hotellmatta ovan). Ja ni har redan gissat det: kameran i mobilen, den som jag INTE ville ha, har gjort mig till experimenterande FOTOSLAV. Rimmar ju bra med färgutforskningen i och för sig. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Tecken i tiden

"Vi hade otillräcklig kunskap", och "Vi har underskattat svårigheterna" och "Man har antagit saker som inte gällt" säger ansvariga på svenska kärnkraftverk om funktionen på ventiler, pumpar mm (se DN idag).

Låter ju betryggande. I synnerhet när det som en gång, på det sjuttiotal som vi gamla stötar minns, var en livaktig protestvåg mot kärnkraft nuförtiden - som så mycket annat från sextio- och sjuttiotal - har reducerats till designdetaljer. Nu på rosa plastankor. Och - ursäkta att jag säger det - i troligen miljöovänlig plast.

Eller ska man se ankorna som ett tecken på att en ny allmän protestvåg är i annalkande (an-ankande?)?

Vid närmare eftertanke... alla dessa ANKOR!!!! Man skulle kunna tro att det är ankans år istället för tigerns. Jag tycker mig ha sett plastankor med militärcamouflagemönster också. Kanske ett tecken i tiden även det, helt moderiktigt eftersom svensk vapenexport slår nya rekord.....

Tand för tunga?

Skulle beställa tågbiljetter och SJ´s växel hade tydligen brakat ihop under vädertrycket, för det gick inte att komma fram. Efter flera fruktlösa försök tog jag skeden i vacker tass och åkte in till Centralstationen med t-banan, där följande förtjusande samtal mellan två damer i sin bästa ålder utspann sig:

Dam A: Svante ha samla ölburkar, han har fyra fulla kassar. Ja sa åt han å inte kasta dom utan ta dom ti affärn å panta dom, de blir ju mycke pengar, han ha samla sen före jul. Ja menar, han kan ju gå två gånger med dom om han tycker de e mycke å bära.
Dam B: Eller ta två i varje hand. Kassar menar ja. Hur mycke pant e de man får? Skullerom inte höja?
Dam A: I oktober. Höjerom från femti öre ti en krona.

Det är här jag får VÄLDIGT svårt att inte lägga mig i. Jag vill säga, att om Svante väntar med att lämna in och istället samlar ända till i oktober, har han troligen tio kassar och storkovan. Tänk vad man kan tjäna pengar på att dricka öl!

En annan gång kunde jag inte hålla tyst. Där satt två män som samtalade med varandra på svenska, dock gav intonationen vid handen att de kom från några andra länder, tydligen inte med gemensamt språk.
Man A: Du ska inte tro på dom där mullorna, dom vet ingenting.
Man B: Men du får fyrtio vackra kvinnor när du dör!
Man: Det påstår mullorna ja. Det tror inte jag.

Varpå jag upphov min röst - jag KUNDE inte låta bli - och frågade, med huvudet på sned, om rättrogna kvinnor fick fyrtio vackra män när de dog.

De skrattade så gott. Mitt problem är att jag fortfarande inte riktigt vet åt vad.

Isdös det är synd om?

En ständig källa till förundran är frågan om vilka bloggteman som inspirerar till kommentarer. Jag känner en rolig och verbal bloggare (http://kretiochpleti.wordpress.com)som då och då återkommer till temat "Saker det är synd om", med inlagt foto. För ett par dar sen introducerade hon temat "udda strumpor" under den rubriken, och fotot föreställde övergivna strumpor på en tvättstugubänk. Hittills har hon fått trettio (!) kommentarer. Temat tycks inspirera på ett närmast hypnotiskt sätt (ge din komentar även du!).

Hade jag vetat detta om ämnet, hade jag engagerat mig på ett helt annat sätt i strumpbranschen, kanske forskat i "klonering av udda strumpor" eller startat "strumpkontaktförmedling".

Mitt bidrag till temat "Saker det är synd om" syns ovan. Jag passerade det igår kväll. Smutsiga snöhögar som är fula, som alla hatar (utom fotografer med gotiska böjelser) och som är dömda till förgängelse (ev. först framåt augusti dock; jag minns nämligen tydligt min mormors "isdös", ett isblock som höggs ur sjöisen om vintern, lades på skuggig plats och beströddes med sågspån. Där hölls sedan maten kyld hela sommaren).

Nedan finner ni starten på min ev. fotoserie "Övergångsställen man minns (i synnerhet om man inte äger ett par gummistövlar)".