I det här huset i Sandsjö, Dalarna, tillbragte min far + hans syskon en stor del av uppväxten. Jag var också ofta där, både som barn och ung. Nu är det ingen som direkt tar hand om det. Både lite fint och lite vemodigt att komma dit; jag var nyss i Dalarna och kombinerade ett författarjobb i Los (mer om det längre fram) med att, för första gången på länge, hälsa på släkt i Orsa. Två flugor i en smäll s a s, och högst angenäma sådana (konstig metafor pga brådska).
I den här dammen, bredvid uthusen, drunknade en olycklig bedragen brud i min novell "Ensamrummet". I verkligheten tror jag dock inte att någon har drunknat där....
I novellsamlingen "Rit" finns en novell, "Uppe på hygget", som är en mycket fri fantasi (dock byggd kring det jag visste om fars familj) kring hur det kan ha varit att bo här i en stor och fattig syskonskara nån gång på nittonhundratjugotalet.
Ösregn över synnerligen blöt gräsmatta och gammal brunn...
Byn Sandsjö är numera avfolkningsbygd. I detta hus i byn, som också en gång i tiden var handelsbod, var jag på besök för många år sedan. Nu står det tomt och förfaller, med en gammal tulpanannons "Ögonfröjd" ännu klistrad i fönstret.
Fortsättning (med fler foton) följer, som sagt, en annan dag!
