Dagens insikt

Ibland känner jag det så tydligt: Jag är inte Målgruppen...

Glas

Var på vernissage på Millesgården... glasutställning, sevärd.

You can hear the whistle blow a hundred miles

Mot bättre vetande fortsätter jag envist att åka tåg, delvis för att det går bra att skriva på tåg. Skrev en saga (första version) till Tomtar och Troll på vägen ner till Lund. På vägen tillbaka, efter ett hemligt sammanträde, var jag dock för trött för att skriva. Tillbaka till Sthlm åkte jag med VEOLIA transport, som hittat sina vagnar på ett museum nånstans (var de från början av sextiotalet? ). Tyvärr hade de fått byta ut loket mot ett som inte kunde hålla normal fart så vi var i Sthlm en halvtimme försenade (en nostalgitripp på fem timmar och tio minuter). Varje gång jag hade lyckats dåsa till lossnade spärren på bordet framför mig med en skräll och bordet fälldes ut i knät på mig. På toaletten såg det ut som ovan. Stämningen förgylldes dock av en ca åttaårig ung man som glatt, närmast ystert, konstaterade: "Vad spännande! Jag har aldrig åkt med ett så gammalt tåg!"



Dessa bilder (ovan, nedan) från Stockholms Central, tagna medan jag väntade på tåget TILL Lund, demonstrerar dock en möjlig framtida försörjning för t ex icke behövliga kulturarbetare. I den stora övre hallen hade ett gigantiskt spelbräde lagts ut och mannen med Steg för Steg-skylten skrek hysteriska och högtalarförstärkta frågor om Citybanan till två personer iförda spelmarkskostymer i blank plast, som under förnedrande omständigheter fick hoppa fram på spelbrädet. Underhållning på hög nivå tyckte vi på red. Hoppas att de inblandade fick bra betalt. Själv försökte jag koncentrera mig på att njuta av Wuthering Heights.

Saker ni alltid har velat veta

Vid den här tiden på året brukar min ryskfödda, i London numera bosatta väninna L och hennes dotter komma till Stockholm och de gillar att gå på utställningar. Den här gången drog jag med dem på Voudou-utställningen som jag skrivit om i en tidigare post. Vi hann även med en rymdutställning på Tekniska museet där vi bl a kunde beskåda lösningen på astronauternas stora och lilla behov i tyngdlöst tillstånd. Det som ser ut som en liten krage på det första objektet torde vara en rund öppning med bred klistertejp runt.



Här (ovan) noterade gästerna förtjust att det i de ryska astronauternas proviant tycks ha ingått en liten flaska vodka (längst th) naturligtvis oundgänglig vid färder i rymden. Tuberna verkar innehålla lingonsylt.



Detta föreställer en av astronauterna efter genomgången rymdfärd, efter att ha levt på vodka och lingonsylt i tyngdlöst tillstånd. Nej, förlåt; det är ett flodhästbabyskinn från Etnografiska museets permanenta utställning. Det var allt för den här gången.

Sevärt på Sollerön

Några bilder från Samlarmuseet på Sollerön, en nostalgitripputställning som är roligt visad och innehållsrik! Rekommenderas varmt...

Dalarna, Dalarna

Har varit i Dalarna och hälsat på trevliga släkten och plockat blåbär med mera roligt! Superschysst minisemester, och hann skriva en del och få massa ideer på tåget! Återkommer med fler bilder när tid finnes!



Bilderna visar Faster (incognito) med Bär samt vid Fäbod.

Pausbild

Semesterbilder

Benjamin Britten på Läckö Slott

Vi sågo "The Turn Of The Screw", Benjamin Brittens opera efter Henry James långnovell, på Läckö Slott. Sista föreställningen. Hejdlöst bra. Har alltid funnit Brittens musik mycket spännande, här fick den en suverän tolkning. Det var andra gången vi åkte till Läckö Slott och såg deras sommaropera, förra gången var det sol (och "Den tjuvaktiga skatan") denna gång var det hällregn... borggården övertäckt uppe vid taken men svalorna flög runt ändå. Håller med om allt i denna recension: http://www.gp.se/kulturnoje/scenkonst/1.677730-the-turn-of-the-screw-lacko-slott

Liten foto-meditation

Om ni tittar på staketet, alldeles framför det större av träden, kommer ni där att o-se en o-fågel som jag o-fotograferade häromdan. Den sällar sig därmed till alla de andra företeelser som o-fastnar på bild, men som under korta ögonblick kan vara möjliga att varsebli på o-bild.

Inspiration

Såväl andlig som lekamlig spis (från den egna trädgården!) bjöds jag hos Anita Goldman i hennes sörmländska Gammelgård. Det var inspirerande att stöta och blöta författarskap mm. Hennes bok Kärlekskursen är givande läsning som gestaltar ett svårt tema på ett välformulerat och tillgängligt sätt. Men så tog den också lång tid att skriva! En tröst för mig som kämpar ovanligt mycket med den nya romanen, medan den förra nästan skrev sig själv (fast då hade den legat länge i bakhuvudet, och även, i annan skriven form (en inte så bra långnovell) i byrålådan.

Nedan Anitas trädgård med en hängmatta som jag misstänker att den aktiva värdinnan inte ligger i överhövan ofta???