Göteborgsoperan (uppdaterad)

Sådärja: The Cat is out of the bag. Jag behöver inte längre tiga om det Hemliga Projekt jag har mumlat om tidigare i bloggen: våren 2012 går en musikalversion av min debutroman från 1977, "Duktig pojke" upp som en del av Göteborgsoperans repertoar (Lilla scenen + turné).

Libretto (klart sen länge): jag. Musik: Ann-Louise Liljedahl som jag tidigare samarbetat med i "Sop-operan" för ett par år sedan. Kul, kul att få samarbeta igen, och hon är i full gång med musiken (ett smakprov gavs vid presslunchen, mycket starkt och vackert sjunget av Anders Wängdahl som dock inte kommer att vara den som blir huvudrollsinnehavare sen; tanken är att medverkande ska vara unga som i boken - tyvärr, för han var helt suverän).

Finns mer att säga om detta och lär väl bli sagt också, längre fram.
Foton: En bit av Operan och därtill det groteskt stora Pariserhjulet (ovan) och utsikt över hamnen, på kajsidan av Operan (nedan).

Intervju med Ann-Louise och en snutt av låten här:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4027

Mariehamn (uppdaterat)

Kommer från litteraturdagar på Mariehamns bibliotek, fler detaljer senare (ska uppdatera denna post när jag hinner. Tillsvidare: några pausbilder. Ovan: inne i bibblan. Nedan; exteriör.

Uppdatering 29/3: Jo alltså. På Mariehamns litteraturdagar har jag varit en gång förut, för ca 10 år sen. Där finns Skandinaviens (?) ballaste bibliotek, en fantastisk skapelse som lyckas vara jättestor och hemtrevlig samtidigt. Där samsades jag med bland andra Mari Jungstedt (ny givande bekantskap), Ann Heberlein, PC Jersild, Steinar Bragi (sugen på hans bok) och den där Knausgaard (något mindre sugen, kanske för att det tjatas så om honom?)

Med Ann Heberlein pratar jag alltid väldigt gärna (förra gången var temat "Ondska", denna gången, i panel, "Godhet" - vad blir det härnäst?). Jag hade även nöjet att framföra en Betraktelse ("Tillräckligt god? Om skam,skuld och självacceptans") i St Görans kyrka. Samt att umgås en del med Helena Österlund (utmärkt poet) och hennes man. Allt var mycket välarrangerat och omväxlande. Hann även traska runt i stan och fotografera snygga träkåkar (nu inlagda längst ner).

På färjan inhandlade jag ett halsband, en eyeliner, två par miljövänliga strumpor samt en liten påse nacho-chips. Jag misstänker att jag inte lever upp till bilden av "Den Äventyrliga Författaren". På tal om paraplyer: vi tröttsamma svenskar tycker det är väldigt skojigt att Systembolaget på Åland heter "Alko".




Och utsikten från hotell Arkipelag. Vi hann med både sol och ett mindre snöoväder.

Storstädning?

Såhär dags på året, när den obarmhärtiga vårsolen tränger in, brukar jag få för mig att jag ska storstäda. Med tanke på att jag har bott i mitt hem i ca 22 år och aldrig till fullo lyckats genomföra en sådan storstädning (jag är en hamster) så tycks projektet varje gång lika överväldigande, och jag hinner bara lite grand. I två dagar har jag nu sorterat papper.

En kul grej är att man hittar saker man glömt. Bilden ovan, t ex, torde jag ha gjort i fem-sex åldern. Man anar ett intresse för musik. Jag inser att de tyska ü som emanerar från personen med den bakvända fiolen är noter/toner. Mera livfull är dock den blonda damen som spelar flöjt medan hon, på tå, går ner i spagat. Vad de tre små mössen i hörnet har med saken att göra vet jag inte, mer än att de verkar bada i en pöl. Eller kanske dansar de?

Fotot nedan föreställer ett lock som en gång satt på en staniol-låda med pyttesmå färskpotatisar som högtidligen överlämnades till mig av min mor under något av hennes sista år i livet. Hon odlade potatis i en hink på balkongen. Detta var en viktig och inspirerande ritual, liksom ätandet av de extremt små och ljusa potatisarna, någon gång i juli. Speciellt förtjust är jag i att Balkongen stavas med stort B, för att antyda något av dess särställning bland balkonger.

Vidare hittar jag en massa små lappar med telefonnummer till för mig okända personer, samt citat, t ex: "The word 'water' won´t satisfy your thirst". Sagt av vem, tro?

Ur egen fatabur kommer däremot troligen den snabbt nerklottrade tankegången: "Istället för att varna för auktoritära gurus borde man varna för auktoritetstro."

Man borde, kort sagt, måna om sin egen Potatis, på Balkongen.

Personlighetstest

Det är bra att veta vad man har för sorts personlighet. Det kan man lätt ta reda på genom att fylla i svar på frågor (varierande antal sådana beroende på publikation/kontext). Här har jag gjort det lätt för dig. Även om du har trasslat in dig totalt i Livspusslet eller något annat så gör du snabbt och lätt detta test som bara innehåller en enda fråga och ändå avslöjar vad du är för en, och om du kommer att få det där jobbet.

Here goes.
VAD SER DU NÄR DU TITTAR PÅ DENNA BILD?
1. Jag ser att Våren nalkas.
2. Jag ser en familj zombie-råttor som legat nedfrusna strax under markytan hela vintern och nu har börjat tina upp. Än är bara tänderna synliga.

Värmeland du sköna

Åkte på fördjupningshelg (Zen Coaching) i Värmland och plötsligt var det vinter igen, bländande sol på gnistrande snö. Mycket matnyttig kurs i vacker mijö. Väldigt trött men ville bara lägga in dessa foton från promenader i landskapet...

En radikal ömsint sann förtvivlan

Vilken annan teater kan som Unga Klara spela fram samtidens undertexter och smärttillstånd på detta nakna, stiliserade (och ändå kroppsligt närvarande), genomarbetade, integrerade, sylvassa och ändå fullständigt ICKE-CYNISKA sätt? frågade jag mig i går när vi var på genrep av Erik Uddenbergs "Uppfostrarna/De ouppfostringsbara" på Unga Klara, i regi av Suzanne Osten. Riktigt, riktigt otäckt. Radikalt. Och samtidigt ömsint. SANT. Och hela tiden dynamiskt - efter en nästan tre timmar lång föreställning är man ändå ledsen för att det alls tog slut.

Den där dynamiken beror (bland mycket annat) på att hela skådespelargruppen är i full närvaro (som ett fiskstim eller någon annan samtidigt agerande månghövdad organism) samtidigt som de just då huvudagerande är i fokus. Allt lever - fullt av överraskningar, motsägelser, motstånd och flöde.

Om föräldrar och barn, barn som är föräldrar och föräldrar som är barn. Godhetsprojektet Barn. Förverkligandeprojektet Barn. Som en "far" förtvivlat uttrycker saken: "Om man är en bra förälder är man en bra människa!"

Och, från barnens sida: "Hur är jag ett bra barn åt dig?" Med mera, med mera.

Och man frågar sig hur vi orkar hålla på med allt det där skumma som vi håller på med för att verka som om vi inte håller på med något skumt. Eller, som ett "barn"(ungefär) uttryckte saken till sin "far" som var insnärjd i sina egna grubblerier om det egna värdet och vad de borde göra tillsammans: "Varför kan du inte bara VARA med oss?"

En obönhörlig oumbärlig bok

Har läst denna viktiga bok en liten bit i taget. Det är en smärtsam text av en glasklart argumenterande, påläst och engagerad författare. Temat: en jämförelse mellan synen på slaveri (historiskt) och synen på djur och animalieindustri (nu).

På köpet får man även en lektion i hur man känner igen det maktspråk, de förnekande undanmanövrer, de försvar och förlöjliganden som brukar användas då en avtrubbad majoritet (förblindad av det rådande paradigmet) vill göra en minoritet (som påtalar en uppenbar orättvisa) maktlös. Igenkännligt i många sammanhang. T ex i kärnkraftsentusiasternas uttalanden just nu, i samband med det som sker i Japan.

Det är gastkramande läsning. En bok med potential att verkligen skaka om och förändra.

Allvar och kuriosa 2

För en liten tid sedan fikade jag på Café Ritorno (mittemot Vasaparken i Sthlm) med en god vän som är allvarligt sjuk. Föga förvånande präglades samtalet av väsentligheter, ärlighet kring svåra val och en dos bister humor. Strax innan vi skulle gå tittade jag upp på tavlan som hängde över vårt bord och insåg plötsligt vem den föreställde: Ingmar Bergman. Jag förmodar att rottingen ska få oss att tänka på Dämonregi, eller kanske på berättelsen om hur en städerska som råkat gå fel och hamna mitt i en repetition blev brutalt utjagad med kvasten.

Målningen kom mig att tänka på hur det var att anlända till Norstedts författarhus i skärgården, på den tiden det fanns. På väggen hängde ett enormt fotografi (ca 1,2 X 1,5 meter) av Strindberg. Han var iförd en ljus kostym som kom honom att se enorm ut, och de skarpa ögonen stirrade glödande och krävande på gästen. För att överhuvudtaget kunna skriva brukade jag faktiskt ta ner Strindberg och vända honom mot väggen. Kanske hade det något med genus att göra, kanske var det av andra skäl...

Allvar och kuriosa

Nu har jag varit kyrklig igen. Inbjuden av pigga "Solna-akademin" som i Solna Församlings regi håller till i Kyrkans hus där. De ville höra om "Samtal med Djävulen" och därpå följde ett samtal där vi uppehöll oss vid existentiella temata som det populära "Ondska och godhet" och annat dualistiskt godis. Det blev - ursäkta att jag är tjatigt positiv och upprepar mig, men det BLEV det faktiskt - en mycket intressant och stimulerande kväll, som det ofta blir när åhörarna är med och samtalar.

Med mitt (lätt fåniga) öga för kuriosa uppspärrat glömde jag bort att dokumentera t ex det vackra förrummet med liten fontän och allt, och kastade mig istället över ovanstående arrangemang som fanns i ett hörn. Observera (nedan) att Jesus har fått en finsk pinne av änglarna, som dessutom tycks vara frisörer (kan behövas i öknen?) Tanken är att arrangemangen ska ändras beroende på aktuell bibeltext/tema. Förlåt, men jag älskar sånt här...

Bilden längst ner föreställer icke en nedstigning i Gehenna utan bara rulltrappan ner i Solna Centrums t-banestation efter framträdandet... Har man inte bil, får man se många tunnelbanestationer.


Detalj med finsk pinne.

Stina Berge och Kärleken

Stina Berge & Kärleken e bra bra! Superfina texter, bra melodier, stor scennärvaro och äkthet i uttrycket. Starkt! Vi såg henne åttonde mars på Walla Scen. Köpte senaste skivan "Pärlplattan".

Tyvärr inte så bra ljud i YouTube klippet. Men notera även gästartisten Kenny Håkansson på gitarr (se tidigare inlägg). We love Kenny.

Dubbelklicka på pilen för hel bild.

Skulle ha uttryckt mig mindre klyschigt om jag hade haft mer tid...

konst och natur

Stack iväg från allt och åkte till Örebro för att gå på Magdalena Erikssons vernissage på Örero Konsthall (som vanligt klarar inte bloggen av FÄRG, se fler bilder av Magdalena här: http://www.konstochfolk.se/artist_s.aspx?art_ID=23) En stark upplevelse, ingen målar som hon, det går rakt in.
Hemsida (med rätt färgskala) www.latorpstation.se
Samt även bilder här:
http://www.galleriremi.com/Magdalenabilder.htm

Vistelse hos väninna i stuga, intressanta samtal och långpromenad i naturen på söndagen gjorde inte saken sämre...

Pausbild